Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtnjuta derjämte nödig skolundervisning. Åt dem,
som skickat sig väl, söker anstalten bereda god
anställning och utrustar dem med lämplig beklädnad,
liksom den sedermera fortfar att hjelpa dem, som
uppföra sig väl i sin tjenst. Antalet qvinnor i
Magdalenahemmet synes hafva minskats på senare
tider, hvarför styrelsen utvidgat afdelningen för
barn. Skyddshemmet ingifver ock de bästa förhoppningar
för framtiden. – Enligt 1884 års redogörelse för
bägge hemmen uppgingo anstaltens utgifter till 9,949
kr. och dess inkomster till 10,018 kr., hvari ingå
ett årligt anslag af Stockholms fattigvårdsnämnd,
stort 1,000 kr., och 2,494 kr. i afgifter för
intagna personer. Anstalten har från sitt öppnande
intill 1884 års slut vårdat 778 skyddslingar.
J- M-r.
Magdalenanunnor (T. magdalenen-nonnen,
magdalenerinnen; Fr. madelonnettes, filles de la
Madeleine), namn på qvinliga ordensföreningar, som
hafva till syfte att föra fallna qvinnor från lastens
väg eller ock bestå af dylika qvinnor, som önska
upprättas ur sitt fall, men dertill behöfva gemensam
eggelse och uppmuntran. Sådana föreningar inrättades
flerestädes under medeltiden. Med visshet känner man,
att Gregorius IX (1227–41) och Innocentius IV
(1243–54) gifvit stadfästelse åt dylika föreningar, som
mestadels hade sina statut i enlighet med Augustinus’
nunneregel. Flere dylika föreningar hafva äfven i
nyare tid uppstått inom katolska kyrkan. Jfr om dessa
och om protestantismens verksamhet i liknande riktning
Th. Schäfer: »Die weibliche diakonie» (1879–80). K. H.
Magdeburg. 1. Regeringsområde i preussiska
prov. Sachsen, är indeladt i 15 kretsar och har en
areal af 11,507 qvkm. med 937,305 innev. (1880), deraf
35,158 katoliker och 3,568 judar. – 2. Hufvudstad
i nämnda regeringsområde och i prov. Sachsen,
en af de starkaste fästningar i Tyskland, ligger
hufvudsakligen på venstra stranden af Elbe, som der är
delad i 3 armar, och består af den egentliga staden
samt de 4 förstäderna Friedrichstadt (ö. om Elbe),
Neustadt (i n.), Sudenburg (i s. v.) och Buckau
(i s.). De tre sistnämnda äro skilda från staden
af vallarna och glacisen, men äro inneslutna inom
den nya befästningslinien. I Elbe, mellan den gamla
staden och Friedrichstadt, ligger ön Werder, som
upptages af citadellet och är genom broar förenad
med båda stränderna. Med undantag af Breiterweg,
stadens vigtigaste samfärdsled, som går genom staden
från n. till s., äro gatorna i gamla staden smala
och krokiga. Söder om den inre staden ligger den
vackra parken Friedrich-Wilhelms-garten, på samma
plats som förr intogs af det ryktbara klostret Bergen
(grundadt 937, upphäfdt 1810). Vigtigaste byggnaden
i M. är domkyrkan (byggd 1208–1363), med kejsar Otto
den stores och hans gemål Edithas grafvar samt en
vacker grafvård öfver ärkebiskop Ernst (d. 1513), ett
mästerverk af Peter Vischer i Nürnberg. Den katolska
Vårfrukyrkan, den äldsta i M. (förr klosterkyrka), är
en romansk byggnad från 12:te–13:de årh. De förnämsta
verldsliga byggnaderna äro stadshuset (bygdt
1691), vid Alter märkt (på hvilket torg står en
ryttarestaty af Otto den store från 13:de årh.),
den nya stadsteatern, regeringsbyggnaden (vid
Domplatz), centralbangården och börsen. M. är en af
de förnämsta handelsstäderna i Tyskland och derjämte
en vigtig jernvägsknut samt har många fabriker
(förstaden Buckau särskildt stora jerngjuterier och
maskinverkstäder). M. är säte för 4:de armékårens
generalbefäl, provinsens appellationsdomstol och
förvaltande myndigheter, ett lutherskt konsistorium
och en generalsuperintendent för den evangeliska
kyrkan. Det har två gymnasier, en realskola, en
konst- och slöjdskola samt flere vetenskapliga
och välgörenhetsinrättningar. Innevånarnas antal
uppgick 1880 till 97,539, med Neustadt och Buckau
till 137,135.
M. var en liten handelsplats redan i början af
800-talet, men erhöll sin egentliga uppkomst genom
kejsar Otto den store (936–973). 968 blef staden
säte för en ärkebiskop, hvilken fick värdigheten
af Tysklands primas och sträckte sin myndighet
öfver stiften Meissen, Merseburg, Naumburg (Zeitz),
Havelberg, Brandenburg samt till slutet af 12:te
årh. äfven öfver Lebus och Posen. I 13:de årh. hade
M. blifvit en blomstrande handelsstad och en
vigtig medlem af hansan. Dess tidigt inrättade
»schöffenstuhl» stod i stort anseende under
medeltiden, och dess stadsrätt var antagen i många
delar af Tyskland, Polen och Böhmen. Vid slutet af
15:de årh. hade staden gjort sig nästan oberoende
af ärkebiskoparna, men blef aldrig fri riksstad. Den
omfattade reformationen 1524 och styrdes derefter af
protestantiska ärkebiskopar eller, såsom de efter 1566
kallades, administratörer. Då borgarena vägrade antaga
»Interim», förklarades staden i akt och belägrades
i flere månader (1550–51) af kurfurst Morits af
Sachsen samt intogs Nov. 1551. I 30-åriga kriget
besattes M. 1626 för en kort tid af Wallenstein,
belägrades af honom förgäfves i 28 veckor 1629 och å
nyo 1630 af Pappenheim, med hvilken Tilly i Mars 1631
förenade sig (se Falkenberg, D. von). Staden stormades
d. 20 Maj 1631, plundrades på det gräsligaste sätt,
hvarvid 30,000 af dess 36,000 innevånare dödades,
samt uppgick i lågor. Endast katedralen, Vårfrukyrkan
och omkr. 130 hus räddades. Den hemtade sig dock
underbart snabbt efter denna olycka och belägrades
ytterligare några gånger under samma krig. 1648
förvandlades ärkebiskopsstiftet till ett verldsligt
hertigdöme, som skulle tillfalla Brandenburg vid den
siste administratorns död, som inträffade 1680. År
1806 intogs M. af fransmännen och lades sedan till
konungariket Westfalen, men återlemnades till
Preussen 1814.
Magdeburg-centurierna. Se Centur[iae]
Magdeburgenses.
Magdeburg-halfkloten (magdeburgska
hemisfererna), fys., kallades två ihåliga halfklot af metall,
tätt slutande i hop med de afslipade kanterna,
så att, då dessa lades mot hvarandra, ett sferiskt
rum bildades. Den ena hemisferen hade ett rör, som
kunde förenas med sugröret från en luftpump. Då
luften förtunnades, sammanpressades naturligtvis
kulorna starkt genom det yttre trycket. Otto v.
Guericke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
