Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madeira ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammalsvenska »vårfru» i »vårfrudag», »vårfrukyrka»
o. s. v.) och har i samma bemärkelse öfvergått
till de tyska, engelska och skandinaviska språken,
i hvilka det dock hufvudsakligen användes på det
konsthistoriska området. Vanligen förstår man dermed
bilden af jungfru Maria med Jesusbarnet till skilnad
från »Heliga familjen» (se d. o.), der äfven Josef
är närvarande. Bilder af Maria med barnet förekomma
redan bland de äldsta katakombmålningarna och
sedermera allt framgent äfven under den tidigare
medeltiden, vanligen dock framställda i vexelverkan
med andra personer. Som sjelfständiga framställningar
blifva de allmänna, i samma mån som Maria-dyrkan
under den senare medeltiden, gotikens period,
tilltager. Madonnabilderna från detta skede hafva en
öfvervägande kyrklig karakter: de äro väsentligen
föremål för andaktsfull tillbedjan. Man ser i den
heliga jungfrun framförallt gudamodern, himlarnas
drottning, mensklighetens förebedjerska. Med
renaissancens framträdande gör sig efter hand
en annan i grunden mera verldslig uppfattning
gällande. Madonnan framställes såsom en ung
och blid jordisk moder, som vårdar sitt barn,
sysselsätter det, leker med det, njuter af lyckan
att ega det. Framställningen närmar sig alltmer
lifs- och sedebilden. Grundläggaren af denna
riktning är den florentinske karmelitmunken Fra
Filippo Lippi (d. 1469), en af ungrenaissancens
främste konstnärer. Sin höjdpunkt når den i Rafaels
berömda madonnor, ehuru den föregående, mera kyrkliga
uppfattningen ingalunda är härmed förvisad från hans
konstområde (»Sixtinska madonnan»). Ämnet, uppfattadt
än med en dragning åt det ena, än åt det andra hållet,
har för öfrigt otaliga gånger behandlats af den
senare medeltidens, renaissancens och efterföljande
perioders konstnärer (jfr Mariabilder) ända fram
till våra dagar. De mera bekanta madonnabilderna
hafva erhållit särskilda namn, dels efter de
personer, som de tillhört, t. ex. Madonna Tempi,
M. Colonna, M. del Granduca, dels efter dem, som
bekostat och till någon kyrka donerat bilderna
(s. k. votiv-bilder), t. ex. Meyerska madonnan,
dels efter något å bilden befintligt och i ögonen
fallande föremål, t. ex. M. della sedia (med stolen),
M. del cardellino (med steglitsen) o. s. v. –
Jfr Anna Jameson: »Legends of the madonna» (3:dje
uppl. 1863), Rohault de Fleury: »La Sainte vierge»
(1878) och Eckl: »Die madonna als gegenstand
christlicher kunstmalerei und skulptur» (1883).
Upk.
Madoz, Pasquale, spansk statsman, f. 1806, deltog
såsom student i 1822 års revolution och tillfångatogs
1823 af fransmännen. Förvisad från Zaragoza för
framträdande »jansenistiska» åsigter, egnade han sig
från 1829 åt literär verksamhet i Barcelona. Han blef
1835 juridisk ämbetsman derstädes och invaldes 1836
för Lerida i cortes. 1842 slöt han sig till det mot
Espartero riktade upproret i Katalonien och hölls
derför 1843 i några månaders fångenskap. 1854 blef
M. guvernör i Barcelona och, såsom ledare af det till
makten komna progressistpartiet, president i cortes, men
utnämndes snart, d. 21 Jan. 1855, till
finansminister. Såsom sådan åvägabragte han den
märkliga s. k. desamortisationslagen (lagen om
försäljning af stats- och kyrkogodsen), men afgick
redan i Juni s. å., hvarefter han åter tillhörde
venstern i cortes. Han deltog i oroligheterna i
Madrid d. 14–16 Juli 1850 och begaf sig, sedan
dessa blifvit undertryckta, till utlandet. Efter
revolutionen 1868 återkom han och var en kort
tid civilguvernör i Madrid. Senare slöt han sig
obetingadt till Prim och deltog i den deputation, som
till hertigen af Aosta framförde anbudet om spanska
kronan. På återfärden från Florens afled M. i Genua
d. 14 Dec. 1870. Hans förnämsta literära verk är
Diccionario geografico, estadistico y historico de
España (16 bd, 1848–50).
Madras. 1. Presidentskap i kejsaredömet Indien,
omfattar södra delen af indiska halfön, begränsad
i ö. af Bengaliska viken, i v. af Indiska oceanen
och i n., der gränsen är mycket oregelbunden,
af bengaliska prov. Orissa, Centralprovinserna,
Haidarabad och presidentskapet Bombaj. Arealen af det
omedelbart britiska området utgör 365,178 qvkm., med
31,170,631 innev., hvartill komma de 5 vasallstaterna
Travancore, Kotsjin, Puducottah, Banganapalli
och Sandur, tillsammans 25,428 qvkmu med omkr. 3,3
mill. innev. Af innevånarna i det omedelbart britiska
M. voro vid folkräkningen 1871 28,8 mill. l. 92,3
proc. hinduer (deraf 16,1 mill. sivadyrkare,
11,6 mill. visjnudyrkare och 0,15 mill. lingaiter,
anhängare af lingamkulten), 1,85 mill. muhammedaner
och 533,760 kristna. De kristne äro talrikare i M. än
i någon annan del af Indien; i Travancore och Kotsjin
bilda de t. o. m. 25 proc. af befolkningen. De
romerska katolikerna leda sitt ursprung från
Fr. Xaver och den ryktbara jesuitmissionen i Madura;
de lyda dels under ärkebiskopen i Goa, dels under
12 jesuitvikarier. Den protestantiska missionen
begynte sin verksamhet i början af 18:de årh., hvarvid
danskarna gingo i spetsen. Desses verk fortsattes
af det engelska Society for promoting Christian
knowledge och andra engelska samt amerikanska och
svenska missionssällskap. Språket är i s. tamil för
14,7 mill., i n. telugu för 11,6 mill. och urija för
640,000, i v. kanara för 1,7 mill., malajalam för
2,3 mill., tulu för 30,000. Högsta verkställande
myndigheten utöfvas af guvernören jämte ett råd
af 3 medlemmar, af hvilka en är befälhafvare öfver
trupperna. I lagstiftningsfrågor förstärkes detta
råd af generaladvokaten och 4–8 andra af guvernören
utnämnda medlemmar, af hvilka halfva antalet icke
får innehafva offentligt ämbete. För förvaltningen
är M. indeladt i 21 zilás (distrikt), hvart och ett
under en collector-magistrate och en sessions-judge,
och 156 táluks (kretsar). Inkomsterna för 1882
uppgingo till 9,5 mill. pd st. (deraf nära hälften
utgjorde grundskatt) och utgifterna till 7,75 mill. –
I begynnelsen af 17:de årh. började engelsmännen
grundlägga handelsfaktorier i den del af Indien,
som nu bildar presidentskapet M., nämligen i Kalikut
och Cranganur (1616) samt Tellicherri, som blef deras
förnämsta handelsplats på vestra kusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
