Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigskommissariat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krigsraket, raket, som nyttjas för krigsbruk,
hufvudsakligen för att antända fartyg och
byggnader. Raketers användande för krigsbruk är
mycket gammalt. I Europa känner man dem ända
från 13:de årh., men redan långt förut hade de
begagnats af kineserna. I ett manuskript från 1561
äro krigsraketer mycket noggrant beskrifna. Man
föreslår redan deri att göra hylsorna af jernbleck
och att fernissa dem för att undvika rost. 1799, vid
Seringapatams belägring, kastade Tippo Saibs soldater
en mängd krigsraketer, som förorsakade engelsmännen
stor manspillan. Dessa raketer voro af jern med en
stång af bamburör. Engelsmannen sir William Congreve
(d. 1828) var den förste, som i Europa gjorde lyckade
försök med krigsraketer. De användes första gången mot
Boulogne 1806. År 1813 började krigsraketer användas
i Sverige. De första s. k. congreveska raketerna
bestodo af en cylinder af jernbleck, hvars längd
var 8 à 10 gånger diametern, och som på sin främre
ände hade ett koniskt hufvud af gjutjern. Cylindern
innehöll en kraftig raketsats, det koniska hufvudet
en brandsats. Raketen var försedd med en stång af 5
gånger raketens längd, som fästes i hylsor å sidan
af cylindern samt tjenade att göra raketens bana
stadigare och bestämdare. Senare ändrades raketerna
så, att i stället för det koniska hufvudet insattes
en granat med sprängsats. De största raketer, som
varit använda, hafva haft en diameter af omkr. 24
cm. Congreve konstruerade äfven raketer, som, då
de kommo på sin högsta höjd, utkastade en eldkula,
fäst med en kedja vid en fallskärm. Denna eldkula
utbredde under 5 minuters tid ett klart sken,
så starkt, att man vid detsamma kunde iakttaga
fiendens rörelser. Numera äro raketer till egentligt
krigsbruk helt och hållet bortlagda. Deremot användas
de fortfarande med fördel till signaler och för
räddning af menniskolif vid skeppsbrott. Se vidare
Lifräddninogsstationer, Raket. L. H.
Krigsråd. 1. Den församling af högre befälhafvare,
som en armés eller en sjelfständigt uppträdande
truppafdelnings befälhafvare, vanligen då han råkat
i en farlig belägenhet, sammankallar för att hemta
råd af sina underlydande. Svaga och obeslutsamma
befälhafvare taga ofta sin tillflykt till krigsråd
och utgå ur dessa vanligen mera obeslutsamma, än de
förut voro. (Historien om Sveriges krig mot Ryssland
1741–43 och mot Preussen 1757–62 lemnar exempel
derpå.) Om kraftfulla befälhafvare än taga råd af
enskilda underlydande, så undvika de dock krigsråd,
så vida de icke sammankalla sådana för att stärka sina
underbefälhafvares mod och tillförsigt eller för att
inför dem belysa alla omständigheter, som kunna hafva
inflytande på en krigsplan, eller för att pröfva
dem (Gustaf II Adolf före slaget vid Breitenfeld,
Fredrik II före slaget vid Leuthen, Napoleon I efter
slaget vid Aspern). – Enligt Regeringsformens § 15
ega cheferna för Landt- och Sjöförsvarsdepartementen
att, om de finna några af konungen beslutna militära
företag vara af en vådlig riktning eller grundade på
otillräckliga medel, tillstyrka konungen att kalla
två eller flere högre militära ämbetsmän till ett
krigsråd. Det står konungen fritt att sammankalla
eller icke sammankalla ett sådant. Har han låtit
sammankalla det, är han naturligtvis ej bunden af
dess mening, men krigsrådets tankar skola föras
till protokolls. – 2. Fordom titel för de civile
ledamöterna i det gamla Krigskollegium. Numera föres
denna titel af de tre civile byråcheferna i
Arméförvaltningen. Deras hufvudsakliga ämbetsgöromål
äro beredningen och föredragningen inför vederbörande
departementschef af de ärenden, som tillhöra hvars och
ens byrå (Arméförvaltningens instr. d. 27 Maj 1881).
1. C. O. N. 2. A. Th. S.
Krigsrätt. 1. (Lat. Jus belli.) Sammanfattningen
af de folkrättsliga bestämmelser, som iakttagas vid
krigs förande. Se Krig. – 2. (Lat. Jusm ilitare.) Se
Krigslagfarenhet. – 3. Lägsta krigsdomstol, utgöres
af 4 militära ledamöter och 1 auditör. I vanliga
fall, då mål ej rör kapten eller ryttmästare eller
officer af högre grad, sammansättes krigsrätt af 1
öfverstelöjtnant eller major (vid flottan officer af
motsvarande grad) samt 2 kaptener eller ryttmästare
och 1 löjtnant samt 1 auditör. Krigsrätt är
regementskrigsrätt vid hvarje till armén hörande regemente
eller kår (regements- eller kårbefälhafvare utfärdar
förordnande för rätten och utnämner de militära
ledamöterna), stationskrigsrätt vid hvar och en af
sjöförsvarets stationer (dennas militärchef utfärdar
förordnande), garnisonskrigsrätt å garnisonsort
eller i fästning (förordnas af kommendanten)
och fältkrigsrätt för afdelning af krigsmakten,
som är i fält eller på sjötåg stadd eller består
af särskilda till olika regementen, kårer eller
stationer hörande trupper, hvilka, utan att vara
i fält, äro i läger eller eljest till gemensam
tjenstgöring sammandragna (för denna rätt utfärdas
förordnande af afdelningens befälhafvare). Särskilda
förhållanden kunna i gifna fall föranleda ändring
i sammansättningen och i rättigheten att utfärda
förordnande. H. L. R.
Krigsskola kallas i flere land en del läroverk,
som hafva till uppgift att utbilda unga män till
officerare. Krigsskolor finnas i Tyskland, der deras
genomgående fordras för vinnande af officersbefordran
(äfven från högsta klassen, "selecta" kallad, vid
kadettkårens centralanstalt utgångna elever erhålla
officersbefordran), i Ryssland, der de tillsammans
med de s. k. junkerskolorna utbilda de blifvande
officerarna, i Sverige och i Norge, hvarjämte skolor
med samma ändamål, men under olika benämningar,
förekomma i öfriga land. Österrikiska krigsskolan
är en högre läroanstalt för officerares vidare
utbildning, således jämförlig med krigshögskolan
i Sverige. – I Sverige inrättades de första
undervisningsanstalter för utbildande af officerare,
under namnet kadettkårer, år 1738, då en artilleri- och
en fortifikations-kadettkår bildades, till hvilka
1748 kom Konung Adolf Fredriks kadettkår, som dock
upplöstes redan 1756 af brist på medel för dess
underhåll. Sistnämnda år inrättades kadettkåren i
Karlskrona, för 50 elever,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
