Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manna-asken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djurgeografiskt hänseende, Beitrag zur käferfauna
der Aleutischen inseln, der insel Sitcha und
Neu-Californiens (1843) med senare tillkomna
Nachtrag zur käferfauna der Aleutischen inseln
und der insel Sitcha (1846) samt Zweiter
(1852) och Dritter nachtrag zur käferfauna der
nordamerikanischen länder des russischen reiches
(1853;. Ett annat på sitt område epokgörande arbete
är M:s Versuch einer monographischen darstellung
der käfergattungen Corticaria und Lathridius
(Halle 1844), hvilket, i likhet med allt hvad
han inom entomologien publicerade, utmärkes af
synnerligt skarp blick för karakterer och stor
noggranhet i beskrifningarna. Hans utgifna arbeten,
större som mindre, uppgå till omkr. 40. M:s samling,
hvilken innehåller nära 20,000 arter skalbaggar i
100,000 exemplar och omkr. 10,000 arter af andra
ordningar samt vunnit rykte såsom ett mönster för i
hög grad elegant uppställning, inköptes efter hans
död åt universitetet i Helsingfors för 8,000 rubel,
likasom hans rika och dyrbara bibliotek och hans
vidsträckta korrespondens. M. var ledamot af flere
lärda sällskap och akademier: Vetenskapsakademierna
i Petersburg (1827) och Stockholm (1852) samt Finska
vetenskapssocieteten (1838) m. fl. O. M. R.
Mannerheimska klubben. Se Mannerheim 1.
Manners [mä’nners], John James Robert, lord,
engelsk statsman, f. 1818, yngre broder och närmaste
arfvinge till den sjette hertigen af Rutland, gjorde
1841 sitt första inträde i underhuset och slöt sig
der till de ultra-konservative, senare personligen
till Disraëli, i hvars anda han äfven försökte sig
såsom skönliterär författare. Han har suttit i flere
tory-ministèrer: 1852, 1858–59 och 1866–68 såsom chef
för skogsstyrelsen och allmänna arbetena, 1874–80 och
1885–86 såsom chef för postväsendet.
Mannerskantz, Carl Axel, riksdagsman. född d. 27
Nov. 1809 å Värnanäs, i Halltorps socken, Kalmar
län, utnämndes 1827, efter afslutad kurs vid
krigsakademien å Karlberg, till underlöjtnant vid
Vendes artilleriregemente och lemnade 1848 detta
såsom kapten. I armén qvarstod M. såsom kapten till
1856. Skötseln af fädernegodset Värnanäs, offentliga
förtroendeposter i hemorten och fullföljandet af ett
redan börjadt deltagande i riksdagsförhandlingarna
upptogo honom derefter under hans krafts dagar. M. var
medlem af ridderskapet och adeln vid de nio sista
ståndsriksdagarna, var 1867–72 ledamot och vice talman
i riksdagens Andra kammare samt tillhörde derefter,
såsom ett af södra Kalmar läns ombud, Första kammaren
från Sept. 1872 till Sept. 1883, då han trädde
tillbaka ur det offentliga lifvet. Från 1876 var han
Första kammarens ålderspresident. Alltifrån den första
riksdag M. bevistade (1840–41) t. o. m. riksdagen 1870
var han ledamot af bankoutskottet (utom vid riksdagen
1862–63), tillhörde 1873–78 konstitutionsutskottet
samt var 1875 och 1878 ledamot af det för
försvarsfrågans handläggning tillsatta särskilda
utskottet. Bank- och penningväsendets trygghet, representationsreformen samt
försvarets stärkande och ordnande på grundvalen af
allmän värnpligt voro de frågor, åt hvilka han såsom
riksdagsman ifrigast egnade sin uppmärksamhet. Sina
åsigter i försvarsfrågan uttalade han, utom vid
riksdagen, äfven i broschyren Ett ord för dagen om
försvaret af en gammal värnpligtsvän (1877). M. var
ledamot af 1858 års komité för utredande af Sveriges
ekonomiska och finansiella ställning samt af 1867
års fästningskomité. 1863 och 1864 var han ledamot
af Kalmar läns odelade landsting och 1865–83 af
dess södra. Med undantag af år 1871 (han var då ej
vid tinget närvarande) var han t. o. m. år 1878
af K. M:t förordnad till sistnämnda landstings
ordförande och fungerade 1879–81 såsom tingets
vice ordförande. Såsom medlem af Kalmar läns södra
hushållningssällskaps förvaltningsutskott och såsom
sällskapets ordförande under en lång följd af år
(t. o. m. år 1883) utöfvade M. en gagnande verksamhet
till jordbrukets fromma. Han blef 1856 ledamot och
1875 hedersledamot af Landtbruksakademien.
Mannersköld, Nils Assersson, krigare, f. 1586
i Vestergötland, gick tidigt i krigstjenst. Redan
1618 förde M. östgötafanan. 1625 vardt han öfverste
för alla dess 3 kompanier à 125 man. S. å. öfvergick
han till Livland och deltog i detta och följande års
fälttåg. Under M. organiserades östgötafanorna till
ett fullständigt regemente, och han var dettas förste
chef. 1626 utnämndes han till generalståthållare
(öfverkommendant) öfver Narva, Ivanogorod, Jama,
Koporie och dess län samt gubernator (landshöfding)
öfver Ingermanland. 1629 underordnades han
Johan Skytte, som blifvit generalguvernör öfver
Livland och Ingermanland. När Skytte 1633 afgick,
befalldes M. att utom sitt guvernörsämbete »derjämte
krigssakerna uti Livland, Ingermanland och hvad
deraf dependerar provisionaliter administrera och
förestå». Han skulle residera i Dorpt, som då var säte
för generalguvernören. 1634, när B. Oxenstierna vardt
generalguvernör, återgick M. till sin förra plats,
som han ock bibehöll, då Ingermanland jämte Keksholms
län 1642 vardt ett särskildt generalguvernement under
E. Gyllenstierna. Följande år lemnade M. sin plats i
Ingermanland. I Nov. 1644 vardt han landshöfding öfver
Elfsborgs län och kommendant i Göteborg. När Kristian
IV i April s. å. gjorde sitt tåg mot Göteborg, vidtog
M. så förträffliga försvarsanstalter, att konungens
företag alldeles misslyckades. Brefvexlingen emellan
Kristian IV och M. är synnerligen märklig. Den gör
konungen föga heder, men M. så mycket mera. Efter
konungens affärd fördref M. danskarna från Hisingen
och utmärkte sig också sedermera under P. Brahes
och L. Kaggs befäl i striderna vid Göta elf. 1648
fick M. afsked. Han dog på sitt gods Näs (Adelsnäs)
i Östergötland 1655. – M. hade adlats 1612 (han hette
förut Assersson). Genom sin dotter Kristinas giftermål
med öfverste Otto Welling vardt han morfader till
de båda bekanta grefvarna Otto och Maurits Wellingk.
A. H-d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
