Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medellin. 1. Småstad med 1,250 innev. i spanska prov. Badajoz - Medellin. 2. Hufvudstad i staten Antioquia i syd-amerikanska republiken Columbia - Medelmarkegångspris. Se Markegång - Medelpad, landskap i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver Cuesta. – 2. Hufvudstad i staten Antioquia i
syd-amerikanska republiken Columbia, vid Rio Porce,
en biflod till Cauca. Omkr. 18,000 innev.
Medelmarkegångspris. Se Markegång.
Medelpad, landskap i Norrland och det mellersta af
rikets landskap, i det att Sveriges midtlinier både
i n.–s. och ö.–v. gå igenom detta landskap. Det
har sina ändpunkter i n. vid 62° 56’, i s. vid
62° 8’ n. br., i ö. vid 0° 17’ och i v. vid 3°
14’ v. lgd från Stockholms observatorium (18° 3’
30" ö. lgd fr. Greenw.) och gränsar i n. ö. till
Ångermanland, i ö. till Bottniska viken, i s. till
Hälsingland och Herjedalen samt i v. och n. v. till
Jämtland. Största längden i ö.–v. är 130 km.,
största bredden i n.–s. 85 km. Arealen utgör
7,352,9 qvkm., hvaraf 471,6 qvkm. vatten. Från
såväl det jämtländska höglandet vid en höjd af 300
à 400 m. öfver hafvet som det inre Helsingland vid
samma höjd sänker sig landskapet ned mot Bottniska
viken i ständigt afbrott af de mellan vattendrag
samt större och mindre sjöar uppstigande bergen och
kullarna. Några mera betydande bergshöjder finnas
icke; dock torde de i v. belägna bergen uppnå en höjd
af 475 m. öfver hafvet. Landskapet genomskäres af
två större vattendrag: Ljungan och Indalselfven. Den
vid Helagsfjället upprinnande Ljungan har inom M. en
hufvudsakligen östlig riktning med någon dragning mot
s. och upptager under sin färd en mängd tillflöden
från både norra och södra sidan samt utvidgar sig på
flere ställen till större och mindre sjöar. Största
tillflödet får elfven midt i landskapet af den äfven
från Jämtland kommande Gimån, som genomgår landskapets
i dess norra del belägna största sjöar, Holmsjön
(201 m. öfver hafvet) och Leringen (195 m.). Vid sitt
inträde i landskapet genomgår Ljungan Kyrksjön, med
hvilken Hafvern förenar sig, och derefter Holmsjön
(238 m. ö. h.), som är landskapets största sjö (50
qvkm.). Indalselfven, som utrinner ur en nordlig vik
af Storsjön i Jämtland, går i sydöstlig riktning och
upptager inga tillflöden af någon betydenhet. Mellan
de båda elfvarnas mynningar är afståndet icke fullt
30 km. I den omkr. 20 km. långa och lika breda bukt
af Bottniska viken, i hvilken elfvarna utfalla,
ligger den till landskapet hörande största ön, Alnö
(66 qvkm.); dernäst i storlek kommer den söderut
längst i ö. belägna Bramö (11 qvkm.). Den mest
betydande delen af den odlade bygden sträcker sig
efter dessa vattendrag, som äfven äro bärare af
landskapets vigtigaste handelsvara och exportartikel,
skogsprodukterna. Mellan elfvarnas utlopp har ock med
Sundsvalls stad såsem centrum en storartad verksamhet
i detta hänseende utvecklat sig. Ifrån Sundsvall
utgår, hufvudsakligen utefter Ljungan, jernväg,
numera staten ensam tillhörig, till Ange å Norra
stambanan, som går igenom landskapets vestra del, så
att detta nu har sammanlagdt 141 km. jernväg. – Om
ock M. icke har Jämtlands storslagna natur eller kan
uppvisa Ångermanlands i fägring vexlande utsigter, är
det dock onekligen ett vackert landskap, som med sin
rikedom på strömmar och sjöar och med sin kuperade
mark nästan öfverallt erbjuder tilltalande, stundom
hänförande bilder, hvilka ock genom landskapets i
allmänhet rika vegetation hafva mjukare konturer än
de förenämnda landskapens. Klimatet är ock blidare
än i dessa. Gårdarna äro mestadels välbebyggda, och
det hela gifver intryck af välstånd. Befolkningen i
allmänhet är upplyst, redbar och nykter. Men under
de senare tiderna har från många håll inkommit
i landskapet en samling af löst, arbetssökande
folk, som, om den ock mäktigt bidragit att öka
dess folkmängd och utveckla dess materiella
hjelpmedel, ingalunda varit till någon nytta i
sedligt hänseende. Folkmängden i landskapet uppgick
vid 1885 års slut till 74,386 personer och hade
på de sista tio åren ökats med fullt 29 proc.,
hvilken starka tillväxt framstår dess mer, när i
betraktande tages, att hela rikets folkmängd ökats
relativt lika mycket på de sista trettio åren, under
hvilken tid åter detta landskap sett sin folkmängd
jämnt fördubblas. Denna ökning har till betydande
del uppkommit af inflyttningar. Under decenniet
1871–80 var öfverskottet af födda öfver döda
omkr. 10,000 personer, men den faktiska tillväxten
öfver 17,000. En beklaglig faktor ingår i detta
landskaps befolkningsförhållanden, nämligen den
stora dödligheten bland späda barn. Visserligen är
denna något större i Ångermanland, men likväl är den
anmärkningsvärd äfven i M., hvars landsbygd i medeltal
kan sägas uppvisa 15 aflidna under 1 års ålder mot 100
lefvande födda, medan rikets landsbygd i sin helhet
företer blott omkr. 11. Den förut på gränsen såväl
mot Helsingland som mot Ångermanland befintliga
befolkningen af rent finsk ras har numera i allo
uppgått i den svenska befolkningen. Folkmängdstätheten
i landskapet är 15 personer på 1 qvkm. land, medan den
i hela länet är blott 8. Trakten omkring Sundsvall är
mycket tätt befolkad, och den der liggande socknen
Skön är den i anseende till arealen folkrikaste
landssocken i hela Norrland och Svealand. Ehuru
odlingen gått framåt och mycket arbetas för ett
bättre jordbruk med god ladugårdsskötsel, kan dock
jordens afkastning icke anses tillräcklig för en så
hastigt tilltagande folkmängd, hvars flesta krafter
tagas i anspråk icke för jordbruket, utan för skogens
afverkning, forsling, förädling och utförsel. Ett
medelgodt år bland de sista gifver nämligen af stråsäd
11,000 hl. råg, 100,000 hl. korn, 50,000 hl. hafre
och 10,000 hl. blandsäd samt af potatis 130,000 hl,
hvilket gör blott 2,3 hl. stråsäd på hvarje person,
medan man för riket öfver hufvud taget räknar något
öfver 4 hl. på personen. Kreaturen uppgåfvos vid
1884 års slut till 6,160 hästar, 22,477 nötkreatur
(deraf 17,850 kor), 18,223 får, 1,655 getter och 4,268
svin. – Landskapet bildar sedan är 1810 med endast
Ångermanland Vesternorrlands län (se d. o. i fråga
om landskapets indelning i administrativt, judicielt
m. fl. hänseenden). Före den tiden voro dessa landskap
äfven förenade, men i länet ingick då en eller flere
andra provinser. Under tiden 1762–1778 var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
