Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lövenskiold, norsk-dansk slägt - Lövenskiold, Bartholomeus Herman - Lövenskiold, Severin - Lövenskiold, Otto Joachim - Lövenskiold, Leopold Herman Severin - Lövenskiold, Karl Otto - Lövenskiold, Herman Severin - Löwenstern-Kunckel, J. von. Se Kunckel - Lövenörn, Poul - Löwes färgringar, fysiol., kallas ett fenomen, som hör till de s. k. entopiska eller subjektiva ljusförnimmelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i midten af 17:de årh. i Kristiania. Hans son
af samma namn blef egare af betydliga jordagods och
bergverk samt upphöjdes 1730 i danskt adligt stånd,
under namnet L. En gren af ätten erhöll friherrlig
värdighet 1773. Den adliga ättegrenen fortlefver i
Norge, den friherrliga i Danmark. – 1. Bartholomeus
Herman L., norsk topograf, son till den
ofvannämnde Herman Leopoldus d. y., f. 1729,
ärfde Bolvigs jernverk, hvilket han sålde 1779,
blef kansliråd och bodde på gården Borrestad i Nedre
Telemarken till sin död, 1788. Han utgaf 1784
Beskrivelse över Badsbjerg amt og Skiens by med sine
forstæder. – 2. Severin L., norsk ståthållare,
den föregåendes brorson, född i Porsgrund d. 7
Febr. 1777, studerade 1793–94 bergsvetenskap i Sachsen
och Schlesien samt tog 1796 juridisk examen i
Köpenhamn och ingick i Räntekammaren. 1798 blef han
assessor i Kommerskollegium samt 1800 tillika
i Finanskassedirektionen och var i denna egenskap
grefve Schimmelmanns sekreterare. 1802 öfvertog
han ledningen af Fossums jernverk, som han kort
derefter inköpte. 1803 blef han amtman i Bratsbergs
amt och styrde 1805–11 tillika Laurviks grefskap.
Vid krigets utbrott 1807 egnade han sig ifrigt åt
försvaret af sitt amt, anlade kustbatterier och
inrättade enskilda provianterings-kommissioner.
1813 tog han afsked från amtmansbefattningen.
1814 deltog han såsom representant för Bratsbergs
amt i riksförsamlingen på Eidsvold. I Nov. s. å.
utnämndes han till statsråd och fick jämte J. H.
Vogt i uppdrag att underhandla med Danmark samt
uppehöll sig af denna anledning i Köpenhamn från April
1815 till sommaren 1816. År 1817 tog han afsked
från statsrådsämbetet och lefde sedermera såsom
enskild man på Fossum till d. 10 Juli 1828, då han
blef statsminister. Då han 1836 icke protesterat
mot konungens åtgärd att upplösa stortinget,
ställdes han af detta inför riksrätt och dömdes att
bota 1,000 spd. Han begärde då sitt afsked,
men detta blef honom förvägradt. I Febr. 1841
utnämndes han till Norges ståthållare, och på denna
post qvarstod han ända till d. 17 Maj 1856, då
han till följd af sin höga ålder på begäran
erhöll afsked. Död på Fossum d. 15 Sept. 1856.
– 3. Otto Joachim L., norsk jurist och politiker,
den föregåendes son, född på Fossum d. 14 Maj
1811, blef student 1828 och juridisk kandidat 1834.
Han utnämndes till protokolls-sekreterare i Höjesteret
1840, till brigad-auditör i Artilleribrigaden 1846,
till expeditionssekreterare i Finansdepartementet 1847
och till assessor i Höjesteret 1854. År 1856 var han
medlem af den svensk-norska tullkomitén, som hade att
ordna de ömsesidiga tullförhållandena. Från 1869 var
han ordförande i Kristiania formandskab och under
åren 1871–79 en bland hufvudstadens representanter
i stortinget. Der var han den yttersta högerns
ledare och utmärkte sig i debatten genom sin
logiska bevisföring, men lät å andra sidan alltför
mycket leda sig af sitt lidelsefulla lynne. Död i
Kristiania d. 4 Aug. 1882. – 4. Leopold Herman
Severin L., den föregåendes broder, född på
Fossum d. 31 Mars 1813, deltog såsom frivillig i
det första slesvigska kriget samt blef, efter att i
flere drabbningar hafva utmärkt sig genom tapperhet,
dödligt sårad vid Sundeved och dog d. 11 Juni 1848.
