Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mergelgraf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
congruo). Den rättfärdiggjorda menniskan åter
kunde till följd af den i henne ingjutna nåden och
på grund af denna nåd göra verkliga förtjenstfulla
gerningar, förvärfva sig en ständig förökelse af nåd
och slutligen det eviga lifvet. Här uppkom således
»värdighetsförtjensten» (m. condigni l. m. de
condigno). – Scotisterna (uppkallade efter Duns
Scotus, d. 1308), som voro semipelagianskt sinnade,
betonade mer menniskans verksamhet äfven oberoende af
nåden, hvaraf blef följden, att man snart med »meritum
de congruo» förstod menniskans för nådens erhållande
förberedande verksamhet och med »meritum de condigno»
förtjensten hos den menniska, som befunne sig i nåden
och vore stadd i rättfärdiggörelsens process. – Genom
den kritik, som reformationen öfvade mot denna lära
om förtjensten, föranleddes den katolska kyrkan att
på tridentinska mötet (1545–63) mer närma sig Tomas’
från Aquino uppfattning. K. H.
Merkantil (af Lat. mercari, idka handel), som rör
handeln, köpmanna-; köpmannamässig; krämareaktig. –
Merkantilism, merkantilsystem; krämareanda. –
Merkantilist, anhängare af merkantilsystemet (se
nästa art.).
Merkantilsystemet (af Lat. mercari, idka handel). Den
bland den bildade allmänheten och i populära
nationalekonomiska skrifter, trots upprepade
vederläggningar, gängse uppfattningen af detta
system är att detsamma, som framträdde i synnerhet
i det 17:de och det 18:de århundradets literatur
och lagstiftning, grundade sig på den åsigten att
rikedomen egentligen bestode i ädla metaller och att
hufvudsyftet för hvarje lands ekonomiska politik
derför borde blifva att bevara och öka landets
förråd af dylika metaller. Denna karakteristik af
merkantilsystemet är emellertid synnerligen skef. De
s. k. merkantilisterna hade i det hela en riktig
uppfattning af välståndets och rikedomens natur
samt likställde välstånd och rikedom ingalunda
med besittning af ädla metaller. Men flertalet af
de författare, som räknas till merkantilisterna,
betonade med större eller mindre skärpa, dels att
det för hvarje lands nationella välstånd vore en
oundgänglig förutsättning att landet egde den för
varuomsättningens behof erforderliga mängden af ädla
metaller, enär i motsatt fall handel och näringar
skulle råka i stockning och betryck, dels att ett land
ingalunda kunde med säkerhet påräkna att i regeln utan
särskilda åtgärder erhålla eller bibehålla det förråd
af ädla metaller, som dess rörelse kräfde. Det blefve
derför en af statsförvaltningens förnämsta uppgifter
att söka förskaffa landet den erforderliga mängden
af sådana metaller. Då nu i synnerhet i de land, som
icke sjelfva i någon större mängd frambringa ädla
metaller, förmågan att bibehålla landets förråd af
sådana oförminskadt eller att öka detsamma beror på
den utländska betalningsbalansens ställning, och då
på den tid, under hvilken de s. k. merkantilisterna
skrefvo, handelsbalansen i inskr. bem. (eller landets
fordringar och skulder på grund af dess utländska
handel) var den ojämförligt förnämsta beståndsdelen af
betalningsbalansen, eller handelsbalansen i vidsträckt
bemärkelse (jfr Handelsbalans),
så blef hufvuduppgiften för hvarje af
merkantilistiska grundsatser ledd statsförvaltning
att reglera den utländska handeln så, att landets
fordringar gent emot utlandet komme att öfverstiga
dess skulder till utlandet. Och det förnämsta sättet
att förverkliga denna uppgift var att öka landets
export och minska dess import genom att befrämja den
inhemska förädlingsindustriens utveckling, uppmuntra
exporten af dess alster samt förhindra eller försvåra
importen af produkter af utländsk industri. Såsom
medel för dessa måls vinnande förordades tull på
införsel af utlandska industrialster, premier för
export af inhemska sådana, förbud mot eller tull
på export af för den inhemska industriens behof
erforderliga råämnen, direkta statsunderstöd åt
inhemsk industri m. fl. D. D.
Merkaptan (af Lat. mercurius, qvicksilfver, och
captare, gripa, fjättra, med hänsyn till ämnets
benägenhet att gifva ett qvicksilfverderivat), kem.,
en af Zeise 1833 upptäckt förening af sammansättningen
C2 H5 . SH. Merkaptän är en färglös, af lök luktande,
mycket flyktig vätska, som till sammansättning
motsvarar alkohol, C2 H5 OH, men innehåller svafvel,
då alkoholen innehåller syre. Merkaptän ger lätt
metallsalter, derigenom att dess vid svafvel bundna
väte utbytes mot metaller. Den är typen för en stor
klass organiska föreningar, kallade »merkaptaner».
P. T. C.
Merkel [hårdt k]. 1. Paul Johannes M., tysk
rättshistoriker, född i Nürnberg 1819, död 1861
såsom professor vid Halles universitet, genomforskade
1845–47 en mängd arkiv och bibliotek uti Italien,
hufvudsakligen för att samla material rörande
langobardisk rätt. Han utgaf sedermera en följd
sorgfälligt kritiska editioner af de germanska
medeltidsfolkens lagar: »Lex salica» (1850), »Lex
angliorum et werinorum h. e. thuringorum» (1851),
»Lex saxonum» (1853) samt »Lex alamannorum» och »Lex
baiuwariorum», dessa två tillsammans bildande bd III
(1851–62) af »Monumenta Germaniae. Leges». Bland
hans öfriga skrifter framstå De republica alamannorum
(1849) och Die geschichte des langobardenrechts
(1850). Äfven på kyrkorättens område var han verksam
med tidskriftsuppsatser. – 2. Friedrich Siegmund M.,
tysk anatom, f. 1845, medicine doktor 1869, professor
i anatomi i Rostock 1872, i Königsberg 1883 och i
Göttingen 1885, har, förutom en mängd i vetenskapliga
tidskrifter utgifna afhandlingar, författat Ueber
die endigungen der sensiblen nerven in der haut der
wirbelthiere (1880), Handbuch der topographischen
anatomie (1885 o. f.) m. m.
Merkur, den svenska formen för Lat. Mercurius.
Merkurial- (i sammans.), qvicksilfverhaltig;
som består eller härrör af qvicksilfver,
t. ex. merkurialförgiftning (se
Qvicksilfverförgiftning), merkurialmedel (se
Qvicksilfvermedel).
Merkurialism. Se Qvicksilfverförgiftning.
Merkurium (»merkurjum», »merkurja»), det svenska
allmogenamnet på arsenik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
