Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menuett ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mercurius, titel på åtskilliga svenska tidskrifter. –
Den svenska (swänska) Mercurius, en månadsskrift,
som utgafs i Stockholm först af K. K. Gjörwell från
Juli 1755 t. o. m. Juni 1761, fortsattes efter samma
plan Juli 1761–Okt. 1762 af Erik Ekholm och kallades
då »Den nya swenska Mercurius» samt redigerades
å nyo af Gjörwell Jan. 1763–Juni 1765 under namnet
»Svenska (svenske) M.». Tidskriften utkom regelbundet
i månadshäften om 4–5 ark liten oktav. Den plan,
som följdes, var ganska omfattande. Dels afsågs att
göra allmänheten bekant med »nya ämnen ur historien,
filosofien, moralen, fysiken och ekonomien»,
dels meddelades nyheter från den lärda och vittra
verlden i utlandet. Denna sistnämnda afdelning,
som under tidskriftens förra skede upptog den
drygaste delen af utrymmet, var ordnad i rubriker
efter de olika städerna. I slutet af hvarje häfte
redogjordes i korthet för senaste månads politiska
tilldragelser (»statsnyheter»). Utgifvaren fann
icke nödigt att uppehålla sig vidlyftigt vid »lärda
nyheter» i Sverige, emedan det för dessa fanns ett
särskildt organ i L. Salvius’ »Lärda tidningar»
(se d. o.). Emellertid innehöll tidskriften ofta
granskningar af inhemska vitterhetsalster. Den räknas
också med skäl såsom Sveriges tidigaste kritiska
journal af verklig betydenhet. – Gjörwell utgaf
sedermera Den historiske och politiske Mercurius
(Dec. 1773–Juni 1778), hvartill en fragmentarisk
början gjorts i Juli 1765, och som utkom oregelbundet
med ett eller flere nummer i veckan.
Mercy [mersi’]. 1. Franz, friherre von M.,
general i 30-åriga kriget, född lothringare,
var länge i kejserlig tjenst, blef 1638
bajersk generalzeugmeister och 1643
generalfältmarskalk. Under Banérs återtåg från
Regensburg 1641 var M. den, åt hvilken den tappre
Erik Slang nödgades gifva sig vid Neunburg vor dem
Walde. I Febr. och Juli 1643 dref han den franske
fältherren Guébriant tillbaka till Rhen och vann i
Nov. s. å. vid en öfverrumpling af franska lägret
i Tuttlingen en glänsande seger. 1644 mätte han sig
hedersamt vid Freiburg im Breisgau med de starkare
fransmännen under Turenne och hertigen af Enghien
(Condé) samt tillfogade 1645 Turenne ett känbart
nederlag vid Mergentheim. Han blef s. å. skjuten under
en sammandrabbning med de båda franske fältherrarna
vid Allersheim, nära Nördlingen. – 2. Claudius
Florimund, grefve M. de Villets, österrikisk general,
den föregåendes sonson. f. 1666, var prins Eugène
till god hjelp under kriget med Turkiet 1716–18 och
blef generalkommendant i det ur turkarnas våld ryckta
Temesvar-banatet. 1719–20 ledde han framgångsrikt ett
österrikiskt härtåg, som hade till mål att drifva
spaniorerna från Sicilien, hvarefter han återvände
till Temesvar-banatet samt inlade såsom dess styresman
utomordentliga förtjenster om dess materiella
kultur. 1733 kallades han såsom generalfältmarskalk
åter till krigisk verksamhet uti Italien, men stupade
1734 i en drabbning med fransmännen nära Parma. Hans
grefliga värdighet öfvergick på hans
adoptivsöner, Antoine och Florimund M. d’Argenteau,
af hvilka den sistnämnde (furst Kaunitz’ gunstling
och drottning Marie Antoinettes förtrogne) 1780–90
var österrikiskt sändebud i Frankrike och derefter
till sin död, 1794, representerade Österrike vid det
engelska hofvet.
Meredith [mirdith], Owen, psevdonym för
E. R. Bulwer-Lytton (se Lytton, 2).
Meredith [mirdith], George, engelsk författare,
f. omkr. 1828, har skrifvit bl. a. den burleska sagan
Farina, a legend of Cologne (1857), de värdefulla
romanerna The ordeal of Richard Feverel (1859; ett
inlägg i uppfostringsfrågor), Evan Harrington (1861),
Rhoda Fleming (1865), Vittoria (1866), The egoist
(1879) och The tragic comedians (1881), i hvilken
Ferd. Lassalle är hjelten, samt diktsamlingarna Poems
(1851), Modern love (1862) och Poems and lyrics of
the joy of earth (1883) m. m.
Mergel (Lat. marga), geol., i rent petrografisk
bemärkelse hvarje genom närvaro af större eller
mindre mängd kolsyrad kalk (och kolsyrad talk)
karakteriserad berg- eller jordart (se dessa
ord), som i öfrigt hufvudsakligen utgöres af
lerbeståndsdelar. Så t. ex. benämnes en kalksten
eller dolomit mergel, då lerhalten uppgår till
20–60 proc. Till texturen kan mergeln vara såväl
tät som jordartad. Alltefter rikligare närvaro
af den ena eller den andra beståndsdelen eller
föroreningen kallas bergarten kalkmergel (med högst
25 proc. lera), dolomitmergel (med öfvervägande
dolomithalt), lermergel (ända till 80 proc. lerhalt),
sandmergel, glimmermergel o. s. v. Lager af mergel
finnas inom de flesta geologiska lagersystem eller
formationer i många land. I Sverige är sådan känd
från silur-, trias-, rhät- och qvartärsystemen. –
I vidsträcktare och agronomisk bemärkelse,
inom Sverige den vanligaste, förstås under
benämningen mergel hvarje jordart (och bergart),
som innehåller kolsyrad kalk (och talk) i sådan grad
(från några få ända till 30 proc. och mera), att
den kan få användning som jordförbättringsmedel på
kalkfattig åkerjord (se Mergling). Inom Sverige
vanligast äro glacialmergel l. hvarfvig mergel och
krosstensmergel l. kalkhaltig krosstenslera. Den
förra, som är stenfri, förekommer med ganska stor
utbredning inom flertalet af södra och mellersta
Sveriges provinser; den senare, grus- och stenblandad,
är hittills mest känd och använd inom Skåne, men
finnes äfven i Roslagen, Småland, Östergötland
o. s. v. Båda kunna föras under benämningen
lermergel. I Skåne och på några andra ställen finnes
en kalkhaltig sand (glacialsand och diluvialsand),
eller s. k. sandmergel. En till kritsystemet hörande
glaukonitförande, kalkrik bergart samt flerestädes
hopade massor af söndergrusad kritkalk hafva i Skåne
och Halland användts som jordförbättringsmedel under
namn af kalkmergel eller kritmergel. Materialet i de
bankar eller aflagringar af hela och söndergrusade
snäckskal, som här och der finnas inom de flesta af
Sveriges landskap, benämnes vanligen snäckmergel, och
detta namn gifves ej sällan äfven åt »snäckgyttja». –
Ett enkelt sätt att utröna huruvida en jordart innehåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
