Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Londonderry, Charles William Stewart, markis af L. - Londonkompaniet kallades ett bolag som i England bildades för Virginias kolonisation - Londonkonferensen af år 1864. Se London, sp. 77 - Londonprotokollet. Se London, sp. 77 - Londres, Sp., London; namn på havannacigarrer af en viss form - Long, socken i Skaraborgs län - Long, George - Long, George Washington de - Longa, Lat., musikt. - Longaröd. Se Långaröd - Longberg, K. S. Se Longomontanus - Longberg, Johan Olsson - Long Branch, badort i nord-amerikanska staten New Jersey - Longchamp l. Longchamps, fordom ett nunne-kloster s. v. om Paris - Longe petitum, Lat., långsökt - Longfellow, Henry Wadsworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europa, hvilka han beskref. L. författade äfven
en History of the war in Spain (1828; flere
uppl., senast 1876) och Narrative of the late
war in Germany and France (1833).
G. V. G.
Londonkompaniet kallades ett bolag, som i
England bildades för Virginias kolonisation.
Det bedref under 1600-talets första årtionden
sitt verk med mycken framgång och erhöll
Jakob I:s fribref, men upplöstes 1624, efter en
tvist med kronan.
Londonkonferensen af år 1864. Se London, sp. 77.
Londonprotokollet. Se London, sp. 77.
Londres [lå’ndris], Sp., London; namn på
havannacigarrer af en viss form.
Long, socken i Skaraborgs län, Barne härad.
Areal 1,599 har. 680 innev. (1884). Annex
till Levene, Skara stift, Barne kontrakt.
Long, George, engelsk filolog och skriftställare,
f. 1800, kallades 1824 till professor i klassiska
språk vid Virginias universitet, innehade 1828–31
professuren i grekiska vid University
college i London och 1842–46 latinska professuren
derstädes, föreläste 1846–49 juridik vid Middle
temple och 1849–71 klassiska språk vid Brighton
college. Död 1879. – Sedan L. 1830 blifvit
styrande medlem i Britiska sällskapet för nyttiga
kunskapers spridande, utöfvade han ett ifrigt
och inflytelserikt författareskap i folkbildande
ämnen. Han utgaf 1831–35 »Quarterly journal
of education», skref populära arbeten i
geografi och konstarkeologi, redigerade 1833–46
ensam och på det berömligaste sätt 29 bd af »Penny
cyclopædia», sedan Ch. Knight straxt i början
frånträdt medutgifvareskapet, samt författade
The civil wars of Rome (1844–48, efter
Plutarchos) och History of France and its
revolutions (1850). Dessutom utgaf han bl. a.
det stora, endast påbörjade verket »Biographical
dictionary» (bokstafven A, 7 bd, 1842–44)
och på filologiens område »Bibliotheca classica»
(sedan 1851), förutom editioner af antika
författare (bl. a. Ciceros tal, 1851–62). Hans
sista stora arbete var Decline of the roman
republic (5 bd, 1864–74). L. var för sina landsmän
en auktoritet i romersk rätt, gamla tidens
geografi och klassisk filologi.
Long, George Washington de,
nord-amerikansk polarfarare, f. 1844 i New York,
erhöll 1879 befälet öfver den af Gordon Bennett
(egare af tidningen »New York Herald»)
utrustade expedition, som med skeppet »Jeannette»
utgick från San Francisco för att genom Berings
sund framtränga i Norra Ishafvet. Länge
saknade man underrättelser om expeditionen, och
flere fartyg utsändes för att uppsöka och
bispringa den, tills man fann, att L. sjelf och
största delen af »Jeannettes» besättning efter
de svåraste mödor och lidanden omkommit vid
Lenas delta hösten 1881, sedan »Jeannette»
sjunkit d. 12 Juni s. å.
Longa, Lat., musikt., i mensuralmusiken
den näst största notvalören, hälften eller tredjedelen
af en maxima. Tecknet för longan
var [longa].
A. I.
Longaröd. Se Långaröd.
Longberg, K. S. Se Longomontanus.
Longberg, Johan Olsson, riksdagsman,
född i Borås i Febr. 1781, valdes i egenskap
af hemmansegare inom Gestrikland (i Sörby,
Arsunda socken) till fullmäktig för nämnda
provins i bondeståndet vid 1810 års urtima riksdag
och innehade sedermera till sin död (1839)
samma förtroende vid alla följande riksdagar.
Vid 1812 års riksdag var han ledamot af
statsutskottet, satt 1815 i bevillningsutskottet samt
det särskilda utskott, som skulle »föreslå medlen
till stadgande af rikets penningeverk och
hämmande af den tilltagande lyxen», och
tillhörde vid riksdagarna 1817–18 och 1823
konstitutionsutskottet, 1823 äfven det hemliga
utskottet. Från 1812 till sin död var L.
fullmäktig i Rikets ständers bank. Vid 1812 års riksdag
gjorde sig L. bemärkt genom sitt motstånd
mot den s. k. indragningsmaktens införande. Å
de närmast följande riksdagarna förfäktade han
ifrigt sitt stånds särskilda, verkliga eller
förmenta, intressen; bl. a. afgaf han 1817 ett
vidlyftigt memorial om skjutsväsendets ordnande
på ett för allmogen mindre betungande sätt.
Den vid riksdagen 1817–18 framträdande och 1823 fullt utbildade
liberala oppositionen i bondeståndet fick i L. sin
mest betydande förkämpe näst Anders Danielsson
och Nils Månsson i Skumparp; särskildt yttrade
sig L. vid 1823 års riksdag varmt för närings- och
handelsfriheten. Men sedan början af 1828–30 års
riksdag återfanns han icke vidare bland oppositionens
män: han hade fått sig en annan uppgift genom att
utnämnas till bondeståndets talman, en förtroendepost,
som han beklädde äfven vid riksdagen 1834–35. L. afled
i Strömstad d. 27 Juli 1839. Han var sedan 1836
ledamot af Landtbruksakademien.
Long Branch, badort i nord-amerikanska staten New
Jersey, vid Atlantiska hafvet, sedan 1874 förenad
med New York medelst jernväg. Omkr. 5,000 bofasta
innev. Badorten besökes under säsongen af flere tusen
förmögna familjer från New York och Filadelfia. På
platsen finnas öfver 30 stora hotell.
Longchamp l. Longchamps [långsja’ng], fordom ett
nunne-kloster s. v. om Paris, emellan Seine och
Boulogneskogen, stiftadt 1261 af Isabella, Ludvig
IX:s syster. Klostret kallades »Abbaye de l’humilité
de Notre Dame» och var berömdt för de kyrkokonserter,
som man der föranstaltade, särskildt under påskveckan,
då Paris’ fina verld strömmade dit ut. Då minsta
antalet fick rum i kyrkan, kom man småningom att
betrakta promenaden till L. som festens hufvudsak,
och så kom det sig att, ehuru konserterna för länge
sedan upphört och kyrkan rifvits, promenaderna
till L. under påskveckan åter upptogos under första
kejsaredömet (1804–14) och ännu fortfara. Bredvid
lemningarna af det forna klostret, som upphäfdes
under revolutionen, ligger »Hippodrome de L.», den
förnämsta kapplöpningsbanan i Paris’ omgifningar.
Longe petitum, Lat., långsökt.
Longfellow [-lå], Henry Wadsworth,
Nord-Amerikas namnkunnigaste skald, född d.
27. Febr. 1807 i Portland, Maine, härstammade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
