Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en fullständig tillintetgörelse af floran och
faunan någonsin egt rum. I det stora hela har
en jämn utveckling försiggått från den tid,
då den glödande, flytande jordkärnan bekläddes
med en fast skorpa. Dylika åsigter om de nu på
jorden verkande krafternas tillräcklighet att
förklara de under jordens utvecklingshistoria
försiggångna förändringarna (aktualism), ehuru
redan förut framställda såväl af äldre författare
som särskildt af Constant Prévost och v. Hoff,
vunno dock egentligen först genom L. vidsträcktare
spridning. Han framställde dessa läror med glänsande
talang i sina berömda arbeten Principles of geology
och Elements of geology, hvilka från 1830 utkommit
i många upplagor och öfversatts på flere språk
(i sammandrag äro de bearbetade på svenska af
G. Lindström under titeln »Geologiens grunder», 1857;
2:dra uppl. 1859). I början motståndare till Darwins
lära om arternas förändring, blef dock L. snart
anhängare af densamma. I sjelfva verket kunna, såsom
B. von Cotta anmärkt, L:s och Darwins åsigter anses
såsom uttryck för samma åskådningssätt, eller lagen om
den småningom skeende utvecklingen genom summeringen
af enskilda verkningar. Jämte denna L:s hufvudsakliga
verksamhet böra bland hans många andra arbeten nämnas
hans klassifikation af tertiärsystemet, grundadt
på Deshayes undersökningar öfver dess mollusker,
berättelserna om hans resor i Nord-Amerika (Travels
in North America, 1845, och Second visit to the
United states, 1849) samt hans undersökningar om
menniskans första uppträdande på jorden (Geological
evidences of the antiquity of man, 1863), i hvilket
sistnämnda arbete han på ett öfvertygande sätt visade
menniskoslägtets höga ålder och samtidighet med
en nu utdöd däggdjursfauna. Af särskildt intresse
för Sverige äro hans undersökningar öfver hvad som
kallats »svenska vallens höjning» (Proofs of a gradual
rising of the land in certain parts of Sweden, 1835),
som gjordes under L:s resa här (1834). Enligt dessa
skulle Sverige höjas mest i n. och med aftagande
mått ungefär till Kalmar, s. om hvilken stad ingen
höjning kan spåras. L:s behandling af frågan samt de
af honom angifna måtten för höjningen hafva ingått
i nästan alla läroböcker. Nyare undersökningar,
grundade på ett större iakttagelsematerial,
hafva emellertid visat, att en nivåförändring
visserligen eger rum, men hvarken så regelbundet
eller i så stort mått, som L. trott sig finna.
B. L-n.
Lyftarmring. Se Brusk.
Lyftkraft mek. Om en fast kropp nedsänkes delvis
eller helt och hållet i en vätska, utöfvar denna på
honom en tryckning, som är riktad lodrätt uppåt och
benämnes vätskans lyftkraft. Enligt »archimediska
principen» (se d. o.) är denna kraft lika stor med
vigten af den utaf kroppen undanträngda vätskan. En
kropp, hvars vigt är mindre än vigten af en lika
stor volym af vätskan, nedsjunker så djupt i denna,
att lyftkraften blifver lika med kroppens vigt. Så
t. ex. väger ett fartyg lika mycket som den
undanträngda vattenvolymen. Äfven luften
utöfvar en lyftkraft på i densamma befintliga
kroppar, så att dessas vigt blifver så mycket
mindre, än hvad den skulle vara i lufttomt
rum, som vigten af den undanträngda luften. Är
kroppen lättare, hvilket t. ex. är händelsen med
luftballongen, stiger han upp med en kraft, som
är lika med skilnaden emellan båda vigterna.
G. R. D.
Lygaeus Fabr., zool., ett slägte, hörande till
skinnbaggarnas ordning (Hemiptera, Rhynchota) bland
insekterna. Slägtet igenkännes genom långsträckt,
tämligen platt kropp och något klubblika antenner,
knappt hälften så långa som kroppen, samt derigenom
att framvingarnas membran är försedd med 4 eller
5 långa ådror. Det utgör typen för en särskild
familj, Lygaeidae, till hvilken höra bl. a. slägtena
Pachymerus Lep., Geocoris Fall. och Pyrrhocoris
Fall. Den vackra, svart- och rödbrokiga L. equestris
L. träffas icke så sällan å torra backar och äfven
andra lokaler i mellersta Sverige. O. T. S.
Lygdamis, forngrekisk envåldsherskare på ön Naxos
under senare delen af 6:te årh. f. Kr. Ehuru sjelf
af högättad härkomst, ställde han sig i striderna
mellan aristokraterna och folkpartiet i spetsen
för det senare. Det derigenom vunna inflytandet
begagnade han för att understödja Peisistratos, då
denne för tredje gången tillryckte sig enväldet i
Athen. Till gengäld var Peisistratos honom sedermera
behjelplig att förjaga sina motståndare och göra sig
till envåldsherskare på Naxos (omkr. 540 f. Kr.). Han
störtades af spartanerna 525 f. Kr. A. M. A.
Lygeum spartum Loefl., bot., tekn., ett i Spanien
växande gräs, hörande till gruppen Phalarideae inom
nat. fam. Gramineae Juss., hvilket utmärker sig för
sina starka, sega strån, som användas till bindning,
flätverk, mattor o. d. Linnés lärjunge Löfling, som
reste i Spanien, synes hafva antagit, att detta gräs
var de gamle romarnas spartum, enligt hvad artnamnet
angifver, och ifrågavarande gräs har också blifvit
kalladt »esparto-gräs». Det rätta esparto-gräset är
dock Macrochloa tenacissima. Se Beklädnadsväxter
och Macrochloa. O. T. S.
Lygnern, insjö på gränsen emellan Fjäre härad i
Hallands och Marks härad i Elfsborgs län, omkr. 18
km. lång i n. ö. och s. v., och högst 2,5 km. bred,
afflyter till Kungsbacka-fjorden af Kattegatt
genom Rolfsån. På nordvestra sidan utbreder sig
en på sjöar och mossar rik, föga bebygd skogstrakt,
de s. k. Lygners vider.
Lyhundra. 1. Härad i Stockholms län, Mellersta
Roslags fögderi och domsaga. Areal 28,703 har. 5,018
innev. (1884). Häradet omfattar socknarna
Estuna, Lohärad, Malsta och delar af socknarna
Söderby-Karl, Roslags-Bro, Husby-Lyhundra och
Skederid. – 2. Kontrakt i Upsala stift, består af
de 6 pastoraten Väddö, Estuna, Söderby-Karl, Vätö,
Roslags-Bro samt Lohärad med Malsta. Areal 64,820
har. 12,412 innev. (1884).
Lykabettos. Se Athen, sp. 1266.
Lykaios, Grek. (Lat. Lycaeus), binamn till Zevs med
anledning af den dyrkan, som egnades honom på berget
Lykaion i Arkadien (se Jupiter).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