– 5. Karl Otto L., norsk statsminister, son till L. 3,
föddes d. 23 Dec. 1839, blef sjöofficer 1859 samt
gick 1863 i engelsk tjenst och deltog derunder i
en expedition till Australien. 1875 afgick han
ur krigstjensten och öfvertog skötseln af sin
svärfaders, baron Wedel-Jarlsbergs, gods i trakten
af Kristiania. Den 3 April 1884 utnämndes han till
norsk statsminister i Stockholm, men lemnade denna
post redan d. 26 Juni s. å. – 6. Herman Severin
L., dansk baron, tonsättare, tillhörande den
ofvanstående slägtens friherrliga gren, f. 1815
på Holden i Norge, blef k. kammarmusikus 1841 och
organist vid Slottskyrkan i Köpenhamn 1851. Död
1870. L. komponerade balletterna Sylfiden (1836, i
Stockholm 1862) och Våren i Athen (1849), operorna
Sara (1839) och Turandot (1851), en Festmarsch, Drei
albumblätter för piano, flerstämmiga sånger m. m.
1–5. O. A. Ö. 6. A. L.
Löwenstern-Kunckel, J. von. Se Kunckel.
Lövenörn, Poul, dansk general, född i Horsens
d. 5 April 1686, blef student 1704 och reste 1706
till Ryssland, hvarest han fick anställning såsom
lärare i furst Mensjikovs hus. Genom dennes bemedling
blef han officer och utmärkte sig så, att han 1709
befordrades till öfverstelöjtnant och generaladjutant
hos tsaren. 1711 sändes han i ett diplomatiskt ärende
till Köpenhamn. Konung Fredrik IV, som önskade behålla
honom i fäderneslandet, upphöjde honom i adligt stånd
med namnet L. (han hette förut Vendelbo) och gjorde
honom till sin generaladjutant. L. utförde flere
beskickningar till Stockholm och Berlin samt afslöt
1720 års fred med Sverige. 1731 blef han geheimeråd
och 1738 general. 1730–35 var han »oversekretär» för
hären och flottan samt 1735–40 endast för hären. Död
d. 27 Febr. 1740. E. Ebg.
Löwes färgringar, fysiol., kallas ett fenomen,
som hör till de s. k. entoptiska eller subjektiva
ljusförnimmelserna, d. v. s. sådana, der hvarjehanda
bilder eller ljusfenomen synas för ögonen, oaktadt
de ej hafva sin grund i föremål, som äro belägna
utanför ögat. Dessa förnimmelser äro af mångfaldig
art. De gröfsta af dem äro de, som framkallas
genom tryck på näthinnan eller ögonbulben i dess
helhet. Allbekant är, att vid slag på ögat blixtar
eller stjernor synas för detsamma. Men äfven ett
lindrigt tryck på näthinnan, dit fortplantadt genom
tryck på bulbens mera periferiska delar, framkallar
ljusförnimmelser. Man kan, med lätthet och utan fara,
på sig sjelf studera detta förhållande. Om man,
allrahälst i ett förmörkadt rum, vänder ögonen t. ex.
uppåt och med fingret sakta trycker så långt nedåt
som möjligt på ögat, visar sig genast en lysande
ring (fosfén); näthinnan svarar på sitt sätt på
retningen. Äfven den elektriska retningen framkallar
ljusfenomenen. Under särskilda belysningsförhållanden
kunna äfvenledes dylika ljusintryck framkallas. De
s. k. efterbilderna äro ingenting annat. Hvarje menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
