Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maraschino ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(sedermera hertig af Wellington) dennes
förbundna motståndare, Bhonsla-, Holkar- och
Sindia-furstarna. Dessa måste afstå betydliga områden
åt England, pesjwa nedsjönk till ett verktyg i
kompaniets hand, och maratternas makt var för alltid
bruten. Ett följande krig (1817–18), framkalladt
af pesjwas försök att med bistånd af Bhonsla- och
Holkar-furstarna frigöra sig från engelsk myndighet,
slutade äfven olyckligt för maratterna, hvilka
förlorade all sjelfständighet. Puna-Satara-riket
införlifvades med de engelska besittningarna efter den
siste ram-radjans död 1849. På samma sätt annekterades
Nagpur och Berar efter den siste Bhonsla-regenten
(1853). Såsom marattiska stater, eller, rättare sagdt,
stater under marattiska furstehus, qvarstå ännu,
ehuru fullkomligt lydpligtiga under England: 1)
Holkar’s dominions (omkr. 21,000 qvkm., omkr. 630,000
innev., se Indor); 2) Sindia’s dominions (omkr. 80,000
qvkm., 2 1/2 mill. innev., se Gwalior); och 3)
The territories of the Gaekwar (22,200 qvkm., 2
mill. innev.). Den sistnämnda vasallstatens regent,
som residerar i Baroda, bär ännu familjenamnet
Gaekwar (»koskötare») som traditionel titel, under
det att furstarna af Holkar- och Sindia-dynastierna
föra titeln maha-radja ( »storkonung»). Alla dessa
stater ligga dock i sin helhet utom den marattiska
språkgränsen, och blott en mindre del af deras
innevånare kan derför kallas maratter. Hufvudmassan
af dessa innehafra ännu sina urgamla boplatser
s. om Satpura-bergen i presidentskapet Bomba]
och nordvestra delen af Nizams rike. Antalet af
samtliga maratter (från språklig synpunkt) uppgår,
enligt E. Schlagintweit, till omkr. 15 3/4 mill. Om
man, som ofta sker, räknar det vid kusten s. om
Goa talade konkani-språket blott för en dialekt af
marattiskan, stiger maratternas antal till nära 16 1/2
mill. – Jfr Duff: »History of the mahrattas» (1826),
Hunter: »Brief history of the indian people» (1882).
H. A.
Maratti (Maratta), Carlo, italiensk målare, f. 1625,
d. 1713 i Rom, var lärjunge af Andrea Sacchi,
hvilken åter tillhörde den bolognesiske målaren
Francesco Albanis elever i Rom. M. visade sig också,
såsom en af den senare Bolognaskolans epigoner, likna
Guido Reni, ehuru i försvagad form, med inskränkt
talang och ytligt sträfvande efter idealitet. Under
Sacchi studerade han i 19 år förnämligast Rafaels och
Caracciernas verk. Af hans arbeten finnas de bästa
i England. Sin största berömmelse vann han väl genom
den omsorg, hvarmed han vakade öfver Rafaels fresker
i Rom samt rengjorde dem, som finnas i Vatikanen och
i Villa Farnesina.
Marattiaceae Kaulf. (Danaeaciae Ag.), bot., en liten
kryptogamfamilj, hörande till ormbunkarnas grupp. De
hithörande få slägtena äro alla tropiska och finnas
å båda halfkloten. Till utseendet äro de lika de
vanliga ormbunkarna (Polypodiaceae), med sporplättar
utvecklade å de ofta mycket stora, med stipler
försedda stambladens ryggsida; men sporgömmena sakna
den elastiskt uppspringande ring, som kännetecknar
polypodiacéernas sporgömmen. Dessa bildas
hos Marattiaceae genom ombildning af talrika
öfverhudsceller, och de äro hos nästan alla familjens
slägten sammansmälta till en i motsvarande antal rum
delad s. k. »sporocysta», som öppnar sig på olika
sätt hos olika arter. Rotstocken af Marattia alata
Sm. begagnas å Sandwichöarna såsom nödbröd (»nehai»),
och de krossade, välluktande bladen af Angiapteris
erecta Hoff., en äfven på nyssnämnda öar förekommande
trädlik marattiacé, användas till att gifva en
behaglig lukt åt kokosolja. O. T. S.
Marattiska språket (inhemsk namnform marathi),
maratternas, enligt engelskt omdöme, »rika, smidiga
och klingande» språk, är det herskande tungomålet
i nordvestra Dekhan inom följande gränser: i
v. hafsstranden från Goa till Daman, i n. (mot
gudjarati- och hindi-språken) Daman-floden och
Satpura-bergen till 80° ö. lgd, i ö. (mot kolariska
språk) nyssnämnda longitudgrad till den punkt,
der den möter 20° n. br., hvarifrån språkgränsen
mot de dravidiska telugu- och kanara-språken går
i krokar åt s. v. ned till Goa. Marattiskan, som
måhända är den mest egenartadt utvecklade dottern af
de gamla prakritmålen, företrädesvis maharashtri,
skiljer sig derför mer från alla öfriga nyindiska
språk än dessa från hvarandra, ehuru utvecklingen
från de äldre formerna naturligtvis gått i samma
riktning som i dessa. Deklinationen är rikare
och mer invecklad med bibehållande af tre genera,
mångfaldiga pluralbildningar, flere kasusformer
o. s. v. Konjugationen liknar mer de öfriga språkens,
med blott två enkla tempusformer, aorist och
imperativ, motsvarande sanskrits pres. och imper.,
samt en mängd af ursprungliga sanskritparticip
dels med, dels utan hjelpverb bildade sammansatta
tempora. Särskildt karakteristiskt för marattiska
språket är bibehållandet af en mängd urgamla
sandhi-regler. Dess dialekter kunna indelas i två
hufvud-grupper: dekhani, i inlandet, och konkani,
i kustlandet. Marattiska språket skrifves dels med
»devanagari», dels med de deraf bildade balbodh-
(gudjarati-) och modh- (marathi-) alfabeten (se
Indiens språk och literatur, sp. 559-565).
Den ganska betydande literaturen kan sägas taga sin
egentliga början med maratternas sjelfständighet
i 17:de årh., ehuru de äldsta alstren gå tillbaka
till slutet af 13:de seklet. Utomordentligt stor är
massan af verkliga folkdikter, katha, episka sånger
från maratternas storhetstid, men det mesta deraf
är ännu otryckt och obekant i Europa. Konstpoesien
utgör efterbildningar af klassiska sanskritverk,
Mahabharata, Ramayana o. a. I synnerhet talrika och
populära äro de på »Bhagavata-Purana» grundade
dikterna om Krishna. Talrika äro också de marattiska
bearbetningarna af indiska fabelsamlingar såsom
Pancatantra, Hitopadeça o. a. Betydlig är äfven den
från missionärer och andra européer härstammande
literaturen på marattiska. Bibeln finnes i flere
öfversättningar, såväl med nagari- (Serampur, 1825)
som med modhi-typer (Bombaj, 1819), äfven särskildt
på konkanispråket (Serampur, 1811). Den äldsta
grammatiska bearbetningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
