Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meteorologiska stationer kallas sådana ställen, der oafbrutna reguliera meteorologiska observationer under längre tid anställas - Meteorologiska sällskap - Meteorologiska årstider innefatta en tidrymd af tre månader - Meteoromanti. Se Väderleksförutsägelse - Meteorpapper. Se Confervaceæ - Meteorsten, meteorit, meteorolit l. aërolit, miner., en stenartad och jernhaltig massa af kosmiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af skogarnas inverkan på klimatet, privatstationer,
inrättade och uppehållna af enskilda personer i
motsats till statens stationer o. s. v. Under året
1882–83 voro 18 internationella polarstationer
i verksamhet, försedda med en utmärkt utrustning
af instrument samt bekostade af åtskilliga stater
i Europa och Amerika. Af dessa stationer voro 15
förlagda i norra polartrakten och 3 vid höga sydliga
breddgrader. I detta internationella företag
deltog Sverige med en station på Spetsbergen.
R. R.
Meteorologiska sällskap hafva uppstått i flere
af de större europeiska landen med syftemål att
befordra meteorologiens utveckling och kännedomen
af det egna landets klimat dels genom anordnande af
ett större antal meteorologiska stationer, hvilka
vanligen skötas af sällskapets egna ledamöter, dels
äfven genom utgifvande af tidskrifter. De förnämsta
af dessa sällskap äro följande. Meteorological
society, stiftadt 1850 (till 1866 benämndes
detsamma »British meteor. soc.»), utgifter sedan
1861 en egen tidskrift, som till 1871 bar titeln
»Proceedings» och derefter benämnes »Quarterly
journal». – Scottish meteorological society,
grundadt 1855, publicerar sedan 1863 »Journal of the
Scot. met. soc.». – Société météorologique de France
har sedan sin stiftelse, 1853, utgifvit »Annuaires»
samt fr. o. m. 1868 några årgångar af »Nouvelles
météorologiques». – Oesterreichische gesellschaft für
meteorologie utgaf alltifrån sin grundläggning, 1865,
t. o. m. 1885 en »Zeitschrift», som under denna tid
utgjorde det förnämsta organet för den meteorologiska
vetenskapen. – I Italien konstituerade sig 1873 ett
sällskap, som kallade sig Corrispondenza meteorologica
italiana delle Alpi e degli Apennini. Detta
sällskap uppgick 1881 i den allmännare förening,
som vid konferensen i Turin bildade sig under namn
af Associazione meteorologica italiana degli Alpi e
degli Apennini. – I Nord-Tyskland stiftades 1883 Die
deutsche meteorologische gesellschaft, som sedan
1884 utgifver »Meteorologische zeitschrift», från 1886
års början i förening med österrikiska sällskapet,
hvars egna tidskrift då upphörde. – Mot slutet af
förra århundradet existerade äfven ett internationelt
meteorologiskt sällskap, Societas meteorologica
palatina, som från sin stiftelse, 1780, och långt
in på 1800-talet utöfvade en stor inverkan på det
meteorologiska arbetet i alla land (se Meteorologi).
R. R.
Meteorologiska årstider innefatta en tidrymd af tre
månader sålunda, att vintern på norra halfklotet
utgöres af Dec., Jan. och Febr., våren af Mars, April
och Maj, sommaren af Juni, Juli och Aug. samt hösten
af Sept., Okt. och Nov. På södra halfklotet utgöra
Dec.–Febr. den meteorologiska sommaren. Mars–Maj
hösten o. s. v. I öfverensstämmelse härmed räknas
det meteorologiska året från Dec. och ej, såsom
det borgerliga, från Jan. De till en och samma
årstid hörande månaderna hafva i medeltal en
viss likhet med hvarandra med afseende på sina
väderleksförhållanden. I de fall, då man vill i
meteorologiskt afseende undersöka delar af året och
månadsmedia till följd af
otillräckliga observationer eller af annat skäl ej
blifva tillräckligt noggranna, pläga de derför
förenas till årstidsmedia. Som denna beräkning,
om slutliga resultatet skall hafva någon betydelse,
förutsätter en viss likhet eller öfverensstämmelse
mellan de tal, som sålunda skola kombineras, är
den allmänt brukliga och ofvan angifna indelningen
den rationellaste. Emellertid bör ihågkommas, att
densamma förlorar sin betydelse inom tropikerna,
der solen passerar zenit två gånger om året. Skall
någon indelning i årstider göras inom den heta zonen,
bör den derför ske efter andra grunder än inom
öfriga zoner. Likväl äro reguliera, under längre
tid fortsatta observationsserier i dessa traktor så
sällsynta, att behofvet häraf ännu ej kommit att göra
sig gällande. R. R.
Meteoromanti (af meteor, se d. o., och Grek. manteia,
spådom). Se Väderleksförutsägelse.
Meteorpapper. Se Confervaceae.
Meteorsten, meteorit, meteorolit (af Grek. meteoros,
i luften befintlig, och lithos, sten) l. aërolit,
miner., en stenartad och jernhaltig massa
af kosmiskt ursprung. Meteorstenar nedfalla tid
efter annan på vår jord under karakteristiska ljud-
och ljusfenomen. De iakttogos redan i äldsta tider
enligt gamla berättelser om »stenregn»; men man ansåg
dem icke vara af kosmiskt ursprung, förrän fysikern
Chladni genom sin vigtiga skrift Ȇber den ursprung
der von Pallas gefundenen und anderer ihr ähnlicher
eisenmassen» (1794) visade, att de icke härstammade
från vår planet. Dessa från höjden nedfallande massor
blefvo i äldsta tider ofta föremål för tillbedjan,
såsom fallet var såväl med ett under Numa Pompilius i
Rom nedfallet sköldformigt jernstycke som ock med
»svarta stenen» i Kába i Mekka. – Chladnis afhandling
gaf anledning till ett vetenskapligt studium af dessa
kroppar, hvaraf framgick, att meteoriterna visserligen
ej äro sällsynta, om ock deras storlek vanligen icke
är betydande. Å ena sidan nedsjunka de till stoftlik
finhet, å andra sidan uppnå de aldrig en storlek af en
kubikmeter. Den tyngsta stenen, den från Knyahinya,
som föll d. 9 Juni 1866, väger 294 kg. och intager
en rymd af ungefår 0,084 kubikmeter (= 3,21 kub.-fot).
G. Tschermak indelar meteoriterna i meteorjern,
eller af jern till hufvudsaklig del bestående
meteoriter, pallasiter, bestående af jern och olivin,
samt kondriter, af olivin, bronsit m. fl. mineral,
med jern såsom underordnad beståndsdel, hvilken
klass indelas i flere grupper, alltefter som
beståndsdelarna olivin, bronsit, pyroxén eller
fältspat äro mer eller mindre öfvervägande. Det rena
eller nästan rena meteorjernet är mycket mera sällsynt
än meteorstenarna, hvilka till sammansättningen hafva
en viss likhet med några doleritiska bergarter, ehuru
de vanligen innehålla metalliskt jern i större eller
mindre mängd insprängdt, en beståndsdel, som icke
blifvit iakttagen hos våra från jorden härstammande
bergarter eller åtminstone icke är allmän bland
desamma. Några meteoriter hålla intet jern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
