Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lo-underslägtet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först efter de »hundra dagarnas» slut, hvarefter
han skaffade sig en befattning vid det kungliga
stallet, allt bestämdare rufvande på mordplaner mot
den kungliga familjen. Den 13 Febr. 1820 sårade han
dödligt konung Ludvig XVIII:s brorson, hertigen
af Berry, då denne vid utgången från operan i
Paris förde sin gemål till vagnen. L:s förhoppning
att genom detta mord afklippa möjligheten till
bourbonska konungahusets fortplantning gäckades dock,
enär hertiginnan redan bar under sitt hjerta den
blifvande grefven af Chambord. »Henrik V». L., som
greps nästan omedelbart efter gerningen och befanns
vara utan medbrottslingar, afrättades d. 7 Juni 1820.
Louvet de Couvray [-ve dö kouvrä], Jean Baptiste,
fransk skriftställare och revolutionsman, f. 1760,
var 1790 en verksam medlem af jakobin-klubben samt
slöt sig i Lagstiftande församlingen och i Konventet
till girondisterna. Han var en af dessas mest
bemärkta talare. Mot sjelfva Robespierre slungade
han d. 29 Okt. 1792 oförfäradt en anklagelse. Under
skräckväldet irrade L. flyktig kring på landsbygden,
men vardt efter direktorialförfattningens införande
(1795) medlem af de femhundrades råd. Vid samma tid
invaldes han i Franska institutet samt uppsatte en
bokhandel. Han kämpade i tal och skrift ifrigt emot
rojalisternas stämplingar. Död 1797. L. utgaf 1786–89
den för tidehvarfvets sedeslöshet kännetecknande,
ohöljdt liderliga romanen Les amours du chevalier
de Faublas (1:sta uppl:s häften under andra, vexlande
titlar; flere uppl.; »Chevalier de Faublas’ memoirer»,
1851, ny uppl. 1877). Denna beryktade bok förefaller
nutida läsare tråkig och frånstötande. Bland L:s
öfriga skrifter märkes romanen Émilie de Varmont
(1790), i hvilken han talar emot äktenskapets
oupplöslighet och presternas celibat.
Louviers [louvie], stad i franska depart. Eure, på
ömse sidor om floden Eure, 21 km. n. om Evreux. 10,753
innev. (1881). Liflig fabriksstad. Storartad
yllefabrikation (billiga massartiklar och
modetyger). L. står jämte det närbelägna Elbeuf i
spetsen för den franska kardullindustrien. Dessutom
finnas i L. stora valkqvarnar, blekerier,
ullspinnerier, pappersbruk m. m.
Louvois [-våa’], François Michel Le Tellier, markis
de L., fransk statsman, föddes 1639 och var son till
Ludvig XIV:s minister Le Tellier. Han utnämndes 1654
till statssekreterare för krigsärendena i survivance
efter sin fader och tillträdde 1666 detta ämbete samt
fick dermed en plats i konseljen. L. åtnjöt till en
början Ludvig XIV:s synnerliga ynnest på grund af
sina djupa kunskaper i krigsväsendets alla grenar
och sin stora arbetsförmåga, hvarjämte konungen
hoppades kunna leda honom helt och hållet efter
sina afsigter. L. fullkomnade franska armén i alla
afseenden och understöddes dervidlag af Colbert, som
hade statskassan om hand. Efter dennes död (1683) fick
L. äfven uppsigten öfver de offentliga byggnaderna
samt ledde bl. a. utförandet af Invalidhotellet i
Paris och slottet i Versailles. Han blef småningom
oumbärlig för konungen, men var genom sin
stolthet och egenmäktighet ofta besvärlig
för honom. För att bibehålla sitt inflytande
invecklade han konungen alltjämt i nya krig. Efter
Colberts död skaffade han sig äfven ledningen af
Frankrikes finanser. I valet af medel hyste han
inga betänkligheter. Strassburgs och Luxemburgs
borttagande under djupaste fred, de s. k. reunionerna
och våldsbragderna mot protestanterna (de
s. k. dragonaderna) voro L:s’ verk. I kriget förfor
han med grymhet; det var han, som gaf befallning om de
förfärliga härjningarna i Pfalz (1674 och 1689). För
öfrigt ville han leda allt såväl i krig som i fred,
till följd hvaraf härförarnas händer bundos och deras
företag förlamades. Detta var så mycket betänkligare,
som han derjämte till ytterlighet beundrade sin tids
metodism i krigföringen. Med Turenne stod han i öppen
fiendskap, emedan denne icke ville underkasta sig hans
högsta ledning i kriget. Efter ett häftigt uppträde
mellan konungen och hans allsmäktige undersåte dog
denne plötsligt d. 16 Juli 1691, till stor glädje
för Frankrikes fiender och till betydlig lättnad för
dess konung. C. O. N.
Louvre [löuvör] och Tuilerierna (Palais des
Tuileries), två sammanbyggda, på Seines högra strand
i hjertat af Paris belägna gamla konungapalats, som
upptaga en yta af 170,000 qvm., och af hvilka det
förra sedan 1793 inrymmer Frankrikes nationalmuseum,
medan det senare tills vidare ligger i ruiner efter
den brand, som anstiftades under kommunardupproret 1871.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
