Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mendes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det förut i smärre själfständiga områden
söndersplittrade landet. Åt det sålunda förenade
Egypten gaf M. en ny hufvudstad i det af honom
grundlagda Memfis (se d. o.), dit han flyttade
sin hofhållning. Likasom sägnen tillägger honom
förtjensten af att hafva skänkt Egypten politisk
enhet, så ser hon äfven i honom grundläggaren af
Egyptens religiösa enhet, som fick sitt synliga
uttryck i den i Memfis dyrkade guden Ptah,
hvars tempel M. anses hafva grundlagt och delvis
uppfört. Såsom alla i historiens gryning framträdande
statsgrundläggare har äfven M. varit ett sagans
ämne, och de klassiske författarna hafva derför att
förtälja om honom åtskilligt, som ej kan bestå inför
historiens kritik, t. ex. hans död, som tillskrifves
en flodhäst, hvilken skulle hafva uppslukat honom. I
likhet med faraonerna i allmänhet åtnjöt M. efter
döden gudomlig dyrkan, och ännu i ptoleméernas dagar
finner man egypter, åt hvilka vården af hans kult
varit anförtrodd. På den fullständigaste hittills
funna konungataflan – Seti I:s från Abydos – träffas
Menes’ namn i spetsen för de öfrige der upptagne
konungarnas. Häraf vinner den af grekerna till oss
lemnade traditionen, att M. varit Egyptens förste
konung, en, såsom det synes, tillfyllestgörande
bekräftelse. K. P.
Ménestrels (-strä’l; af Med. Lat. ministre11us,
af Lat. minister, tjenare) kallades i Frankrike
under medeltiden sådana jonglörer (vittert bildade
musikanter), som hade fast anställning vid något
furstligt eller högadligt hof. Ménestrel var äfven
titel på oadliga diktare och sångare, medan namnet
trubadur tillkom dylika af ridderligt stånd. Hvarje
band af ménestrels valde inom sig en kapellmästare
l. »konung» (roi), hvilken var högste anordnare af
hofvets lustbarheter och bar en krona, liknande den
herskares, hos hvilken han tjenade. En ménestrel
måste kunna spela flere instrument (viola, lira
o. s. v.), inöfva chörsång, komponera musik till
(trubadurernas) sånger och deklamera vers. I flere
städer bildade stadsmusikanterna (ménétriers) ett skrå
(ménestrandie) med särskilda stadgar. Denna inrättning
upphäfdes fullständigt först med revolutionen
1789. Jfr Jonglör, Minstrel och Trubadur.
Mene tekel ufarsin (noggrannare mene, mene,
tekel u-parsin), de ord, som vid den babylonske
konungen Bel-sjassárs gästabud (se Belsasar) af
en plötsligt framträdande menniskohand tecknades
på den hvitmenade palatsväggen. Då ingen af de
närvarande eller de tillkallade vise kunde läsa
den främmande skriften eller tyda dess mening,
hemtades på drottningens råd profeten Daniel (se
Daniels bok, kap. 5). Han läste orden, och då dessa
såsom arameiska voro obegripliga för de öfrige,
hvilka talade ett helt annat semitiskt språk (nu
kalladt assyriska), måste han äfven tolka dem. Dessa
arameiska ord betyda ordagrant: »räknad, räknad,
vägd och (lösryckta) stycken». Möjligen bör dock i
texten u-parsin ändras till u-peres: »och styckad»,
hvilket närmare öfverensstämmer med Daniels eget
citat i den följande tolkningen, som lyder: räknad,
d. v. s. Gud har
räknat din regeringstid och afslutat den, vägd,
d. v. s. du är vägd på en våg och befunnen för lätt,
och styckad (här står som tydligt citat peres och
ej parsin), d. v. s. ditt rike skall styckas samt
varda gifvet åt meder och perser (i texten bildar
paras, »perser», en afsigtlig ordlek med peres).
H. A.
Ménétrier [-trie]. Se Ménestrels.
Menexenos, vanligt forngrekiskt mansnamn. Bland
personer med detta namn märkas 1. en bland Sokrates’
vänner och lärjungar, efter hvilken Platon uppkallat
en af sina dialoger, der Sokrates på M:s begäran
håller ett fingeradt loftal öfver de i striden för
fäderneslandet fallne krigarna; 2. en annan vän till
Sokrates, son af Demofon, af Platon i dialogen Faidon
omnämnd bland dem, hvilka besökte Sokrates i fängelset
sista dagen af hans lefnad; 3. en af Sokrates’ söner.
A. M. A.
Mengel, Paul Fritz, riksdagsfullmäktig, tidningsman,
född i Malmö d. 29 Nov. 1810, blef 1828 student
i Lund och idkade från 1830 landtbruksstudier
vid J. Th. Nathhorsts skola å Näs samt i Tyskland,
hvarefter han 1833–36 innehade och bebodde Klakeborgs
säteri i Östergötland och från 1845 Vallby gård i
Tibble socken af Upsala län. Sedan han sommaren
1856 valts till riksdagsman, utarrenderade han
sistnämnda egendom och flyttade till Stockholm,
der han sedermera varit bosatt. M. var fullmäktig
i bondeståndet för Håbo, Åsunda och Trögds härad vid
riksdagen 1856–57 samt för Håbo härad vid riksdagarna
1859–60 och 1862–63. Vid förstnämnda riksdag var
han suppleant, vid de följande ord. ledamot af
Konstitutionsutskottet. 1859–84 var han medarbetare i
tidningen »Aftonbladet», och sedan 1864 har M. under
signaturen Göran skrifvit korrespondens-artiklar
till »Göteborgsposten», deribland den pikanta serien
»Riksdags-kaleidoskop».
Mengelberg, Otto, tysk målare, f. 1817 i Düsseldorf,
vid hvars akademi han studerade under Sohn och
Schadow, utvecklade sig i München och Paris och
slog sig slutligen ned i sin födelsestad, der hans
arbete dock varit afbrutet af sjuklighet. Han har
mest målat religiösa taflor, utförda i protestantisk
anda, berömda för uppfattning, teckning och färg samt
vittnande om studium och flit. Sådana äro: Moses
(1836), Judit (1837), Ärkeängelen Mikael (1838),
Den förlorade sonen (1848), Kristus i Emmaus (1866)
och – ett af hans bästa arbeten – Kristusbarnet fördt
till Jerusalem (1876).
Menger [hårdt g], Karl, österrikisk nationalekonom,
f. i Galizien 1840, professor vid universitetet
i Wien sedan 1872, har gifvit uppslag till starka
meningsbrytningar samt djupgående kunskapsteoretiska
och metodologiska undersökningar på den ekonomiska
vetenskapens område. Han betonar starkt skilnaden
emellan »exakt» och »realistisk-empirisk»
nationalekonomi samt beskyller den vid Tysklands
högskolor förherskande »historiska skolan» för att
hafva antingen alldeles förbisett den rent teoretiska
sidan och förvandlat den ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
