Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användas allmänt på en del båtar. Skilnaden emellan
loggertsegel och latin- eller galérsegel är den att
loggertseglet har ett högt, fristående främre lik samt
en kort rå, till hvilken seglets öfre lik är litsadt,
då deremot latinseglet har ett mycket lågt främre
lik samt ett långt spri, till hvilket öfra liket är
litsadt. Stundom har latinseglet alldeles icke något
främre lik, utan är triangulärt (se Galérsegel).
J. G. B.
Loggia [lådsja], Ital. (genom Med. Lat. logia l. lobia
beslägtadt med T. laube, löfsal), en täckt, åt ena
sidan öppen gång, vanligen såsom en svale eller
veranda anbragt utefter en annan byggnad, stundom
sjelf ständigt uppförd. Monumentala loggier af det
senare slaget byggdes mot slutet af medeltiden
här och der i de italienska städerna (Florens,
Siena m. fl.) såsom samlingsrum vid högtidligare
tillfällen merendels midt emot eller i närheten
af de som bostäder tjenande palatsen. Det förra
slaget förekommer allmänt i Italien, der dylika
gångar stundom sträcka sig utefter hela gator
(Bologna, Pisa m. fl. st.) för att under den sydliga
himlen tillgodose behofvet af skugga och svalka. Den
arkitektoniska utstyrseln är högst vexlande, från den
enklaste anordning med ett bjelktak, buret af
grofva stöd, till de sirligaste af pelare eller kolonner
burna arkadräckor. – Loggia dei Lanzi i Florens är en
prydlig byggnad af den sjelfständiga typen, belägen
i närheten af Palazzo vecchio vid den ståtliga
Piazza della Signoria, mot hvilken den öppnar sig med
tre vida rundbågar, burna af gotiska sammansatta
pelare, och prydd med reliefmedaljonger. Uppförd
på slutet af 1300-talet under gotikens herravälde,
visar den i detaljerna antydningar om den stundande
renaissancen. Det ursprungliga namnet var L. dei
Signori; sitt nuvarande namn erhöll den efter
Cosimo I:s tyska landsknektar, för hvilka den
tjenade till ett slags högvakt. Inne i hallen,
liksom på bröstningsmuren emellan pelarna, äro numera
uppställda åtskilliga märkliga bildverk från antiken
och renaissancen: Benvenuto Cellinis Perseus med
Medusas hufvud, den antika s. k. Thusnelda, Ajax och
Achilles m. fl. Det ståtliga rummet har ej f. n. någon
bestämd uppgift, om ej måhända den att utgöra en
tummelplats för stadens allra yngsta medborgare. –
Vatikanens loggier kallas de täckta gångar, som i
tre våningar öfver hvarandra omgifva den vestra,
norra och östra sidan af Cortile di San Damaso,
den yttre gården i sydvestra hörnet af Vatikanens
byggnadskomplex i Rom. De utfördes efter planer af
Bramante (d. 1514) och tillhöra ur arkitektonisk
synpunkt den begynnande högrenaissancens förnämsta
skapelser. Men sin största ryktbarhet hafva de vunnit
genom den glänsande dekoration i målning och stuck,
som under ledning af Rafael och efter hans skisser
utfördes i den gång i andra våningen å gårdens vestra
sida, som från påfvens enskilda bostad leder till de
s. k. stanzerna (se d. o.). Den rafaeliska loggians
tak utgöres af 13 på hvarandra följande små kupoler,
i hvilka äro framställda 4 och 4, således tillsammans
52, bibliska scener, hvaraf 48 ur Gamla och 4 ur Nya
test. (den s. k. »Rafaels bibel»). Väggar, pilastrar
och fönsterinfattningar äro för öfrigt prydda med
ornamentala och figurmålningar, för hvilkas anordning
mönstren äro hemtade från antika väggmålningar i de
vid 1500-talets begynnelse upptäckta Titus-termerna
(då underjordiska rum: grotte, hvaraf namnet
grottesker på detta dekorationssätt). Den af
Rafaels medhjelpare, som hade den hufvudsakliga
förtjensten om det rent dekorativa och ornamentala
i målningarna, var Giovanni da Udine. Upk.
Logier [låsjie], Johann Bernhard, tysk musiker,
f. 1780, d. 1846, kom som ung till England fick
anställning som flöjtist vid ett irländskt regemente
och senare som organist i Westport, der han vann
ära och förmögenhet genom uppfinningen af sin
pianohandledare eller chiroplast (se d. o.). Vigtigare
än denna blef L:s undervisningsmetod, som åsyftade
att väcka täflingsifver och taktfasthet genom
samtidigt spel af flere elever på olika pianon i
förening med undervisning i harmonilära. Metoden –
som i Sverige infördes af A. F. Lindblad – väckte
på sin tid ett ofantligt uppseende och ernådde
verkligen öfverraskande hastiga resultat, dock
endast af rent mekaniskt slag. L:s kompositioner
äro obetydliga. Hans skrifter röra sig mest om
chiroplasten. Af L. finnes i svensk öfversättning
en »Lärobok i harmoni och komposition» (1853).
A. L.
Logik (Lat. logica, af Grek. logos, förnuft,
bevisning, vetenskap), vetenskapen om den menskliga
tankeverksamheten eller det till formen fullkomliga
(fullt aktuella) förnimmandet hos menniskan. De
logiska bestämningarna hafva deremot omedelbart ingen
tillämpning på ett absolut tänkande. Då nämligen
detta tänkande ej kan anses vara verksamt, utan
måste betraktas såsom, hvad man kallar, ett intuitivt
förstånd, så eger det derigenom en från det menskliga
tänkandets väsentligen afvikande karakter. Logiken
betraktar sjelfva tankeverksamheten såsom sådan, med
bortseende såväl från sjelfva det tänkande subjektet
som från det, som tankes (innehållet). Till följd
häraf måste logiken skiljas från: 1) psykologien,
särskildt de delar af denna, som handla om menniskan
såsom tänkande. Intresset och synpunkten äro i båda
fallen andra. Inom psykologien är det menniskan,
som skall förklaras och begripas, och hennes
tankeverksamhet ses också derför som en bestämning
hos henne. I logiken deremot är intresset väsentligen
fäst vid redogörelsen för sjelfva verksamhetens art
och natur. Derför bortser också logiken från allt
sådant, som utgör de psykiska förutsättningarna
för tänkandets aktualitet hos menniskan, och detta
betraktas uteslutande i och för sig. Bestämningarna
gälla väl menniskan, men uteslutande i det afseende
att hon tänker, med fullständigt bortseende från
hvarje annan sida hos henne, följaktligen ock från
tänkandets förutsättningar, för att uteslutande fästa
sig vid sjelfva tänkandet. 2) Kunskapsteorien. Jämväl
denna vetenskap eger i viss mening att sysselsätta
sig med tänkandet, men ej ur synpunkten af dess form i
och för sig, utan ur synpunkten af dess objektivitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
