Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni / 287-288 (1886) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunga (Lat. pulmo), anat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro något afrundade, de nedre skarpa. De öfre rundade
spetsarna och yttre ytorna äro konvexa efter formen
af bröstkorgen, till hvilken de sluta sig så fast,
att refbenen på dem lemna

Fig. 2. Mennisko-lungor (bakifrån).

snedgående intryck (se fig.). Den nedre ytan är
konkavt hvälfd, efter mellangärdet med derunder
liggande lefver och magsäck; de mediala ytorna
äro formade efter mellanliggande ryggrad, hjerta
och blodkärl. Hjertat tager största rummet. Efter
dess framdel och spets synas (på fig. 1) rundade
utskärningar i lungornas framkanter och gropar
på deras mediala ytor, synnerligen på den venstras
(Hj). Det ställe, der bronker och kärl ingå (fig. 3),
kallas

Fig. 3. Luftrörens grening i mennisko-lungor (schematiskt).

lungroten. Venstra lungan är genom en snedt och ända
till lungroten gående springa delad i två större
delar, s. k. lober, en öfre (v’) och en nedre (v"). Den
högra likaså; men å denna skares äfven nedre delen af
en dylik klyfta i två, hvarför man å denna urskiljer
3 lober: en öfre (h’), en nedre (h’’’) och en mellersta
(h"). – I art. Larynx och Luftstrupe omtalas det rör,
hvarigenom luften passerar till och ifrån lungorna,
samt hur det i brösthålan delas i 2 grenar (hb och
vb), en till hvarje lunga. Ända till denna delning
behålla luftstrupens broskstycken sin C-form,
men derefter varda de först fallständiga ringar, sedan
oregelbundna, upplösas vidare i spridda små
skifvor och försvinna slutligen i de finaste
bronkialrören. Bronkerna förgrenas nämligen, som
fig. 3 visar, vid inträdet i lungorna, först till de
skilda loberna och vidare i dessa i en serie bakåt och
en serie framåt-utåt gående rör, som icke anastomosera
med hvarandra. Hvarje afgående rör är mindre än den
stam, från hvilken det utgår, men vidden af lumen
i stammen vid greningsstället är mindre än af stam
och gren nedom greningen. Följaktligen ökas rörens
rymlighet småningom mot deras ändar och det ganska
betydligt. Härtill kommer, att mot dessa ändar de
finare rören (bronkiolerna, af omkr. 1–1 1/2 mm.) få
utbuktningar på sina väggar och slutligen bilda
hopar af små bläsor (lung-vesikler eller alveoler),
hvilka utgöra rörens ändar (fig. 4). Det är grupper
af sådana

Fig. 4. Luftvågarnas perifera ändar hos menniskan

alveolhopar, som bilda de på fig. 1 och 2 synliga små
oregelbundna fälten å lungornas ytor. Under detta sitt
lopp åtföljas rören af lung-arterer och lung-vener
samt af lymfkärl och nerver, sammanhållna af en på
elastiska trådar rik bindväf. Något i de finare
bronkernas väggar, men synnerligen i vesiklerna
utbreda sig de kapillärer, som förena lung-arterer
och vener. I dem sker gasutbytet (se Andning). För
detta ändamål äro dessa blåsor till sin byggnad helt
olika de förut beskrifna luftrören. Brosk, muskulatur
och egentlig slemhinna med körtlar äro försvunna. Der
återstår blott en mycket tunn hinna, åt hålan klädd af
ett lager skifceller och genomdragen af ett finmaskigt
nät trånga kapillärer, som endast af cellerna skiljas
från luften i vesiklerna. Härigenom bringas den i
lungorna efter föregående inandningar qvarvarande
luften, blandad med ny, som tillkommer vid hvarje
andning, i sådan närhet med kapillärernas blod, att
diffusion och osmos lätt kunna ega rum. De sålunda
skildrade lungorna omslutas af lungsäcken (plevra), en
dubbelviken serös hinna, hvars ena blad är fastvuxet
vid lungan, det andra vid brösthålans inre yta eller,
rättare, bildar denna. De mot hvarandra liggande,
glatta, cellklädda ytorna äro fuktade af lymfa. –
Om sjukdomar i lungan se Lungsjukdomar och Lungsot.
G. v. D.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>