Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lund, uppstad i Malmöhus län med rikets andra universitet och säte för biskopen öfver Lunds stift - Lund, Per af - Lund, Kristen Andersen - Lund, Johan Ludvig Gebhardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakom Kjeflinge-ån stående svenska armén under
Karl XI att undsätta Malmö. Af köld och brist
smälte svenskarnas styrka alltmera samman, så
att för konungen snart icke fanns annan utväg
än att anfalla fienden eller gå tillbaka till
Småland. Då ån och kärren fröso, valde han den
förstnämnda utvägen. Kl. 2 på morgonen d. 4
Dec. började den 7,000 man starka svenska
armén öfvergå Kjeflinge-ån och marscherade
derefter ur högra flanken mot Lund för att närma
sig Malmö och afskära danskarna från deras
stödjepunkt Landskrona. Dessa, 11,000 man
starka, blefvo derigenom kringgångna och måste
derför ur venstra flanken ställa vägen mot Lund.
Kl. 9 f. m. nådde kavalleriets têter
Helgonabacken och svängde in mot hvarandra, hvarefter
svenska högra och danska venstra flyglarna
drabbade tillsammans. Flere svenska
afdelningar kastades på flykten, men tack vare
konungens föredöme samt lifregementets och
drabanternas tapperhet måste straxt efter kl. 11
danskarna vika. Konungen med det svenska
kavalleriet förföljde dem ända till Kjeflinge-ån,
hvarvid det danska lägret plundrades. Kl. 11 hade
midten af de båda slagordningarna, hvilken intogs
af infanteriet, samt svenska venstra och danska
högra kavalleriflyglarna hunnit fram. Striden
dem emellan blef mycket het och gick i det
hela taget olyckligt för svenskarna, hvilkas
venstra flygel drefs tillbaka, så att den svenska
slagordningen fick fronten mot n. i stället för
mot ö. När ställningen var som mest spänd,
återkom konungen fram på eftermiddagen med
en del af den högra flygelns kavalleri och föll
danskarna i ryggen. En del af dessa vände,
och då repade öfriga svenska trupper mod
samt anföllo å nyo. Danskarna veko
öfverallt, och efter en sista strid i Vallkärra by
flydde spillrorna af deras armé till
Landskrona. Slaget var ytterst blodigt; det kostade
svenskarna 3,000 och danskarna 7,000 man
(5,000 döda). S. A. L. C. O. N.
Lund, Per af, militär, skriftställare, hvars
tidigare lefnad är fullkomligt okänd, blef 1761 löjtnant
vid Fribataljonen och utmärkte sig följande året
i pommerska kriget. Han blef sedan löjtnant vid
Hertig Fredrik Adolfs lifregemente (sedermera
Enkedrottningens lifregemente) och 1770 kapten.
Under förberedelserna till 1772 års
statshvälfning spelade han en vigtig rol i Finland, såsom
mellanhand åt Sprengtporten, hvilket föranledde
hans adlande s. å. (han tog dock ej
introduktion å riddarhuset) och skaffade honom
befordran till sekundmajor (1774) och premiermajor.
Några år derefter råkade L. emellertid i en
tvist med kommendanten i Lovisa, öfverste
Jakob Gerner, under det han låg i garnison der,
och den deraf uppkomna, på sin tid beryktade
rättegången slutades med att L. 1780 afsattes
från sin majorssyssla, utan rättighet att återfå
utgifna ackordssummor. I en förtviflad
ställning begaf han sig då till Stockholm och egnade
sig åt utgifvandet af en tidning, som var afsedd
att under formen af ironi och allegorier reta
och såra konungen och hans omgifning, hvilka
L. ansåg såsom upphof till den öfver honom
fällda domen. Det var »Dagbladet Välsignade
tryckfriheten», som började utgifvas i Mars 1781
och med stigande framgång utkom i tre
»skockar» till Juli 1783. Förbittringen var allmän i
de styrande kretsarna, såsom samtida bref och
minnesanteckningar vittna; men drifven af
nöden, enligt hvad han sjelf uppriktigt tillstår,
fortsatte L. sitt både fruktade och föraktade
skriftställeri med »Tryck-friheten den
välsignade», utgifven Okt. 1783–April 1784. Utom
de brännbara artiklarna innehöll tidningen
åtskilligt af värde, t. ex. poetiska bidrag,
sammanplockade från alla håll eller insända.
Äfven utgifvaren framträdde med en poetisk
öfversättning af Eloisas bref till Abelard, efter
Pope, hvilken tolkning visar ej ringa talang.
Som satiriker hade han redan förut framträdt
med den versifierade skämtskriften Något af
Stockholmslefnaden afskildradt (1781; ny uppl.
1786). Hans ställning blef emellertid alltmer
ohållbar, och slutligen nedlade han, betald af
Schröderheim, sitt tidningsskrifveri. Kort derefter
utgaf han en kompilation med den braskande
titeln Heroiska gerningar, blodiga händelser,
présence d’esprit och subordinationsbrott (1785),
men försvinner sedan för några år från
Stockholm. Enligt egen uppgift erhöll han af
kunglig nåd åter den ackordssumma han utgifvit för
sin majorssyssla och nedsatte sig med dessa
medel som landtbrukare »på en vild udde vid
vida hafvet». En eldsvåda ödelade der hans
egendom, och 1791 uppträder han åter som
literatör. Han började då utgifva Fragmenter i
särskilte ämnen, hvilken samling emellertid
afstannade med de första arken och i Juli 1792
fortsattes med den nummervis utgifna
»Välsignade tryckfriheten och Tryckfriheten den
välsignade», slutad med Okt. s. å. Den synes
hafva gått alldeles spårlöst förbi. Sedan dess
sjunker L:s lif åter tillbaka i fullkomligt
mörker. Man vet blott, att han afled i Stockholm
d. 30 Jan. 1806. – Som prosaförfattare är L.
en bland de egendomligare under de år han
framträdde. Han skrifver häftigt och bittert,
men på samma gång med en flödande känsla
och en ganska bitande qvickhet. I viss mån
påminner han om Thorild, utan att han kan
sägas vara hans efterhärmare. -rn.
Lund, Kristen Andersen, dansk skald, f.
1763, död som prest på Möen 1833, utgaf
under senaste delen af 1700-talet åtskilliga
dikter, af hvilka somliga, särskildt elegien
Landsbykirkegaarden (1785), ännu kunna läsas med
nöje. L:s Efterladte digte utgåfvos 1836. C. R.
Lund, Johan Ludvig Gebhardt, dansk
målare, född i Kiel, af danska föräldrar, d. 16
Okt. 1777, studerade dels vid konstakademien
i Köpenhamn, dels under ledning af N. A.
Abildgaard. 1799 reste han öfver Dresden till
Paris, hvarest han en kort tid besökte Davids skola,
och vidare till Rom, dit han anlände 1802. Der
målade han bl. a. två stora taflor med ämnen
från trojanska kriget, af hvilka den ena (målad
1807) under krigsoroligheterna försvann i
England, under det den andra, Grekerna lemna det
brinnande Troja (1810), tillhör den kungliga
tafvelsamlingen. Detta arbete röjer dock
snarare påverkan af Carstens än af David. 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
