Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Loppfrö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bromsar, styng, flugor, myggor samt en mängd
gallbildande flugor och myggor. Loppornas grupp
igenkännes genom deras från sidorna sammantryckta
kropp, tydliga mellankroppsringår och saknaden af
vingar, i hvilkas ställe man finner 2 små skiflika
bihang å de 2 bakre mellankroppsringarna. Antennerna
äro särdeles korta, sittande i en grop bakom de enkla
punktögonen. Larverna hafva begränsadt hufvud och
äro försedda med käkar. Lopporna sakna öfverläpp, och
mandiblerna äro omgestaltade till ett såglikt tandadt
stickborst, som är inneslutet i en snabelskida,
analogt med myggornas sticksnabel. Snabelskidan är
bildad af den klufna treledade underläppen. Benen
hafva förlängda höfter och starkt sammantryckta lår;
de bakre äro kraftiga springfötter. Bakkroppen har 8
segment. De fullständigt utvecklade lopporna lefva
parasitiskt på varmblodiga djur, hvilkas blod de
suga. De olika djurslagen, såsom hundar, katter,
råttor, igelkottar, fladdermöss samt höns och andra
foglar, hafva sina särskilda arter af loppor. Hos
menniskan lefver ofvanskrifna art, hvars svartbruna
färg gifvit anledning till det skämtsamma påståendet
att loppan är svartklädd, emedan det alltid är sorg
i slägten. Larven till denna insekt, som fått det
välförtjenta artnamnet irritans (»den retsamma»),
är tämligen stor, saknar fötter och har tydligt
begränsadt hufvud. Den lefver i golfspringorna
och mellan väggpanelerna, eller öfver hufvud der
smuts och dam kunna samlas och få qvarligga. Loppan
uppsöker sådana ställen och lägger der sina aflångt
ovala ägg. Bland fuktig sågspån trifvas dessa larver
synnerligen väl, och deraf kommer säkerligen den
åtminstone förr allmänna folktron, att loppor
kunna alstras af sågspån, som fuktats med urin.
O. T. S.
Loppfrö. Se Plantago.
Loppgräs. Se Lummerslägtet och Polygonum.
Loppis, socken af Hauho härad och Janakkala
domsaga, Tavastehus län, Finland. Areal 653 qvkm.;
befolkningen, finsk. 5,456 pers. (1883). Konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Raseborgs
östra prosteri. O. I.
Loppknott, detsamma som »svidknott». Se Knottslägtet.
Loppkräftor. Se Entomostraca.
Loppört. Se Pulicaria.
Loptr inn riki, isländsk storman,
f. omkr. 1360, vistades i sin ungdom lång tid
utomlands och slogs till riddare af Erik af Pommern
(hans vapen visade en hvit falk i blått fält).
Genom digerdödens härjningar på Island (1402) kommo
stora egodelar i L:s händer, så att han blef öns
rikaste man. Äfven räknades han såsom en framstående
skald, men af hans qväden känner man endast några
fragment. Död 1436. C. R.
Loptsson, Jón. Se Jón Loptsson.
Lora, Nord. mytol., en qvinlig varelse, som säges
hafva varit Tors fostermoder. Th. W.
Lorange [lårangsj], August, dansk målare, född (af
danska föräldrar) i Wienrode i Preussen d. 9 Maj
1833, utbildade sig, under Marstrands ledning, till
en lefvande konstnär, men en tilltagande bröstsjukdom
hämmade hans utveckling. Han afled i Kairo d. 11
Okt. 1875. Både i landskap och i porträtt visade
L. emellertid hvad han kunde hafva blifvit. Hans sista
utställda arbete, Liten flicka, som häller olja i en
lampa i pompejansk stil (1872), är en med afseende på
såväl anordningen som färgen verkningsfull liten bild.
Ph. W.
Loranthus L., bot., ett egendomligt växtslägte,
som bildar typen för en nat. fam. Loranthaceae
Lindl., bestående till största delen af parasitiska,
stundom blott epifytiska buskar, men äfven omfattande
på marken växande slägten, hvilkas antal i det
hela något öfverstiger 20. Loranthus-slägtet
har sambladig, fem- eller sexflikig krona
med tillbakaböjda, ofta praktfullt färgade
flikar. Blommorna sitta i klasar, knippen eller axlika
blomställningar. Frukten, som sitter under blomman,
är enrummig, stenfruktartad, enfröig. L. europaeus
L., den rätta »ekmisteln», växer i södra Europa,
företrädesvis å Quercus cerris och Q. austriaca, men
äfven på Castanea vesca, den äkta kastanjen. Dess
grenar, lignum visci querci, begagnas sedan
medeltiden mot fallandesot. Af frukternas segt
slemmiga kött beredes fogellim, likasom af flere
andra arter. De flesta Loranthaceae tillhöra de
varma jordbältena. Några blifva giftiga, emedan de
växa på giftiga träd, såsom Strychnos-arter, och
upptaga deras giftiga safter. Jfr Viscum.
O. T. S.
Lorca, stad i spanska prov. Murcia, vid Seguras
biflod Sangonera. 28,422 innev. (1884). Salpeter-,
soda- och kruttillverkning.
Lorch, stad i würtembergska kretsen Jagst, vid
Rems och jernvägen Stuttgart–Nördlingen. 2,323
innev. (1880). Nära staden ligger på det 340
m. höga Marienberg det forna benediktinklostret
L., som grundades 1102 af hertig Fredrik af
Hohenstaufen, förstördes i bondekriget 1525, men
senare återuppbyggdes, och i hvars kyrka flere
medlemmar af hohenstaufenska huset ligga begrafna.
Lorck, Karl Julius, norsk målare, född i
Trondhjem d. 18 Maj 1829, död i Kristiania d. 28
Aug. 1882, studerade 1852–58 i Düsseldorf under
K. F. Sohn och A. Tidemand. I synnerhet den
senare öfvade ett märkbart inflytande på hans
utveckling. Likasom Tidemand valde äfven L. med
förkärlek sina motiv från det norska allmogelifvet,
särskildt från lifvet vid kusten. Till hans mera
bekanta taflor höra Judekrämaren i lotsstugan (i
Nationalgalleriet i Kristiania), Politiserande bönder
(i Nationalmuseum i Stockholm) och Elgskyttarna.
O. A. Ö.
Lord (Eng., Skot. laird, af Angels. hlâford,
Fornn. lavarþr, Isl. lávarðr, egentl. brödvårdare;
jfr Lady), herre, herskare, husbonde; peer, medlem af
engelska öfverhuset (The house of lords, »lordernas
hus»); titel för yngre sönerna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0055.html
