Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macrobius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ormbunkar, euforbier, pandanus, baobab, tamarind m. m. Ett
af de märkligaste träden är det egendomliga Urania
speciosa, kalladt »de resandes träd», emedan vid
nedre änden af bladskaftet samlar sig i en hålighet
en qvantitet rent, kallt vatten. Bladen användas
till de mest olika ändamål. Af ormbunkar har man
redan samlat 250 arter, och af fanerogamer känner man
omkr. 700 slägten (2,000 arter), af hvilka omkr. 80
anses vara endemiska, antingen befintliga ensamt på
M. eller gemensamma för M., Mauritius och Bourbon,
men ej funna annanstädes. Endast en liten del af dessa
visar slägtskap med asiatiska växtarter. Sannolikt är
ännu endast halfva floran känd. Bland näringsväxter må
nämnas ris (befolkningens vigtigaste födoämne), majs,
hirs, maniok, jams, batater jämte en mängd från Europa
införda vegetabilier. M. har inga inhemska idislare,
tjockhudingar eller större rofdjur (det största
vilda djuret är det 1 m. långa Cryptoprocta ferox,
som liknar en ofantlig vessla och angriper äfven
de största djur), men det är förnämsta tillhållet
för lemurerna, af hvilka djur ej mindre än 36 arter
finnas i dess skogar. I allmänhet är däggdjursfaunan
fattig. Afrikanska puckeloxen (Bos africanus)
infördes för flere hundra år sedan och finnes nu
i stora hjordar öfver hela ön. Svin, getter och
fettsvansade får hafva äfven acklimatiserats; mycket
fjäderfä hålles. Ehuru fogelfaunan saknar de största
och grannaste foglarna, omfattar hon 238 hittills
kända arter, af hvilka 129 eller mer än hälften äro
egendomliga för ön. Nu har ön ej någon strutsart, men
hade för 4–5 århundraden sedan en mycket stor fogel af
strutsfamiljen, den utdöda Epyornis. Ön är nästan,
om ej alldeles, fri från giftiga ormar, men har 2–3
arter boa. Sköldpaddor och krokodiler finnas i mängd.
Innevånarna, med ett gemensamt namn kallade
malagasser, tillhöra ett större antal stammar
och äro en gren af den malajisk-polynesiska
folkfamiljen, hvilket framgår i synnerhet af språket
(se Malagassiska språket). På vestra kusten är
befolkningen uppblandad med afrikaner och, på några
trakter, med araber och hinduer. Man tror sig hafva
funnit spår af en urbefolkning, som innehade delar
af det inre höglandet före den nuv. befolkningen,
och som synes hafva varit småväxt samt mera ljuslett
än de nuv. malagasserna. Dessa senare kunna delas i
3 afdelningar: en östlig, omfattande bl. a. stammen
betsimasaraka, en central, dit bl. a. hova
och betsileo höra, samt en vestlig, innefattande
flere stammar, kända under det gemensamma namnet
sakalava. Af alla dessa äro hovaerna, som innehafva
den centrala provinsen Imerina, de mest civiliserade
och intelligenta. De tyckas vara de senast inflyttade
och hafva den ljusaste hyn. De öfriga malagasserna äro
icke vildar, ehuru de ej äro civiliserade i europeisk
mening. De hafva ett ordnadt samhällsskick och bo
i byar, som ofta äro befästa med stor skicklighet,
samt styras af höfdingar och äldste. Hovaerna äro
delade i 3 samhällsklasser: andriana l. ädlingarna,
ättlingar af forna höfdingar, hova, de frie ofrälse,
som bilda massan af befolkningen i Imerina,
samt andevi, slafvarna. Malagasserna skildras såsom
osedliga och opålitliga, känslolösa för andras
lidanden och grymma i krig. Polygami är vanlig; men
på samma gång har qvinnan större anseende der än i de
flesta hedniska land, hvartill i sin mån bidragit, att
ön i mer än 50 år (med ett kort afbrott) haft endast
qvinliga regenter. Dryckenskap är mycket allmän. Å
andra sidan äro malagasserna tappra, vänfasta,
ömma mot sina barn och sina gamla slägtingar,
höfliga och gästvänliga mot främlingar. Kristendomen
är officielt införd bland hovaerna, hvilka till
namnet bekänna sig till presbyterianismen. Flere,
såväl protestantiska som katolska, missionssällskap
hafva stationer der, bl. a. det norska, som har
några och tjugo missionärer på ön. De hedniske
malagasserna tro på ett högsta väsende, men hafva
intet organiseradt religiöst system eller någon
gudstjenstform, inga tempel, inga bilder och intet
särskildt presterskap. Djuroffer anställas flerestädes
på heliga stenar och altaren. – Malagasserna äro
hufvudsakligen åkerbrukare. Några stammar utmärka
sig genom sin skicklighet i handaslöjd, qvinnorna
i förfärdigande af väfnader af silke, bomull och
hampa samt andra växtfibrer, männen i metallarbeten
af flere slag. Handeln består väsentligen i export
af nötkreatur, hudar, ris, fibrer af rofia-palmen
(Sagus ruffia) och väfnader deraf, gummi, kautsjuk
och kaffe, hvars odling införts till ön, samt i
import af europeiska och nord-amerikanska väfnader,
jernvaror och bränvin. Handeln går till största delen
öfver Mauritius. Europeiska köpmän äro bosatta längs
kusten, särskildt i Tamatave. Något inhemskt mynt
finnes icke, men mejikanska och spanska piastrar samt
franska femfrancstycken äro gällande värdemätare, och
mindre summor erhållas genom sönderstyckning af dessa
mynt i alla former och storlekar, hvilka gå efter
vigt. Inga vägar finnas, utan alla varor måste bäras
eller föras på båtar. Hovaerna äro det mäktigaste
folket på ön. Styrelsesättet är monarkiskt. Regentens
myndighet är inskränkt på flere sätt, bl. a. af
folkförsamlingarna, hvilkas samtycke fordras
för stiftande af lag. Hovadrottningens myndighet
upprätthålles genom guvernörer i de centrala och
östra delarna af ön och i nästan alla hamnar samt
understödes af små hovagarnisoner, men för öfrigt äro
de särskilda stammarna alldeles oberoende. Regeringen
har gjort försök att bibringa öboarna europeisk
civilisation, men med tvifvelaktig utgång. Hovaernas
hufvudstad är Antananarivo, med omkr. 100,000 innev.,
belägen i det inre höglandet. Under de sista 15
åren har nästan hela staden blifvit ombyggd samt
de gamla trä- och rörhusen ersatta med större
och solidare byggnader af soltorkadt tegel och
sten. Den har flere kungliga palats, flere stora
independentkyrkor och missionskyrkor (bl. a. en norsk
och en romersk-katolsk), läroanstalter och sjukhus,
grundade af engelska missionssällskap. Andra större
städer på ön äro Mojanga, på nordvestra kusten,
med omkr. 14,000 innev., Tamatave, den förnämsta
hamnen, på östra kusten, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
