Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mark ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i 8 uns l. 16 lod. I de äldsta svenska lagarna
förekomma mark och öre såsom namn på vigter; 1 sådan
mark (211 gr.) indelades i 8 ören. Såsom nominel
myntenhet innehöll marken 8 ören l. 24 örtugar l. 192
penningar (i Svealand, hvarest på 1 örtug räknades
8 penningar; om beräkningen i andra landsdelar
se Örtug). Myntvigten en lödig mark var detsamma
som en vägd mark rent silfver. Mot denna svarade
ursprungligen (t. ex. på Ansgarius’ tid) en mark
penningar l. en »räknad mark». Den senare skilde sig
dock alltmera från den lödiga till följd af (örtugs-)
myntets fortgående försämring. Till en början sjönk
penningmarken till 2/3, sedermera till hälften af
den lödigas värde. Med tiden föll penningmarkens
värde så, att på 1 lödig mark gingo: i slutet af
1200-talet 3–4 mark penningar, under 1300-talets
förra hälft 5 och under dess senare hälft 6 à 6 1/2
mark (detta förtydligas deraf att under Albrekt af
Mecklenburg slogos af 1 lödig mark 144 örtugar,
medan 24 örtugar räknades såsom 1 penningmark);
1414 gingo på 1 lödig mark 8 1/2 mark penningar,
1430–31 20 mark, under Kristofer af Bajern 8 1/2–9,
under Karl Knutsson 8–8 1/2, under Kristian I 8 1/2,
1479 11 1/3, 1512 16 mark, 1527 24 mark, 1540 35
mark, 1585 128 mark, 1592 32 mark, 1624 48 mark
o. s. v. När slutligen markräkningen aflystes
(1777), hade den räknade marken endast 1/192 af den
lödigas värde, eller innehöll m. a. o. endast 1/3
qvintin af de ursprungliga 16 loden fint silfver. –
Genom jämförelse af arbetslöner, prisen på kreatur,
spanmål o. s. v. under 1300-talet och i nutiden
har det utrönts, att silfrets värde var minst tio
gånger högre då än nu. En mark »rent» silfver (af
95 proc. finhet) är nu värd 30 kr., men hade under
1300-talet samma värde som 300–350 kr. i våra dagar;
1350 motsvarade alltså en mark penningar 1/6 deraf
eller inemot 60 kr. Först 1536 slogos i Sverige mynt
med namnet mark (äfven »halfmarker»). Dessförinnan
var marken endast ett sätt att räkna, och de största
slagna mynt voro ören. Från 1536 var marken Sveriges
högsta myntenhet, tills den (1604) i denna egenskap
undanträngdes af dalern. 1560 gingo 4 mark på 1
daler, och denna parikurs vidmakthölls (jfr Daler,
sp. 792). Silfvermynt på 4, 2 och 1 mark präglades
allmännast, men äfven högre valörer förekommo, ända
upp till de 16-markstycken i guld och 20-markstycken
i silfver, hvilka Karl IX och Gustaf II Adolf
läto slå. 1536–40 var markmyntet 10-lödigt, efter
1540 8-lödigt. Om finsilfverhalten i Johan III:s
klippingsmarker se Klipping. Under 1600-talet var
markmyntet 12-lödigt till 1664, då dess lödighet
fastställdes till 11 1/9.
Under 1600-talet började man i Sverige nyttja
benämningen mark omvexlande med skålpund för att
beteckna lispundets närmaste underafdelning (=
425,1 gr.). Mark var äfven en jern- och kopparvigt. I
förordningarna af 1625, 1665, 1733 och 1739 om mått
och vigt stadgades till jern- och kopparforslingens
förmån en sådan öfvervigt, att 1 L[pund] l. 20
marker metall- och jernvigt skulle göra 16 skålpund
viktualievigt och 1 Sk[pund] l. 400 marker metallvigt
motsvara 320 [pund] viktualievigt. Enligt sistnämnda års förordning
var
| lod | holländska lod (troyska) ass | |||||
| 1 | mark ([mark]) | stapelstadsvigt | = | 25,6 | = | 7078 2/5 |
| " | " | uppstadsvigt | = | 26,88 | = | 7450 2/125 |
| " | " | bergslagsvigt | = | 28,16 | = | 7821 79/125 |
| " | " | myntvigt | = | 16 | = | 4384 |
| 1 | skålpund [pund]) | viktualievigt | = | 32 | = | 8848 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
