Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maximilian ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under några årtionden i Sverige så godt som ensamma
användes vid elementarundervisningen i engelska
språket.
May [me], Sir Thomas Erskine, engelsk skriftställare,
f. 1815, anställdes 1831 såsom biträdande
bibliotekarie i underhuset, hvarest han 1856 blef
andre och 1871 förste sekreterare. Från denna tjenst
tog han afsked i April 1886 och upphöjdes då till
peer under namnet lord Farnborough. Död d. 17 Maj
s. å. M. utgaf bl. a. A treatise upon the law,
privileges, proceedings, and usage of parliament
(1844; flere uppl.), hvilken skrift gäller såsom
auktoritet, Constitutional history of England since
the accession of George III., 1760–1860 (3 bd, 1861–63:
5:te uppl. 1875), utgörande en fortsättning af Hallams
stora arbete, och Democracy in Europe; a history
(2 bd, 1877).
Maya l. maya-folken, det gemensamma namnet på flere
sins emellan nära befryndade stammar i Yucatan,
innefattar i vidsträcktare bemärkelse äfven flere
andra språkligt beslägtade stammar i Mejico och
Central-Amerika, såsom huastekerna m. fl. (jfr
Indianer, sp. 521). Med rätta anses M. hafva varit
urinnevånarna i Yucatan och angränsande delar
af Mejico före aztekernas besittningstagande af
Anahuacs högslätter. Åsigten om deras härstamning
från de af aztekerna (omkr. år 1000) undanträngda
toltekerna saknar stöd af språkligt sammanhang. De
ursprungliga M. voro i besittning af en betydande
och, såvidt man ännu vet, sjelfständigt utvecklad
civilisation. De hade egen skrift och literatur samt
idkade åkerbruk, skeppsbyggeri, sjöfart och handel,
hvarvid musslor, kopparstycken och dyl. tjenade som
mynt. Denna kultur hade många drag gemensamma med
aztekernas i Mejico, såsom vissa äktenskapsceremonier
(sammanbindandet af brudparets kläder), vissa straff
(uttagandet af hjertat ur bröstet, ansigtets brännande
öfver brinnande peppar), åtskilliga lekar (tlachti,
bållspelet) och framförallt öfverensstämmande
figurmålningar, hieroglyfskrift och arkitektur (se
Amerikanska fornlemningar). De nuvarande M. höra
till de mest civiliserade indianstammarna och hafva
allmänt antagit katolska religionen. – Jfr, utom den
i art. Amerikanska fornlemningar anförda literaturen,
Diego de Landa: »Relacion de las cosas de Yucatan»
(från 16:de årh., utgifven med fransk öfversättning
af Brasseur de Bourbourg 1864) samt följ. art. H. A.
Maya-språken, en sjelfständig grupp amerikanska språk,
som väl förete en viss morfologisk öfverensstämmelse
med aztekiskan (se Nahuatl), men dock ej äro
beslägtade med något annat språk, omfatta de
dialekter, som talas af maya-folken i detta ords
vidsträcktare mening (jfr föreg. art.). De förnämsta
och mest kända af dessa språk äro maya i Yucatan,
wasteka (huaxteka, huasteka) på Mejicos östra kust
samt kitse (vanligen skrifvet quiche, ej att förvexla
med quichua l. kechua i Perù) med mame i Guatemala
och pokontsi i Honduras. Till maya-språket höra med
all säkerhet äfven de ännu icke tolkade hieroglyfiska
inskrifterna på fornlemningarna i Yucatan. Dessa
läsas nedifrån uppåt, och raderna följa hvarandra
från höger till venster. Manuskript med samma
skriftecken på bastremsor, hoplagda i bokform,
finnas i Dresden. Det för alla maya-språk gemensamma
fonetiska systemet omfattar 5 vokaler (a, e, i, o,
u) vidare k, t, p; b, w, m, n; j, l, s, s (tyskt
sch), ch samt affrikatorna ts, ts, hvartill kommer i
kitse (quiche) g, r, i wasteka g, d och i maya dz,
dz. Grammatiskt genus saknas, men vid nomen göres
skilnad emellan ord, som beteckna lefvande eller dödt;
blott de förra ega särskild pluralform. Nomin. och
ackus. betecknas genom ordens ställning till verbet
och genit. (såsom i nahuatl och mandespråken)
genom possessivt prefix för 3:dje pers. framför
det styrande ordet, t. ex. maya u-pok Petlo,
»hans-hatt Peter» (Peters hatt). Adjektivet föregår
subst. och är oföränderligt, t. ex. uts u-pok,
»hans vackra hatt». På samma sätt uttryckas alla
andra possessiv med prefix, t. ex. maya in-dzak,
»min bädd». Personalböjningen i verbet sker dels med
suffigerade, dels med prefigerade pronominalstammar,
t. ex. maya: nak-en, »jag uppstod», nak-ets, »du
uppstod», nak-i, »han uppstod», pokontsi: kin-ki, »jag
talar», ti-ki, »du talar», in-ki, »han talar». Tempora
bildas dels med suffix, dels med prefix, t. ex. kitse:
logo, »älska», imperf. (med -m) nu-logo-m, »jag
älskade», a-logo-m, »du älskade», pres. (med ka-
och ch) ka-nu-logo-ch, »jag älskar», k-a-logo-ch, »du
älskar» etc. Objektivkonjugationen, ej så utvecklad
som i nahuatl, finnes blott vid pronominalt objekt,
hvilket då får sin plats emellan tempusprefixet
och subjektet, t. ex. kitse: pres. k-at-nu-logo-ch,
»dig jag älskar», k-in-a-logo-ch, »mig du älskar»
etc. Af härledda stammar förekomma transitiva,
intransitiva och passiva, hvilka bildas med olika
suffix, t. ex. kitse: pres. trans, ka-nu-logo-ch,
»jag älskar», pres. intrans. ka-nu-logo-n,
pres. pass. ka-nu-logo-s. – Af maya-literatur må
nämnas: Popol-vuh (kitse-stammarnas nationalkrönika,
utg. af Scherrer, 1857, och Brasseur de Bourbourg,
1861); Brinton, »The books of Chilam Balam, the
prophetic and historic records of the mayas of
Yucatan» (1882); »The maya chronicles», utg. af
Brinton (1882). – Jfr Ruz, »Gramm. yucateca»
(1844); Perez, »Diccionario de la lengua maya»
(1866–77); Br. de Bourbourg, »Grammaire de la langue
quichée» (1862) och »Dictionnaire, grammaire et
chrestomathie de la langue maya» (1872); Adam,
»Etude sur six langues americaines» (1879).
H. A.
Mayen, stad i preussiska Rhenprovinsen,
regeringsområdet Koblenz, vid Rhens biflod
Nette och Andernach–M.-jernvägen. 7,814
innev. (1880). Tillverkning af kläde, papper
m. m. Skifferbrott.
Mayenne [majä’nn], en 200 km. lång flod i
vestra Frankrike, upprinner i depart. Orne vid
Multonne-skogen på 300 m. höjd, flyter söderut förbi
städerna Mayenne, Laval (der den blifver segelbar) och
Château-Gontier samt förenar sig 3 km. ofvanför Angers
med Sarthe, hvarefter deras vatten under namnet Maine
flyter ut i Loire. Största bifloden är Oudon, från h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
