Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messeniska krigen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna udde ligger den lilla on Theganusa (nu Venetiko)
och något längre mot vester två större öar, fordom
betecknade med det samfällda namnet Oinussai, »de
vinrika» (nu Cabrera och Sapienza). Utanför vestra
kusten ligger den bergiga ön Sfakteria l. Sfagia,
hvilken bildar Greklands rymligaste och tryggaste
hamn (nu redden vid Navarino), och längre mot norr ön
Prote (nu Protano). M. är ett af Greklands skönaste
och bördigaste landskap. I landets inre öppna sig
nämligen emellan bergen vidsträckta och väl vattnade
slättmarker, bland hvilka den största genomströmmas af
den i Messeniska viken utfallande huvudfloden Pamisos
(nu Pirnaza) och dennas många tillflöden. Södra
delen af denna slätt bar med anledning af sin
stora fruktbarhet fordom namnet Makaria (den sälla
l. välsignade). Äfven den vestra kuststräckan är
lågland och i allmänhet bördig. Delvis består den dock
af sandfält, och efter all sannolikhet är det der,
gent emot Sfakteria, belägna Pylos (nu Paleokastro)
det af Homeros omtalade »sandiga Pylos», Nestors
konungastad. Bland öfriga forntida städer märkas
Abiai, Farai (nu Kalamata), Korone (nu Petalidi)
och Asine (nu Koron) vid Messeniska viken, Methone
l. Mothone (nu Modon) och Kyparissia (nu Arkadia) på
vestra kusten, Stenyklaros, de doriske konungarnas
residensstad, på den efter detta uppkallade
vidsträckta slätten i landets norra del samt Messene,
den af Epameinondas grundade nya hufvudstaden
vid foten af Ithome. – M. beboddes i äldsta tid
af lelegiska och eoliska stammar. Efter dem kommo
(enligt den traditionella tidsbestämningen omkr. 1100
f. Kr.) de norr ifrån invandrande dorerna, hvilka der
likasom i Lakonien och Argolis gjorde sig till herrar
i landet. Emellertid synes doriseringen hafva varit
långt mindre fullständig än i Lakonien, och till sina
doriska stamförvandter i detta land stodo messenerna
af gammalt i ett spändt förhållande, hvilket ledde
till de för M:s utveckling ödesdigra tre messeniska
krigen. Det första af dessa (enligt vanlig beräkning
743–724 f. Kr.) föranleddes enligt sägnen derigenom
att några spartanska jungfrur vid en samfälld religiös
fest bortröfvades af messeniska ynglingar. Det
fördes trots den messeniske anförarens (sedermera
konung Aristodemos’) uppoffrande fosterlandskärlek
och hjeltemod i det hela till messenernas skada och
slutade med eröfringen af hufvudfästningen Ithome,
hvarefter många messener utvandrade till Argos och
Arkadien. De qvarblifvande måste till den spartanska
staten träda i förhållande af perioiker (lydborgare)
och afstå hälften af jordens afkastning. Känslan af
skymf och förtryck framkallade det andra messeniska
kriget (685–668; enligt annan beräkning 645–628) vid
en tidpunkt, då den spartanska statens genom yttre
motgångar och inre missförhållanden försvagade kraft
gaf hopp om en gynsam utgång. Hjelten i detta krig
var den unge Aristomenes (se denne) af heraklidisk
slägt, hvilken med 300 utvalda ynglingar inneslöt
sig i bergfästningen Eira och genom täta ströftåg
in på spartanskt omrede tillfogade fienden känbara
förluster. Då äfven Arkadien,
Argos, Sikyon m. fl. peloponnesiska stater ställde
sig på messenernas sida, sågo sig spartanerna
nödsakade att begära hjelp af athenarna. I stället
för hjelptrupper sägas dessa hafva sändt dem skalden
Tyrtaios, hvilken också genom sina sånger upplifvade
spartanernas fosterlandskänsla, eldade deras mod och
på sådant sätt höjde deras segerkraft. Aristomenes’
underbara hjeltebragder kunde ej hindra, att
lyckan i det hela svek de messeniska vapnen, och
den arkadiske konungen Aristokrates’ förräderi
medförde slutligen för messenerna ett afgörande
nederlag. Aristomenes försvarade sig ännu en längre
tid i Eira. Men omsider intogs äfven denna sista
stödjepunkt genom förräderi. Aristomenes utvandrade
till Rhodos, andra messener till Syd-Italien
och Sicilien; de som qvarstannade gjordes till
heloter (lifegna), och M:s bördiga jord utskiftades
bland spartiaterna. Först år 464 f. Kr., då ett
allmänt helotuppror i förening med en fruktansvärd
jordbäfning hotade Sparta med förstörelse, gjorde de
kufvade messenerna ett nytt försök att afkasta sitt
ok genom det tredje messeniska kriget (464–455). Ett
större antal af dem förskansade sig i sin gamla stad
Ithome samt försvarade sig der en längre tid mot de
belägrande spartanerna och deras bundsförvandter,
tills de slutligen lyckades för sig och sina familjer
betinga fritt aftåg från Peloponnesos, hvarefter
athenarna åt dem uppläto den kort förut eröfrade
staden Naupaktos. Ändtligen randades M:s frihetsdag
med Epameinondas’ segrar öfver spartanerna. År 369
f. Kr. återställde han den messeniska staten, dit
messeniska flyktingar från alla håll sammanströmmade,
grundade en ny hufvudstad, Messene, vid foten af
Ithome och införde en ny demokratisk författning. M:s
lifskraft var dock längesedan uttömd. Befolkningen
var fåtalig; stora landsträckor lågo öde, och staten
förde en tynande och obemärkt tillvaro, till dess
den med Greklands besittningstagande af romarna
alldeles försvann. – Inom det nuvarande konungariket
Grekland bildar det forna M. en egen nomarki af 3,341
qvkm. areal och med 155,760 innev. (1879). Hufvudorten
är Kalamata, nära Koronviken. Provinsen undergick i
Aug. 1886 en nästan fullständig förstörelse genom
jordbäfning. A. M. A.
Messeniska krigen. Se Messenien.
Messeniska viken, det forna namnet på Koronviken.
1. Messenius, Johannes, historiker, dramaturg,
universitetslärare, föddes på Södra Freberga
i Kälfstens (nu en del af V. Stenby) socken
(Östergötland) i Juli 1579 och var son af en
mjölnare. Under skolåren i Vadstena 1589–91 väckte
han sådan uppmärksamhet för sina anlag, att en
prest tog honom under sin enskilda handledning och
utan föräldrarnas vetskap 1595 sände honom till
jesuitskolan i Braunsberg, hvars verksamhet var
beräknad på att uppfostra unga män till nordens
återvinning för katolicismen. Efter att der hafva
tillbragt sju år begaf han sig på resor. Han besökte
1602 Danmark, 1603 Krakov och 1604 Rom, men måste för
klimatets skull fara till Tyskland igen och blef der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
