Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegazza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
della Fiera ligger Castello di Corte; familjen
Gonzagas borg. Från P. Sordella går Via Accademia,
vid hvilken ligger Accademia Vergiliana med
ett tämligen obetydligt museum. Nära derinvid,
i s. v., ligger Liceo med ett stort bibliotek
(öfver 80,000 bd och omkr. 1,000 handskrifter)
samt ett antikvariskt museum (ett bland de bästa
uti Italiens mindre städer). I södra stadsdelen
ligger det af Giulio Romano byggda och utsmyckade
Palazzo del Te, ett af gonzagernas lustslott, numera
tillhörigt kommunen. Ryktbarast bland dess praktfulla
salar äro Camera di Psiche, med takmålningar
skildrande Psyches öden, och Camera dei giganti, med
framställningar af jättarnas kamp mot de olympiske
gudarna. Bland öfriga i arkitektoniskt hänseende
framstående byggnader märkas Giulio Romanos eget hus
med skön rustika-fasad och det af honom uppförda
Palazzo dei Tribunali (förr Colloredo). M. står
medelst jernväg i direkt förbindelse med Verona,
Cremona, Modena och Legnago. – Staden M. skall redan
omkr. 600 f. Kr. hafva grundlagts af etruskerna. Under
romaretiden var den ej särdeles betydande,
men känd för sina innevånares skönhetssinne och
sina konstverk. Virgilius föddes i dess närhet,
i Andes (måhända det nuvarande Pietole). Östgoter,
langobarder, franker och tyskar beherskade sedermera
efter hvarandra landet. Genom kejsar Otto II kom
M. till Canossaslägten. Sedan denna utslocknat
med den ryktbara markgrefvinnan Matilda af Toscana
(1115), blef det fri riksstad. Från 1220 var det,
med korta mellanrum, i händerna på guelfiska
eller ghibellinska partigängare; men 1328 svingade
Luigi Gonzaga sig upp till »capitano» i M., och
hans ätt herskade sedermera nära 400 år i staden
och kringliggande område, från 1433 under titeln
markgrefvar, från 1530 under titeln hertigar. Sedan
1536 var markgrefskapet Monferrato förenadt med
M. under samma herskare. Huset Gonzaga (se d. o.) var
en af de bättre italienska herskareätterna. Det
lät pryda staden med praktbyggnader samt stod
i förbindelser med lärde och skalder (Bembo,
Ariosto). Sedan den äldsta linien af huset Gonzaga 1627
utslocknat, sökte kejsar Ferdinand II förgäfves med
vapenmakt rycka landet ifrån närmaste arfvingen,
den af Frankrike och Venezia understödde Carlo
Gonzaga, hertig af Nevers. Striden varade i tre
år, 1627–30, och är känd under namnet mantuanska
tronföljdskriget. Under detsamma stormades staden
d. 18 Juli 1630 och plundrades under tre dagar af de
kejserlige. Den siste Nevers, Carlo IV (1665–1708),
förenade sig i spanska tronföljdskriget med Frankrike
mot kejsaren, hvarför kejsar Josef I efter Carlos
död indrog M. till österrikiska kronan. 1797 intogs
M. af fransmännen och ingick sedan i de napoleonska
statsbildningarna Cisalpinska republiken, Italienska
republiken och konungariket Italien, men kom 1814 åter
till Österrike. 1866 förenades det med konungariket
Italien. – I M. hölls 1459 en kongress af furstar
och folk, sammankallade af Pius II för åstadkommande
af ett korståg mot turkarna, hvilka 1453 eröfrat
Konstantinopel. Då påfvens uppmaningar om
penningebidrag från prester, lekmän och judar till
uppställande af en korshär mötte motstånd,
tillskref han detta den minskning i anseende, som
påfvedömet lidit genom de s. k. reformatoriska
kyrkomötena och utfärdade med bifall af de i
M. närvarande kardinalerna och prelaterna 1460
bullan »Execrabilis». I denna fördömde han den
på anförda möten hyllade satsen att ett kyrkomöte
stode öfver påfven och stämplade som kätteri hvarje
vädjan från påfven till ett allmänt koncilium.
J. C. K. H.
Mantuanskt kors. Se Kors.
Mantua-vasen, en i Braunschweig förvarad antik
vas, förfärdigad af ett enda stycke onyx. Den
mäter 16 cm. i höjd och 6 cm. i genomskärning samt
är försedd med reliefer, som hafva afseende på
Cereskulten. Vasen togs af en tysk soldat under
plundringen af Mantua 1630.
Mantzius, Kristian Andreas Leopold, dansk
skådespelare, född i Viborg d. 4 Nov. 1819, blef
student 1837 och egnade några år åt teologiska
studier. Han debuterade 1842 på kungliga teatern,
med mycket bifall, såsom Erasmus Montanus och vann
genast anställning såsom »pröveskuespiller». Men
då teaterns chef, Levetzau, var föga gynsamt stämd
mot honom, och då M. önskade pröfva sina krafter på
flere och större uppgifter, tog han afsked 1843 och
ingick vid Kristiania teater samt derefter vid ett
kringresande sällskap, som hade sin hufvudstation i
Odense. Sommaren 1846 gaf M. gästroller på kungliga
teatern i Köpenhamn och vann mycket bifall genom
sitt humoristiska utförande af löjtnant von
Buddinge i Hostrups »Gjenboerne», en rol, som
han spelade, då stycket första gången uppfördes
(af studenter). Sedan han under säsongen 1847–48
utfört Peter Ravn i Hostrups »En spurv i tranedans»,
kallades han, på konung Fredrik VII:s uttryckliga
önskan, till kunglig skådespelare. Såväl i komiska
(i synnerhet holbergska) som i allvarliga roller
(t. ex. Shylock) visade M. sig som en mycket duglig
och tänkande skådespelare. Till följd af stridigheter
med teaterns styrelse drog han sig dock tillbaka
från scenen, först under åren 1858–60 och efter
1871 för alltid. Han var en ypperlig föreläsare, i
synnerhet af Holbergs skaldeverk. Död d. 4 Juni 1879.
E. Ebg.
Mantåg, sjöv., kallas ombord alla sträckta tåg, som
uteslutande äro afsedda för folket att hålla sig fast
vid, särskildt de tåg, som vid rå- och relingsmanning
sträckas längs med och något ofvanför rår, reling,
bogspröt o. s. v. Jfr Manna reling, Manna rå.
L. H.
Mánu (Sanskr. nom. propr., slägt med Sv. »man») var
enligt senare indiska myter den första menniskan,
då deremot enligt Veda och Avesta denna hette Jama,
son af Vivasvant. Denne mytiske M. tillskref man sedan
det berömda metriska lagverket Manava-dharmaçastra,
»manu(isk)-lagbok». Emellertid är det numera visadt,
att denna bok, om också fotad på uråldrig sed,
icke gerna kan, åtminstone i sin nuvarande form,
vara äldre än ungefär ifrån tiden för Kristi födelse,
enär den utgör en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
