Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metamorfos ... - Metempsykos, en själs förflyttning - Meteor betecknar, i vidsträckt bemärkelse, hvarje luftfenomen, såsom vind, storm, dimma, moln, regn, hagel, regnbåge, stjernfall m. m. - Meteorism, med. Se Trumsjuka - Meteorit. Se Meteorsten - Meteorjern. Se Meteorsten - Meteorognosi. Se Väderleksförutsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dalmaterna. Hans dotter Caecilia Metella var i sitt
senare äktenskap gift med diktatorn Sulla. – 6)
Quintus Caec. M. Numidicus, den föregåendes broder,
blef 109 f. Kr. konsul och öfvertog såsom sådan
ledningen af det dittills slappt och uselt förda
kriget mot konung Jugurtha i Numidien. Den kraftfulle
och omutligt redbare M. var just rätte mannen att
kämpa mot den ränkfulle afrikanen. Efter sin ankomst
till hären återställde han först den förslappade
krigstukten, besegrade sedermera konungen vid floden
Muthul och intog staden Thala. Färdig att sluta
kriget, måste han lemna ifrån sig befälet åt sin förre
underbefälhafvare Marius (se denne), hvilken lyckats
skaffa sig konsulatet. År 102 var M. censor och visade
sig såsom sådan sträng. Hotad med landsförvisning,
gick han år 100 frivilligt i landsflykt, hvarifrån
han dock, sedan vänner och slägtingar lagt sig ut för
honom, redan 99 återkom. Han dog 91 f. Kr. M. var en
duglig fältherre. Såsom född och uppfödd aristokrat
var han af grundsats otillgänglig for alla tidens
reformsträfvanden och bemödanden att vinna folkets
gunst. Ställningen inom staten bekymrade honom
också djupt. Man påstår t. o. m., att hans död
vållades af sorg öfver den vändning sakerna hotade
att taga. – 7) Quintus Caec. M., den föregåendes
son, erhöll tillnamnet Pius (den kärleksfulle
sonen), emedan han så ifrigt verkade för sin fars
återkallande ur landsflykten. Han deltog i kriget
mot bundsförvandterna (91–88 f. Kr.), kämpade
under Sulla mot Marius och, efter sitt konsulat
(80), mot Sertorius i Spanien. Han blef slutligen
öfversteprest. – 8) Quintus Caec. M. Pius Scipio,
den föregåendes adoptivson (efter år 54 f. Kr.),
var svärfar till Pompejus och framställde i senaten
det bekanta förslaget att Caesar skulle inom viss
tid afskeda sin här, hvilket år 49 ledde till det
borgerliga krigets utbrott. I detta krig stred
han först i Syrien och derefter i Tessalien samt
förde sist befäl i Afrika, men var starkare i att
göra utpressningar hos innevånarna än att motstå
Caesar, hvilken i grund slog honom vid Thapsus (46
f. Kr.). Vid flykten derifrån togs han till fånga
och dödade sig sjelf. – 9) Quintus Caec. M. Creticus
underkufvade Kreta 69–66 f. Kr., men förfor dervid så
hårdt, att öns innevånare vände sig till Pompejus, med
hvilken M. sedan lefde i fiendskap. – 10) Lucius
Caec. M. var tribun år 49 f. Kr. och motsatte sig
såsom sådan, ehuru hotad med döden, Caesar, då denne
med våld ville öppna skattkammaren. R. Tdh.
Metempsykos (Grek. metempsychosis), en själs
förflyttning, såsom oförstörbar lifsprincip, ur
den ena mennisko- eller djurkroppen i den andra;
själavandring (se d. o.).
Meteor (af Grek. meteoros, i luften befintlig)
betecknar, i vidsträckt bemärkelse, hvarje
luftfenomen, såsom vind, storm, dimma, moln, regn,
hagel, regnbåge, stjernfall m. m. I inskränkt
bemärkelse betyder meteor detsamma som eldkula,
bolid eller större stjernfall, en om natten lysande
företeelse på himlahvalfvet, hvilken ofta rör sig
framåt med betydande hastighet och antingen utan
vidare förändring plötsligt utslocknar eller med
starkt dån exploderar samt nedsänder till jorden
stenar af en egen konsistens, hvilka
benämnas aëroliter, meteoriter, meteorstenar
l. meteoroliter (af Grek. lithos, sten). Meteoren
åtföljes oftast, dock ej alltid, af en lysande
strimma eller svans, som fortfar att synas en
stund efter meteorens utslocknande, icke sällan
i flere minuter, hvarunder den ändrar form och
utseende. Meteoren visar sig i allmänhet under formen
af ett litet klot, men har äfven ofta ett päronlikt
utseende, på framsidan afrundad, men åt svansänden
mera tillspetsad. Någon gång är den i sin bana tätt
åtföljd af mindre eldkulor eller gnistor, som synas
blifvit afsöndrade från hans egen massa. Meteorernas
skenbara storlek varierar betydligt; några af de
större hafva blifvit jämförda med Jupiter, Venus
och månen i dennes olika faser. Sannolikt är den
skenbara storleken icke egnad att gifva oss någon
riktig föreställning om meteorens verkliga volym,
emedan ljusfenomenet, som uppkommer af friktionen
vid meteorens hastiga framfärd i atmosferen, icke
endast sträcker sig öfver meteorens egen yta, utan
äfven öfver det luftlager, som han sammanpressar
framför sig i banan. Om dagen presenterar sig meteoren
såsom ett ljusare eller mörkare mindre moln, hvilket
blifver uppmärksammadt endast genom det dån, som
åtföljer explosionen. I de flesta fall beskrifva
meteorerna på himlahvalfvet en regulier kroklinig
bana. Men någon gång ändrar banan sig plötsligt
och öfvergår till en annan med helt olika riktning
och läge på himlen. Meteorerna lysa vanligast
med rödt eller gulrödt sken, men kunna äfven vara
hvita och t. o. m. någon gång gröna eller grönblå.
Det händer äfven att färgen vexlar hos en och samma
meteor under hans framskridande. Detsamma eger rum med
ljusintensiteten, och man får derför se meteorer, som
redan slocknat, å nyo tända sig på något ställe längre
fram i banan. Orsaken härtill antager man vara den att
meteoren i detta fall glöder starkare på ena sidan
än på den andra och jämte sin framskridande rörelse
besitter äfven en rotationsrörelse. Denna förklaring
lämpar sig företrädesvis väl för de händelser, då man
sett meteorer vexelvis antändas och utsläckas gång
på gång under sitt jämna framåtskridande i banan. –
Från stjenfallen skilja sig meteorerna endast genom
sin större skenbara storlek och sitt intensivare
ljus, möjligen ock genom mindre hastighet i rörelsen
på himlahvalfvet, men i grunden hafva dessa båda
företeelser en och samma orsak. Derför uppträda
också meteorerna mera talrikt vid de tillfällen,
då stjernfallen äro mest freqventa, eller vid de
s. k. stjernfallsregnen. Beträffande deras egenskaper
såsom himlakroppar, deras rörelser i rymden, innan de
inkomma i vår atmosfer, de astronomiska företeelser,
som sammanhänga med deras sammanträffande med vår
jord och med de större planeterna, se Stjernfall,
Stjernfallsregn och Radiationspunkt. R. R.
Meteorism, med. Se Trumsjuka.
Meteorit. Se Meteorsten.
Meteorjern. Se Meteorsten.
Meteorognosi (af meteor, se d. o., och Grek. gnosis,
kunskap). Se Väderleksförutsägelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
