Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla floden vid staden Kelainai i Frygien, men gällde
tillika såsom ett slags satyr- eller silenus-artad
halfgud i nära samband med Bacchus (Dionysos)
och dennes öfriga följe. I det attiska satyrdramat
framställdes M. såsom en olycklig representant för
den i Frygien inhemska och med Kybeles dyrkan på
det närmaste förbundna flöjtmusiken gent emot det
af grekerna med mera förkärlek idkade kitaraspelet,
hvars uppfinning tillskrefs Apollon. I sådant syfte
berättade sagan, att, då gudinnan Athene uppfunnit
flöjten, men åter bortkastat den, M. tillegnat sig
detta instrument och inlåtit sig i musikalisk täflan
med Apollon, hvilken till straff för denna förmätenhet
flådde huden af sin besegrade medtäflare. Enligt en
frygisk sägen skall M:s afdragna hud hafva varit
upphängd i en grotta vid den nyssnämnda flodens
källa och låtit märka glädtiga rörelser, så ofta
den hörde flöjtmusik. Måhända har hela fabeln om
det grymma straff, som drabbade M., sin grund deri
att M. i likhet med andra flodgudar brukat afbildas
med en lädersäck såsom vattenbehållare eller stundom
äfven symboliskt representerats genom blott en sådan,
hvilken sedan i folksagan fått gälla såsom hans egen
afdragna hud. Täflingsstriden emellan M. och Apollon
är ett af den bildande konsten ofta behandladt ämne.
A. M. A.
Marta, Lazarus’ syster, tillhörde den för Jesus kära
syskonfamiljen från Betanien. Af ett mera utåtvändt,
på de timliga bestyren riktadt sinnelag – »hon hade
bekymmer om mångahanda» –, står hon i den evangeliska
berättelsen (Luk. 10: 38 ff.) tillbaka för sin syster,
Maria (se denna), som bättre förstått, att »ett är
nödvändigt» (se för öfrigt Joh. 11).
Martebo, socken i Gotlands län och Gotlands Norra
härad. Areal 2,517 har. 289 innev. (1885). M. bildar
med Lummelunda ett konsistorielt pastorat af 2:dra
kl., Visby stifts Norra kontrakt.
Martel, Karl. Se Karl Martel.
Martellato, Ital., musikt., »hamradt», i pianomusik
anslaget med stor kraft (armstaccato). – Martellement
[-tällma’ng], Fr., på harpan det upprepade angifvandet
af samma ton. A. L.
Martello, Pietro Jacopo, italiensk skald, f. 1665,
d. 1727. Se Italienska literaturen, sp. 940.
Martello-torn (Ital. martello, egentl. hammare),
befästningsk., kallas ett slags små runda
fåstningstorn, som under Karl V:s tid uppfördes
på Sardiniens och Corsicas kuster till skydd mot
sjöröfvare. Dylika torn byggdes jämväl i början af
detta årh. på Englands kuster för att betrygga dessa
mot en befarad landstigning af Napoleon. Dessa voro
helt små, af cirkelrund eller elliptisk grundform
med 12 à 20 m. tvärlinie och omkr. 10 m. höjd
samt afdelade i tvänne våningar. Ofvanpå det platta
taket, i skydd af endast ett muradt bröstvärn, stod
bestyckningen, som utgjordes af högst 4 kanoner,
hvilkas uppställning medgaf en stor sidoriktning.
O. A. B.
Martène [-tän], Dom Edmond, fransk lärd, f. 1654,
d. 1739. tillhörde den berömda och
om vetenskapen så högt förtjenta
Maurus-kongregationen (Congrégation de S:t Maur)
af benediktinorden och genomforskade i hennes
tjenst en mängd kyrko- och klosterarkiv inom och utom
Frankrike. Hans förnämsta arbeten äro: Commentarius in
regulam sancti patris Benedicti (1690), De antiquis
monachorum ritibus (2 bd, s. å.), De antiquis
ecclesiae ritibus (3 bd, 1700–02) och i synnerhet
Veterum scriptorum et monumentorum etc. amplissima
collectio (9 bd, 1724–33).
Martens. 1. Georg Friedrich von M., tysk författare i
folkrätt, urkundsutgifvare, f. i Hamburg 1756, blef
1783 professor i natur- och folkrätt i Göttingen,
var 1808–13 statsråd i konungariket Westfalen,
utnämndes 1814 till kungligt hannoverskt geheime
kabinettsråd och fungerade från 1816 till sin död,
1821, såsom Hannovers ombud vid Tyska förbundsdagen
i Frankfurt a. M. M. tog ett vigtigt initiativ till
den internationella rättens systematisering och
fastställande på historisk grund genom sitt arbete
Précis du droit des gens modernes de l’Europe, fonde
sur les traités et l’usage (1789; 3:dje, tillökade
uppl. 1821;å nyo utg., med beriktigande anmärkningar,
af portugisen S. Pinheiro-Ferreira 1831 och 1845
samt, med ytterligare värdefulla noter jämte en
inledande framställning af folkrättens historia
och en systematisk öfversigt af den folkrättsliga
literaturen, af Ch. Vergé 1858 och 1864). Bland
andra folkrättsliga skrifter af M. märkas Guide
diplomatique, ou tableau des relations extérieures
des puissances de l’Europe (3 bd, 1801) och
25 erzählungen merkwürdiger fälle des neueren
europäischen völkerrechtes etc. (2 bd, 1800–02). Såsom
urkundsutgifvare framträdde M. med en Sammlung der
wichtigsten reichsgrundgesetze, erbverbrüderungen
etc. der vornehmsten europäischen staaten (1791),
hvilket arbete dock, likasom en motsvarande
systematisk öfversigt, Abriss des staatsrechtes
der vornehmsten europ. staaten (1794), endast kom
att behandla Danmarks, Sveriges och Storbritanniens
statsrätt, men derefter afstannade. Af monumental
betydelse är den af M. påbörjade och sedermera af
andra fackmän fortsatta publikationen af de europeiska
staternas traktatsurkunder (»Recueil Martens»),
nu (1886) omfattande ett 60-tal volymer. M. sjelf
utgaf till en böljan Recueil des principaux traités
d’alliance, de paix etc. depuis 1761 jusqu’à present
(7 bd, 1791–1801, med 4 supplementband 1802–08-,
2:dra uppl. 1817–35 i 8 bd, de 4 sista reviderade af
M:s brorson Karl v. M.). Derpå följde en ny serie,
Nouveau recueil de traités d’alliance, de paix
etc. depuis 1808 jusqu’à présent (16 bd 1817–42,
de 4 första utg. af M., de följande successive af
Karl v. M., Fr. Saalfeld och Fr. Murhard, hvilken
sistnämnde 1839–42 äfven utgaf 3 bd »Nouveaux
supplémens au Recueil de traités», samt ett
register i 2 bd). Slutligen fortgår sedan 1843 en
tredje samlingsföljd, Nouveau recueil général de
traités etc., hvilken omfattar tiden från 1840 och
hvars utgifvare varit Fr. och K. Murhard, J. Pinhas,
K. Samwer och J. Hopf. En Table générale öfver det
dittills utgifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
