- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1159-1160

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mayer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Maynooth-billen 1845, då den erhöll 26,360 pd om året. Genom
den irländska kyrkobillen 1869 indrogs anslaget,
och seminariet erhöll i stället 1871 en ersättning
af 372,331 pd st. (6,7 mill. kr.). Anstalten har
omkr. 12 lärare och 450 studerande, af hvilka nära
hälften har friplatser.

Mayo [meå], grefskap på vestra kusten af Irland,
prov. Connaught, har en areal af 5,334 qvkm., deraf
13 proc. odlad jord, men nära 40 proc. berg och
hedar. Bergigast är den på fjordar, öar och skär rika
vestra hälften. Högsta bergen äro Mweelrea (819 m.),
Nephin (771 m.) och Croagh Patrick (722 m.). Östra
delen är jämförelsevis jämn. Största floderna äro Moy,
hvars mynning bildar gräns mot grefskapet Sligo, och
Owenmore; största sjöarna Conn, Carrowmore, Carra,
Mask och Corrib. Innevånarnas antal har nedgått från
388,887 år 1841 till 245,212 år 1881. Hufvudstad
är Castlebar.

Mayo [meå], Richard Southwell Bourke, irländsk
earl, vicekonung i Indien, f. 1822 i Dublin,
blef 1847 medlem af underhuset och slöt sig der
till torypartiet. Efter att 1852 och 1859 hafva
fungerat såsom förste sekreterare för Irland blef
han 1866 medlem af kabinettet och utnämndes 1868
till lord Lawrence’s efterträdare såsom vicekonung
i Indien. Under den korta tid han beklädde denna
vigtiga post lade han i dagen stor klokhet och
duglighet. Under inspektionen af en straffanstalt
i Port Blair mördades han d. 8 Febr. 1872 af en
fanatisk muhammedan.

Mayonnaise [majånnäs], Fr., en tjock sås, bestående
af olja, omrörd med skirad ägg-gula samt ättika,
salt och peppar; maträtt (t. ex. hummer, lax, höns),
som är tillredd med sådan kall oljesås.

Mayotta, Mayotte [majå’tt], en bland Comoro-öarna
(se d. o.), har en areal af 350 qvkm. och omkr. 12,000
innev. samt tillhör Frankrike.

Mayr, Johann Simon, tysk operakomponist, f. i
Bajern 1763, d. 1845, studerade under Lenzi i
Bergamo och Bertoni i Venezia, hvarest han till
en början komponerade kyrkliga saker, men 1794,
efter den lysande framgången hans opera Saffo
haft, helt och hållet vände sig till scenen och
på 20 år skref öfver 70 operor. Dessa beherskade då
fullständigt Italien, men äro nu glömda. 1802 blef han
kapellmästare och 1805 kompositionslärare i Bergamo,
der bl. a. Donizetti var hans lärjunge. M. utgaf
äfven några historiska notiser om Haydn (1809). A. L.

Mayseder, Joseph, österrikisk violinist, f. 1789,
d. 1863, elev af Suche och Wranitzky, blef 1820
soloviolinist vid hofoperan i Wien och 1835
kammarvirtuos. Han gjorde inga konsertresor och gaf
äfven i Wien sällan egna konserter, men var dock
en af sjelfva Paganini beundrad mästare på sitt
instrument. Hans 63 violinkompositioner af olika
slag intaga ett aktadt rum i denna literatur.
A. L.

Mazade [-sa’d], Charles de, fransk skriftställare,
f. 1821, utgaf 1841 ett häfte lyrik (Odes) och vardt
1846 ständig medarbetare i »Revue des deux mondes»,
hvars politiska öfversigter han
i moderat riktning har författat alltsedan 1852, med
afbrott för åren 1858–68. M. skrifver en smakfull
prosa. Han har i bokform utgifvit bl. a. L’Espagne
moderne
(1855), L’Italie moderne (1860), La
Pologne contemporaine
(1863; »Polen i våra dagar», 1864),
Lamartine (1872), Portraits d’histoire morale et
politique du temps
(1875), Le comte de Cavour (1877)
och M. Thiers (1884).

Mazaganbönan. Se Faba.

Mazagran [-sagra’ng], Fr., kaffe, serveradt i
glas, antingen enbart eller med tillsats af
sockervatten (eller seltersvatten) och en smula
likör. Dryckens namn hafva fransmännen tagit efter
den för sin skönhet berömda byn Mazagran i Algeriet.

Mazamet [-samå], stad i franska depart. Tarn, på
norra sluttningen af Montagnes noires (en del af
Cevennerna). Omkr. 11,000 innev. Ylleindustri.

Mazarin [-sarä’ng], Jules, fransk statsman, kardinal,
föddes d. 14 Juli 1602 i Pescina i Abruzzo (Italien),
hette egentligen Giulio Mazarini (skref sig så,
äfven såsom naturaliserad fransman) och härstammade
från en gammal siciliansk familj. Han studerade
till 17 års ålder vid jesuitkollegiet i Rom samt
sedermera vid de spanska universiteten i Alcala och
Salamanca. Efter återkomsten till Italien blef han
1623 officer i påfvens armé. Då påfven snart derefter
sökte medla i striden emellan fransman och spaniorer
i norra Italien, åtföljde M. de påfliga sändebuden
och användes äfven sjelf såsom ambassadör. Det var
under dessa förhandlingar han första gången blef
bekant med Ludvig XIII och Richelieu, med hvilken han
underhandlade i Lyon 1630, och hvilken högt lofordade
M:s ovanliga skicklighet. M. beslöt då att helt och
hållet egna sig åt diplomatien och att derför blifva
prest. Sedan han 1632 blifvit prestvigd, utnämndes
han 1634 till extra nuntius i Paris, der han mottogs
af Richelieu med mycken uppmärksamhet. Detta stämde
M. särdeles väl för Frankrike, och efter sin återkomst
till Rom (I636) blef han detta lands bäste vän i Rom,
hvilket ådrog honom Spaniens hat. Som denna makt
motarbetade honom hos påfven, lemnade han Italien
1639, gick i fransk tjenst, blef naturaliserad
fransman samt förstod att till Richelieus fulla
belåtenhet utföra de svåra uppdrag han fick. Till
belöning derför utverkade Richelieu åt M.
kardinalsvärdigheten (1641) och rekommenderade honom vid sin
död (1642) till sin efterträdare. Ludvig XIII tog
honom också till sin förste minister. Då Ludvig 1643
afled, låtsade. M. vilja återvända till Italien,
men agiterade i hemlighet för att få stanna
qvar och lyckades äfven förmå enkedrottningen,
Anna af Österrike, som skulle föra regeringen för
den omyndige Ludvig XIV, att tillsvidare behålla
honom i sin tjenst. Han förstod snart att göra sig
oumbärlig för enkedrottningen. De höge herrarna
sökte han vinna genom att lössläppa en del magnater,
som sutto i fängelse sedan Richelieus tid. Några
kabaler uppgjordes väl för att störta honom, men
han gick segrande ur striden, och snart började man
fördraga den smidige italienaren, hvilken i motsats
till sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free