Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin den helige ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underverk. Gregorius af Tours, en af M:s efterträdare
på biskopsstolen, skref om dessa underverk två
böcker »Miracula S:ti Martini», hvilka ännu finnas
i behåll. Klodvig och frankerna ansågo sig hafva
M. att tacka för segern öfver vestgoterna år
507. Han blef det frankiska rikets och sedermera
Frankrikes högt vördade skyddspatron. Hans med
kapuschong (capa) försedda munkkåpa förvarades
såsom en dyrbar helgedom i frankiske konungarnas
hofkapell och medfördes på härnadståg såsom
underpant för segern. Den fördragsamme biskopens
graf blef 1562 uppbruten af fanatiska hugenotter,
som offrade hans qvarlefvor åt lågorna,
S. F. H.
Martin den helige. Se Martin, påfrar, 1, och Martin
af Tours.
Martineau [-nå], Harriet, engelsk skriftställarinna,
född d. 12 Juni 1802 i Norwich, Norfolk, tillhörde en
unitarisk, från hugenotterna härstammande familj
och åtnjöt en lärd uppfostran. Hon hänvisades
till studier genom en alltmer utvecklad döfhet och
till författareskap genom sin familjs inträffade
obestånd. Med största nit arbetande på sin utbildning,
offentliggjorde hon först en uppbyggelsebok,
dernäst ett antal berättelser och uppsatser, i
hvilka hon förfäktade kroppsarbetarnas sak. Sedan
denna tid åsyftade hon med sina flesta skrifter
filantropiska samhällsreformer, i synnerhet på det
ekonomiska området. Grundlighet, stor uppriktighet
samt en ovanlig förmåga af både klar tankegång och
allmänfattlig framställning äro egenskaper, som ställt
henne vid George Eliots sida i allra främsta ledet
bland detta århundrades qvinnor i England. Till en
början företog miss M. det lika nya som svåra värfvet
att inskärpa nationalekonomiens grundsanningar
medelst populära berättelser, i Illustrations of
political economy (9 bd, 1832-34; 2:dra uppl. 1859;
»Statshushållningen, framställd i exempel», 1834–36),
som öfversattes på flere språk. Af samma art voro
Illustrations of taxation (1834) och Poor-law and
paupers (s. å.). Kort derefter gjorde hon en längre
resa i Förenta staterna. En bland frukterna deraf är
boken Society in America (1837; »Samhällslifvet
i Amerika», 1843–44). Hennes från barndomen svaga
helsa var nu bruten. Hon låg till sängs 1839–44,
men botades fullständigt genom animal magnetism. Om
hennes själs spänstighet trots sjukdomen vittna
de förträffliga romanerna Deerbrook (1839) och The
hour and the man (1840; 3:dje uppl. 1873; skildrande
negerupproret på Haiti), flere berättelser för barn
samt skisserna Life in the sick-room (1844), vekare
insatser i hennes eljest nyktert rationalistiska
skriftställeri. Berättelserna Forest and game tales
(3 bd, 1845) rörde sig kring de forna jagtlagarnas
förhatliga beskaffenhet. En resa, som miss M. företog
till Levanten, gaf upphof åt arbetet Eastern life,
present and past (3 bd, 1848; ny uppl. 1875), i
hvilket hon bebådar sin frisägelse från all positiv
religion. I Letters on the laws of man’s nature and
development (1851; bref, som vexlats emellan henne
och en mr Atkinson) tog hon steget fullt ut till
filosofisk ateism. Knappast mindre förtrytelse
än denna bok väckte Positive philosophy (1853;
2:dra uppl. 1874), en redig framställning af Comtes
läror. Ett bland miss M:s förnämsta arbeten är History
of England during the thirty years’ peace 1816–46 (2
bd, 1849–50; ny uppl. i 4 bd, 1877–78). Vidare märkas
Household education (1849; 4:de uppl. 1864), i hvilket
verk rationella uppfostringsgrundsatser utvecklas,
British India (1851), Letters from Ireland (1852),
England and her soldiers (1859; förslag till en
armé-reform), Health, husbandry and handicraft (1861),
förutom resehandböcker, vägledningar i hushållsvärf,
artiklar i »Westminster review» och i »Once a week»
samt de ypperligt skrifna Biographical sketches
(1869; 4:de uppl. 1876), som först voro införda i
»Daily news». Miss M. afled d. 27 Juni 1876 på sitt
landtställe, Westmoreland. »Memorials of Harriet M.»
(sjelfbiografi) utgafs 1877, i 3 bd. – Hennes broder
James M. (f. 1805) är en framstående teologisk
skriftställare.
Martinez de Campos y Anton, Arsenio, spansk
general och statsman, f. 1834, deltog 1859 i kriget
mot Marokko samt var åren 1864–70 kommenderad såsom
öfverste på Cuba. Återkommen derifrån, kämpade han i
spetsen för en brigad emot karlisterna. Efter konung
Amadeus’ fall (1873) häktades han, men försattes
1874 i frihet. Såsom divisionschef deltog han å
nyo i striden mot karlisterna samt förvärfvade sig
genom tapperhet och duglighet stor popularitet inom
armén. I slutet af året gjorde han i Sagunto ett
»pronunciamento» och utropade drottning Isabellas son,
prins Alfons, till spansk konung. Sedan han lyckats
befästa dennes välde, utnämndes han till generalkapten
öfver hela armén (1876). Följande år dämpade han
genom sina kraftiga åtgärder upproret på Cuba, men då
regeringen icke gillade hans tillvägagående, trädde
han d. 7 Mars 1879 sjelf i spetsen för ett kabinett,
i hvilket han tillika var krigsminister. Han måste
dock redan d. 9 Dec. s. å. nedlägga sin portfölj. Äfven 1881–83
var M. krigsminister, i Sagastas ministère.
Martinez de la Rosa, Don Francisco, spansk statsman
och skald, f. i Granada 1789, blef 1808 professor
i filosofi och literatur i sin födelsestad. Såsom
Granadas representant i cortes (riksdagen) 1813
utvecklade han en nitisk verksamhet och blef
äfven vald till församlingens president. Efter
restaurationen 1814 kastades han, jämte åtskilliga
andra liberala medlemmar af cortes, af Ferdinand VII i
fängelse och deporterades derefter till Afrika. Till
följd af Riegos uppror 1820 återfick han friheten,
valdes s. å. å nyo till cortes’ president och kallades
1822 till ministerpresident. Hans försök att mäkla
fred emellan de »servile» och de liberale lyckades
icke, utan ådrog honom både konungens och folkets
missnöje. Han måste nedlägga sitt ämbete och blef
kort derefter vid fransmännens invasion 1823 förvisad
ur landet. Under de följande 10 åren vistades han
uti Italien, Frankrike och England, sysselsatt med
literära arbeten. Återkommen till Spanien efter konung
Ferdinands död, 1833, kallades han af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
