Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manfred ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sällsynthet i mineralriket. Manganoxid, Mn2O3,
utgör mineralet braunit. Med några få syror ger
den salter, som äro intensivt röda, men till de
flesta syror förhåller den sig som en superoxid
(den utvecklar t. ex. klor med saltsyra). Dess
hydrat, MnO . OH, förekommer i naturen och utgör
mineralet manganit. Ett slags saltartad förening
af manganoxidul och manganoxid, Mn O2 (MnO)2, utgör
mineralet hausmannit. Samma oxid erhålles som ett
brunt pulver, om man vid lufttillträde upphettar
manganens öfriga oxider. – Mangansuperoxiden, MnO2,
utgör mineralet brunsten (se d. o.). Mangansyrans
salter, M2 O2 MnO2, bildas, när manganföreningar
upphettas med starka baser vid lufttillträde, eller om
man glödgar mangans lägre oxider med salpetersyrade
salter af kali, natron eller baryt. De äro vackert
och intensivt gröna, men, åtminstone i löst form,
mycket obeständiga. Kaliumsaltets mörkgröna lösning
sönderdelas, när man utspäder den med vatten
eller tillsätter syror, hvarvid mangansuperoxid
och öfvermangansyradt salt uppstå. Det senare
har en intensiv violett färg. Emedan färgen
på kaliummanganatets lösning genom den nämnda
sönderdelningen förändras från grön till violett,
har man benämnt saltet chamaeleon minerale,
hvilket namn dock sedermera blifvit öfverflyttadt
på öfvermangansyrans kaliumsalt. Mangansyrans
bariumsalt är ett vackert grönt, nästan olösligt,
kristalliniskt pulver, som blifvit användt
som målarefärg. Öfvermangansyrans anhydrid,
Mn2 O7, är en mörkt violettröd vätska, som kan
förvandlas till violett gas. Den är emellertid
föga beständig och sönderdelas explosionsartadt vid
65°. Öfvermangansyrans salter äro vackert violettröda
och kraftiga oxidationsmedel. Kaliumpermanganatet,
K Mn O4, har på senare tider fått stor användning
som ett utmärkt oxidations- och desinfektionsmedel.
P. T. C.
Manganit (se Mangan), miner., förekommer ofta
kristalliserad i långa rombiska prismer, som äro
starkt streckade i längdriktningen och afskäras
vinkelrätt af basplanet. Färgen är stålgrå till
jernsvart, strecket brunt, glansen metallisk. Eg. vigt
4,4. Till sin kemiska sammansättning är manganiten
ett manganoxidhydrat, sammansatt efter formeln Mn2
O3 . H2O, motsvarande 90,9 proc. manganoxid och
9,1 proc. vatten. Saltsyra i koncentrerad form löser
mineralet under utveckling af klorgas. – Manganiten
förekommer i naturen dels såsom afsättning ur källor,
dels såsom ett ganska vanligt gångmineral. Vid
Ilefeld på Harz förekommer den tillsammans med andra
manganmineral samt kalkspat och tungspat på gångar
i porfyr. I Sverige träffas manganit äfvenledes på
gångar vid Undenäs i Vestergötland samt, tillsammans
med hausmannit och andra manganmineral, vid några
andra grufvefält. Hj. Sj.
Manganjern (rättare mangantackjern), metallurg.,
kallas ett mer eller mindre manganhaltigt
tackjern. En halt af mangan disponerar alltid
kolet i tackjernet att ingå kemisk förening med
jernet, d. v. s. att bilda hvitt tackjern. Vid en
manganhalt från några få procent upp till 20 à 25
proc. kristalliserar tackjernet med stora kristallytor och kallas
då spegeljern; vid högre manganhalt blir jernet
hvitt och finkornigt samt brukar då benämnas
ferro-mangan. Man kan framställa ferro-mangan med
ända till 75 proc. manganhalt. Ingår äfven silicium
till någon högre grad i jernet, kallas det
silicium-ferro-mangan. C. A. D.
Mangäakisel, miner. Se Rhodonit.
Manganmalmer, miner., benämnas de mineral,
hvilka tjena såsom råämne för framställningen
af manganpreparat. De förnämsta äro manganit,
pyrolusit och braunit (sammanfattade under
benämningarna brunsten och hausmannit). De båda
förstnämnda förekomma ofta tillsammans på malmgångar
i porfyr och melafyr, stundom äfven i oregelbundna
hålrumsutfyllnader i kalksten. I Sverige förekomma
dessa malmer vid Undenäs i Vestergötland och
Spexeryd i Småland. Hausmanniten och brauniten
uppträda tillsammans med jernmalmslager vid
flere värmländska grufvefält, såsom Långban,
Nordmark, Jakobsberg och Pajsberg, der de brytas
tillsammans med jernmalmen eller särskildt
för sig. Manganmalmer hafva länge användts såsom
affärgningsmedel vid glastillverkningen. Vid
upphettningen afgifves syre, som oxiderar det
i glasmassan fördelade kolet och den grönfärgande
jernoxidulen. Behandlade med saltsyra, afgifva dessa
malmer klorgas, hvilket betingar deras användning för
blekning. På senare tider hafva legeringar mellan
jern och mangan, s. k. ferromangan och spegeljern,
tillverkade med tillhjelp af manganmalmer, haft
stor användning vid framställningen af bessemerstål,
hvarjämte manganmineralen användts för beredning af
öfvermangansyradt kali (se Mangan) och på laboratorier
för framställning af syrgas. Hj. Sj.
Manganoxidhydrat. Se Manganit.
Manganspat, miner., tillhör de hexagonala karbonatens
grupp och kristalliserar i former, som komma mycket
nära kalkspatens, med hvilket mineral isomorfi
eger rum. Liksom hos kalkspaten finnas tydliga
genomgångar efter grund-romboederns ytor. Färgen är
vackert rosenröd eller hallonröd, kristallerna svagt
genomlysande, med glasglans eller perlemorglans på de
ofta krumma romboeder-ytorna. Kemiska sammansättningen
är MnO . CO2, motsvarande 61,7 proc. manganoxidul och
38,3 proc. kolsyra, men oftast äro betydliga mängder
af de isomorfa kalk-, magnesia- och jernkarbonaten
inblandade. Manganspaten löses i uppvärmda syror under
gasutveckling (kolsyra). Den förekommer i kristaller
samlade i halfkul-formade eller druflika aggregat
på gångar, t. ex. vid Freiberg i Sachsen, Kapnik i
Ungern samt Nordmark, Långban och Dannemora i Sverige.
Hj. Sj.
Mangänsuperoxid. Se Brunsten.
Mangansyra. Se Mangan.
Mangareva. Se Gambier-öarna.
Mangifera L., mangoträd, bot., farmak.,
ett tropiskt trädslägte, som har fembladig
blomkrona och njurformig stenfrukt samt hör till
nat. fam. Anacardiaceae R. Br., kl. Pentandria
L. Det »indiska mangoträdet», M. indica L., den mest
bekanta arten af detta slägte, tillhör ursprungligen
Ostindien, men är numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
