Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melofon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den var väl känd på 1600-talet, såsom ett ställe
i Stiernhielms »Hercules» visar. Under 1700- och
1800-talet hafva många svenska uppl. tryckts. Jfr
P. O. Bäckström, »Svenska folkböcker»,
I. Melusinasagan har ofta lockat till konstnärlig
behandling; bl. a. har Moritz Schwind egnat den en
berömd akvarell-serie.
Melville [-vill]. 1. Ö på norra kusten af Australien
framför Vandiemens-viken och genom Apsleysundet skild
från den s. v. om honom liggande mindre ön Bathurst. –
2. En af Parry-öarna i arktiska Nord-Amerika, upptäckt
1819 af Parry, hvilken öfvervintrade i hamnen på öns
södra sida (74° 47’ 19" n. br.). Arealen beräknas
till 42,500 qvkm. Den tyckes tillfälligtvis besökas
af eskimoer.
Melville [-vill], Andrew, en af ledarna för
det presbyterianska partiet i Skotland, föddes
1545. Efter en längre vistelse i Frankrike och
Schweiz återvände han 1574 till Skotland samt
inlade der stora förtjenster om universiteten
och de klassiska studiernas återupplifvande vid
desamma. En betydande andel hade M. i utarbetandet
af den s. k. »andra disciplinboken» (1575), som
innehöll den presbyterianska kyrkoförfattningen. I
de kyrkliga striderna under Jakob VI (som
konung i England Jakob I), hvilken ifrade för
episkopalismen, kämpade M. kraftigt och ihärdigt för
presbyterialförfattningen. Omsider blef han fängslad
och insatt i Tower. Efter 4 års fångenskap lössläpptes
han 1611, men måste lemna landet och begaf sig till
Frankrike, der han dog i Sedan 1622. G. R-l.
Melville [-vill]. 1. Henry Dundas, viscount M.,
engelsk statsman, f. i Edinburgh 1742, blef 1775
lordadvokat för Skotland samt började vid samma tid
sin politiska bana genom inträde i underhuset. Efter
att från början af 1780-talet hafva tillhört den
högre förvaltningen under Shelburne och Pitt blef
han 1791 inrikesminister, 1794 krigsminister och
lord-geheimesigillbevarare för Skotland, men afgick
1801 på samma gång som sin vän Pitt. 1802 blef han
peer såsom baron Dunira och viscount M., och 1804
inträdde han i Pitts nya ministèr såsom sjöminister,
i hvilken egenskap han företog flere välgörande
reformer. Beskylld af oppositionen för att hafva
egennyttigt handskats med allmänna medel, lemnade han
i April 1805 sin post; och ehuru öfverhuset frikände
honom (Juni 1806), höll han sig derefter fjärran från
statslifvet. Blott en enda gång (1807) uppträdde han
i lordernas hus, hvarvid han energiskt förklarade sig
mot katolikernas emancipation. Död 1811. – 2. Robert
Saunders Dundas, viscount M., den föregåendes son,
f. 1771, tillhörde redan före faderns död (1811)
den politiska administrationen och blef 1812, under
Liverpool, sjöminister, konservator vid Britiska
museet, lord-geheimesigillbevarare för Skotland och
kansler för Edinburghs universitet. Då Canning 1827
kom till styret, afgick M., men var 1828–30, under
Wellingtons styrelse, åter sjöminister. Död 1851.
Melville [-vill], Herman, amerikansk skriftställare,
f. 1819 i New York, gaf sig till sjös, men rymde 1842
från ett hvalfångstfartyg till
en af Marquesasöarna och hölls der 4 månader i
fångenskap af infödingarna i dalen Tejpi. Han lyckades
dock undkomma, besökte Tahiti och Sandwichsöarna
samt återkom 1844 till Boston. Hans skildringar
af dessa äfventyrliga färder, Typee (1846; 2:dra
uppl. 1861; »Teipi», 1879) och Omoo (1847; 2:dra
uppl. 1855), väckte stort intresse. M. utgaf vidare
Redburn (1849), Moby Dick, or the white whale (1851)
m. fl. äfventyrsböcker och romaner samt de patriotiska
sångerna Battle pieces and aspects of the war (1866).
Melville [-vill], George John Whyte, skotsk
romanförfattare, f. 1821, blef gardeskapten 1846,
tog afsked ur tjensten 1849, men deltog; 1855–56 i
Krimkriget såsom frivillig på turkarnas sida. Död
1878, af ett fall från hästen. Genom liffulla
skildringar ur de fashionabla kretsarnas sportlif,
särskildt hvad jagtnöjena angår, uppbrukade M. åt
sig ett eget område på romanens vidsträckta fält,
på samma gång han inplantade goda seder och låter
hos samtidens »jeunesse dorée». Af hans 24 romaner
(de flesta utkomna i flere uppl.) var den första
Captain Digby Grand (1853) och den sista Black,
but comely (1878). Vidare må nämnas Kate Coventry
(1856; svensk öfvers. 1860), Good for nothing (1861),
M. or N. (1869; »M. eller N.», 1876), Contraband
(1870) samt de historiska romanerna The gladiators, a
tale of Rome and Judaea (1863; »Gladiatorerna», 1875)
och Sarchedon (1871). Långt mindre bifall rönte M. med
dikterna Songs and verses (1869; 2:dra uppl. 1872).
Melvill van Carnbée [-be], Pieter, baron, nederländsk
hydrograf och kartograf, f. 1816, blef officer
i nederländska flottan och anställdes 1839 vid
hydrografiska byrån i Batavia, tjenstgjorde från
1845 i hemlandet vid marindepartementet, men
återvände 1850 till Batavia och hade derefter
till kort före sin död, 1856, uppsigten öfver
sjökarteverket derstädes. Vid sitt frånfälle
var han direktor för marinetablissementet å
ön Onrust i Batavia-viken. M:s första stora
hydrografiska arbete var en förträfflig karta
öfver Java (5 blad, 1842) jämte en »Zeemansgids»
(vägledning för sjöfarande). Af sitt sista verk,
en generalatlas öfver Nederländska Indien, hann
M. sjelf utgifva endast en del (25 blad, 1855–56),
men sedan W. F. Versteeg fortsatt utgifvandet (med
35 blad), förelåg det hela fullbordadt 1862. Under
vistelsen hemma i Nederländerna utgaf M. i förening
med Ph. Fr. von Siebold tidskriften »Moniteur des
Indes» (3 årg., 1847–49).
Melzi, Francesco, italiensk målare af den lombardiska
skolan, f. 1493, d. efter 1566, en af Lionardo da
Vincis efterföljare i Milano och mästarens trogne
vän till hans lefnads slut, har denna sistnämnda
egenskap mera än sina verk att tacka för en plats
inom konstens historia. Han tillhörde en förnäm
slägt och var otvifvelaktigt endast en dilettant,
af hvilken intet signeradt arbete finnes i behåll
utom en rödkritsteckning (i Ambrosiana i Milano),
utförd af honom 1510, enligt anteckning vid 17 års
ålder. Lionardo upptog honom i sitt testamente såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
