- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
215-216

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luft. 2. Fys. Ordet luft användes understundom såsom synonymt till ordet gas - Luftbad åstadkommas genom den nakna kroppens utsättande för luften - Luftballong (aërostat), en stor, rundad säck af lätt tyg, afsedd att fyllas med en gasmassa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

luftarter i st. f. gasarter, luftblåsa i st. f. gasblåsa,
luftformig i st. f. gasformig o. s. v. Förr
betraktades alla gaser såsom på ett eller annat sätt
modifierad luft, eller såsom luftarter med olika
egenskaper. Enligt denna uppfattning talade man i
förra seklet om brännbar luft, hvarmed förstods
vätgas, fix luft = kolsyra, deflogisticerad luft =
syrgas, hepatisk luft = vätesvafla, flogisticerad
luft = qväfgas, mefitisk luft
= qväfgas, men äfven kolsyra, o. s. v.
R. R.

Luftbad åstadkommas genom den nakna kroppens
utsättande för luften, antingen vid dennas naturliga
värmegrad, olika under olika klimat, eller med konst
upphettad. Se Varmluftbad. F. B.

Luftballong (aërostat), en stor, rundad säck af
lätt tyg, afsedd att fyllas med en gasmassa, hvars
specifika vigt är så mycket mindre än luftens, att
säcken till följd deraf stiger uppåt i atmosferen. En
kropp hålles sväfvande på samma höjd i luften, då
hans vigt är fullkomligt lika stor med den af honom
undanträngda luftvolymens. Han sjunker, om han väger
mera, men höjer sig, om han är lättare, och detta
med en kraft, som motsvarar skilnaden emellan den
undanträngda volymens vigt och hans egen. Om ballongen
göres tillräckligt stor, kan han lyfta äfven vidfästa
tyngder (gondol med ballast och redskap, menniskor,
djur o. s. v.). För att en ballong skall stiga, måste
således omhöljets och belastningens sammanlagda vigt
vara mindre än vigtskilnaden emellan den inneslutna
gasen och den luftmassa, som undantränges af ballongen
jämte tillbehör. I och med luftlagrens aftagande
täthet, ju högre man kommer, minskas ballongens
lyftkraft, tills på en viss höjd jämnvigt inträder.
– Större ballonger hopsys antingen af starkt siden
(taft) eller ylle, alpaka o. s. v., som öfverdrages
med fernissa för att blifva gastätt. Till formen
äro de nästan sferiska (päronformiga) eller
tillspetsadt ovala (fisk- l. cigarrformiga). På det
att icke den inneslutna gasens tilltagande spänning
i de tunnare luftlagren må spränga ballongen,
fylles denna aldrig helt och hållet, hvarjämte
dess öfre del omspännes med ett starkt nät.
Dettas nedlöpande repändar uppbära merendels en
ring, från hvilken den s. k. gondolen (af vide l.
lätt trä) hänger ned. I gondolen medtages ballast
(fin sand i säckar), som hälles öfver bord, när
man vill stiga ytterligare. För att få ballongen
att sjunka utsläpper man något gas genom en
i hans öfre del inpassad, med fjädrar qvarhållen
ventil af trä. Denna öppnas medelst dragning
i ett tåg, som igenom ballongens nedre öppning
räcker ned i gondolen. Dessutom finnes en
sjelfverkande säkerhetsventil för reglerande af trycket.
Den nämnda lilla ballongöppningen nedtill lemnas utan
olägenhet fri, för att gasens exploderande
må än mera förebyggas. Ty föga gas söker sig ut
den vägen under de få timmar en färd varar.
Vid gondolen hänger en dragg (litet ankare),
som vid nedstigningen utkastas för att gripa i något
hållfast föremål på jordytan, tills ballongen
hinner bergas.

I jämbredd med försöken att eftergöra foglarnas
flygt (se Flygmaskin) gingo sedan medeltidens slut
funderingar öfver möjligheten att
segla med farkost i luften. Men det stannade länge
vid fantastiska förslag, vittnande om brist på
all insigt. En aning om problemets rätta lösning
röjde först jesuiten Francis Lana med sitt projekt
(1670) att anskaffa fyra mycket stora kulor af
ytterst tunn kopparplåt, länsa dem på luft och
låta dem uppbära en båt med vidfäst segel. Men han
insåg ej, att så stora och tunna kulor icke skulle
kunna bära sin egen vigt utan att falla i stycken,
mycket mindre då utstå den yttre atmosferens tryck,
sedan de blifvit lufttomma. Det var Frankrike, som
skulle få hedern af uppgiftens lösning. Bröderna
Étienne och Joseph Montgolfier, två vetenskapligt
bildade pappersfabrikanter i Annonay, hade fäst sig
vid sådana fakta som skyarnas sväfvande och rökens
uppstigande. De drogo den slutsatsen att, om någon
dylik ånga inneslötes i en säck, den senare skulle
stiga med upp i luften. Efter försök med några gaser
trodde de sig hafva funnit, att röken efter bränd
halm och ull vore af en särskild »elektrisk» natur,
egnad att drifva den kraftigare uppåt. De konstruerade
då en nedtill öppen ballong af lärft, öfverdragen
med papper, hvilken, fylld med röken från en på
marken tänd halm-eld, iippsteg i Annonay d. 5 Juni
1783 under en folkmassas ofantliga jubel. Ballongen
nådde 500 m. höjd och nedföll efter 10 minuter på en
fjerdingsvägs afstånd. Man insåg snart, att det icke
var »röken», som förde ballongen uppåt, utan helt
enkelt den omständigheten att luften inuti densamma
förtunnats genom upphettningen. Experimentet väckte
uppmärksamhet öfver hela Europa. I Paris öppnade man
straxt subskription för ett nytt försök. Ballongen
tillverkades af de två fysiske instrumentmakarna
Robert, och till dess fyllande föreslog den utmärkte
fysikern Charles att använda vätgas (ett då föga kändt
ämne, som emellertid 1766 af Cavendish uppvisats
vara många gånger lättare än luften). Under stora
svårigheter framställde Charles den nödiga mängden
vätgas, och ballongen uppsteg från Marsfältet i
300,000 menniskors åsyn, d. 27 Aug. 1783. Efter 3/4
timme nedföll den, remnad, 25 km. derifrån på ett
fält, hvarest de förskräckte bönderna refvo den i
trasor med hvassa redskap. J. Montgolfier uppsände
d. 19 Sept. s. å. i Versailles en ballong, under
hvilken var fäst en bur med tre lefvande djur (får,
tupp och anka). Dessa kommo ner oskadda. De första
illustration placeholder
Fig. 1.

menniskor, som företogo en färd i luftballong, voro naturforskaren
Pilâtre de Rozier och markis d’Arlandes. I en stor,
praktfull ballong (fig. 1), konstruerad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free