Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsskådeplats ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöofricersbildningen (k. instr. d. 13
Nov. 1866; Sv. förf.-saml. n:r 64).
C. O. N.
Krigsvetenskaper kallas alla de vetenskaper och
läroämnen, som afhandla krig och krigföring. De
utgöras af krigshistoria, krigskonst och
sjökrigskonst, hvilka omfatta sjelfva kriget och
derför stundom benämnas "hufvudkrigsvetenskaper"
i motsats till de öfriga: organisationslära,
vapenlära, befästningskonst, terränglära,
militärgeografi, militärförvaltning och
militärsundhetslära, hvilka sysselsätta sig med
enskilda grenar af krigsväsendet och på den grund
erhållit benämningen "hjelpkrigsvetenskaper".
C. O. N.
Krigsvetenskapsakademien stiftades år 1796 (under namn
af Svenska krigsmannasällskapet) och är sålunda
jämnårig med den nutida krigskonsten, hvars skapare,
Napoleon Bonaparte, blef akademiens förste utländske
ledamot. Akademien fick 1804 sitt nuvarande namn och
erhöll d. 16 Sept. 1870 sina nu gällande, af K. M:t
fastställda stadgar. Akademiens ändamål är att främja
krigsvetenskaperna, att följa dessas utveckling och
att genom tryckta skrifter sprida kunskaper inom armén
och flottan. Akademien, hvars beskyddare konungen är,
delas i två klasser, af hvilka den första innefattar
de akademiens ledamöter, som innehafva någon generals-
eller amirals-grad eller inväljas i klassen, samt den
andra utgöres af, utländska ledamöter oberäknade,
högst 120 af akademien valde ledamöter, fördelade
i sju afdelningar efter olika ämnen. Akademien
sammanträder vanligen åtta gånger om året (dess
utskott på obestämda tider). Högtidsdagen firas d. 12
Nov., årsdagen af Svenska krigsmannasällskapets
första sammankomst. Akademien utgifver alltifrån
sin stiftelse sina "handlingar" och från 1833 en
tidskrift, "Krigsvetenskapsakademiens handlingar och
tidskrift", som sedan 1870 utkommer med 24 häften
om året (förut 12). C. O. N.
Krigsväsende innefattar såväl grunderna för
krigsmaktens sammansättning som sätten för dess
användande. I förra fallet är det således liktydigt
med krigsförfattning eller härordning (se d. o.),
i det senare med krigskonst (se d. o.).
Krigsärenden, sådana regeringsärenden, som angå
krigsväsendet, krigsmakten både till lands
och sjös. Krigsärenden, så framt de ej voro
kommandomål (se d. o.), föredrogos till år 1840 af
Krigsexpeditionen. Numera föredragas de af Landt-
och Sjöförsvarsdepartementen.
Krijevac (-vats; T. Kreuz l. Kreutz,
Magyar. Körös). 1. Komitat i norra delen af
Kroatien-Slavonien, mellan Ungern samt komitaten
Varasd och Belovár. Areal 2,181 qvkm. 120,416
innev. (1880), till största delen kroater, tillhörande
rom.-katolska kyrkan. Landet är i allmänhet
lågbergigt; endast i n., längs Donau och Drau, finnas
större slätter. Frukt- och vinodling förekommer
allmänt, men jordbruket är föga utveckladt. –
2. Hufvudstad i nämnda komitat. 3,655 innev. (1880).
Krik, sjömäns benämning på en mindre vik.
Krikon, bot., kallas de 2–3 cm. långa, nästan
klotrunda, svartblå, syrliga eller
sötsmakande, köttiga stenfrukterna af Prunus insititia L.,
krikonträdet, hvilket odladt uppdrages i trädform och
saknar tornar, men vildt bildar en med tornar väpnad
buske, som sällsynt förekommer här och der från Skåne
till södra Upland. Krikonträdet är numera i yngre
trädgårdar vanligen undanträngdt af plommonträdets
många sorter på grund af dessas större, saftigare
stenfrukter. Jfr Plommon, Sviskon. O. T. S.
Krim (R. Krym) 1. Tauriska halfön ligger på ryska
Svartahafskusten utanför Azovska sjön mellan 44°
25’ och 46° 10’ n. br. samt 32° 30’ och 36° 40’
ö. l. (fr. Greenw.). Med fastlandet sammanhänger
K. genom det endast 5–7 km. breda näset vid Perekop;
åt ö. sänder det en mindre landtunga, Kertj, fram till
Jenikalesundet, Azovska sjöns afloppskanal. Halfön
utgör en del af guvern. Taurien och har en areal
af 25,727 qvkm. Kusten är mycket inskuren, men har
likväl endast i s. goda hamnar. På ömse sidor om
det smala landfästet i n. intränga Karkinitiska
viken ("döda sjön") och Sivasj-viken ("ruttna
sjön"), den senare ett vidt utgrenadt, stinkande
saltträsk, som genom en lång, smal landremsa nästan
alldeles afspärras från Azovska sjön. Arabat-
och Kaffa-vikarna omfatta halfön Kertj. I fysiskt
hänseende skiljer man mellan ett steppområde i
n. samt det högländta kustbältet i s. Det förra
upptager 3/4 af arealen och är att anse som en
fortsättning af den stora sydryska steppen. Jorden
är der på många ställen fruktbar, men bristen på
regn gör, att åkerbruket står tillbaka. Deremot
finna ofantliga boskapshjordar, i synnerhet får och
hästar, men äfven nötkreatur och kameler, sin näring
på de vidsträckta betesmarkerna. Mycket salt lemnas
af steppsjöarna, af hvilka man räknar omkr. 400,
de största s. om Perekop. Berglandet, som benämnes
Tauriska eller Jaila-bergen, når sin betydligaste höjd
i Tsjatyr Dag (1,661 m.) och genomskäres af fruktbara
dalar, genom hvilka halföns floder, Salghir, Alma,
Katsja m. fl., söka sig ned öfver steppen till
sjöarna eller hafvet. De mineraliska tillgångarna
bestå i porfyr, marmor och kalksten. Endast de högsta
klipporna äro kala; för öfrigt äro bergen rikt
skogklädda och utveckla den yppigaste växtlighet,
i synnerhet på sluttningarna åt s., hvilka ligga
skyddade mot nordanvinden. Cypresser omvexla med
oliv- och myrtenlundar, vinrankan och mulbärsträdet
trifvas förträffligt jämte alla Central-Europas
sädes- och fruktslag. Byar och städer i mängd samt
palats och villor, tillhörande den förnäma ryska
verlden, gifva också åt södra K. karakteren af halföns
egentliga kulturområde. Befolkningen, omkr. 400,000
pers., är till sin sammansättning mycket brokig:
ryssar, tatarer, greker, judar, zigenare och tyska
kolonister. Tatarerna lefva vanligen såsom herdar
och jordbrukare, men träffas äfven i städerna. De
bebo Baktsjisaraj nästan helt och hållet. Ehuru
icke utsatta för någon förföljelse, hafva de dock
svårt att finna sig under det kristna öfverväldet,
och särskildt har den 1874 införda värnpligtslagen
förmått dem att utvandra i massa. – Halföns namn var
i forntiden Chersonesus taurica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
