Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kretinism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större jordegarna. I spetsen för kretsens förvaltning
står ett landtråd ("landrath"; i Hohenzollern
"oberamtmann"), som är ordförande i kretsutskottet
("kreisausschuss"; i Hohenzollern "amtsausschuss"),
hvars 6 medlemmar väljas af kretsdagen för 6
år. I städer, som bilda egna kretsar, träda i
st. f. landtråd och kretsutskott i allmänhet
borgmästare och magistrat.
Kretschmann, Karl Friedrich, tysk skald, f. 1738,
d. 1809, till yrket advokat och juridisk ämbetsman,
vann mot slutet af 1760-talet ett kortvarigt
skalderykte genom sina "bard"-sånger, hvilka i
olikhet med Klopstocks voro rimmade. K. öfverbjöd
sina skaldebröder uti ihåligt patetiska kraftord
och pedantiskt svärmeri för det historiskt overkliga
"bardadömet". Han skref dessutom anakreontiska sånger,
lediga epigram, fabler, hymner samt slutligen platta
lustspel och noveller. K:s Sämmtliche werke utgåfvos
1784–1805, i 7 bd.
Kretschmer, Johann Hermann, tysk målare, f. 1811,
studerade i Berlin 1829–31 och sedan i Düsseldorf, der
han först målade genrebilder af romantiskt innehåll,
såsom Rödkappan (1833) och Askungen (1836). Men efter
hans resa till Rom 1838 samt till Grekland, Turkiet
och Egypten 1840–41 visade sig ett fullständigt omslag
såväl i ämnen som i målningssätt: han utförde högst
karakteristiska bilder af orientens folklif och
natur, såsom Karavan öfverraskad af samum (1844,
i Museum i Leipzig). Sedan han 1845 slagit sig ned i
Berlin, öfvergaf han dock denna riktning och öfvergick
dels till humoristisk genre, dels till historiska
ämnen (såsom Den store kurfurstens landstigning på
Rügen m. fl. och efter 1864 års krig bl. a. Prins
Fredrik Karl vid stormningen af Dybböl). Dessutom
har K. målat många porträtt samt utfört aqvareller
och raderingar.
Kretschmer, Edmund, tysk tonsättare, f. 1830,
lärjunge af J. Otto och J. Schneider, blef 1854
organist vid katolska hof kyrkan i Dresden, dirigerade
1850–70 åtskilliga föreningar derstädes och stiftade
Cäcilienverein. Han har skrifvit flere mässor (bland
dem en prisbelönt, 1868), åtskilliga kantatverk:
Pilgerfahrt, Festgesang, Geisterschlacht (prisbelönt
1865), Musikalische dorfgeschichten för orkester
samt, framförallt, de båda operorna Die folkunger
och Heinrich der Löwe, hvilka gjort sin rund öfver
de förnämsta scener i Tyskland. A. L.
Kretsvaskare. Se Krätsvaskare.
Kretzschmar, August Ferdinand Hermann, tysk musiker,
f. 1848, studerade i Leipzig, fick 1871 filosofie
doktors värdighet för en afhandling om notskriften
och blef s. å. konservatorielärare. Sedan 1877 är han
universitetsmusikdirektor i Rostock samt sedan 1880
"städtischer musikdirektor". K. är mindre bekant
såsom kompositör än såsom framstående organist och
skriftställare (i "Musikal. wochenblatt", "Grenzboten"
m. m.). A. L.
Kreuger [kryger], Johan Henrik, amiral, föddes i
Lovisa i Finland d. 30 Mars 1782. Vid tio års ålder
anställdes han som sergeant vid Sveaborgs eskader
af arméns flotta samt befordrades, efter genomgången
officersexamen,
1799 till flaggjunkare och 1801 till fänrik. Sedan
han någon tid tjenstgjort vid vapnet, så till
lands som sjös, och derunder blifvit befordrad
till underlöjtnant, erhöll han permission att föra
handelsfartyg på Medelhafvet och fortsatte dermed i
sex år. K. blef kapten 1812. År 1813 deltog han såsom
chef för en afdelning kanonslupar i belägringen af
Stettin samt inlät sig derunder i nio allvarsamma
träffningar med de franska strandbatterierna. Kort
efter Stettins öfvergång fick K. befallning att i
Pommern uppsätta två matroskompanier och ett svenskt
pontonierkompani, med hvilka han åtföljde svenska
hären först till Holstein och sedan till Brabant
samt slog en brygga öfver Rhenfloden. Sedan han 1814
blifvit befordrad till major, anbefalldes han att som
embarkeringschef ombesörja svenska härens öfverförande
från Tyskland till Sverige och Norge. 1815–16 var han
befälhafvare på handelsfartyg till Brasilien samt
utverkade derunder en nedsättning i tullafgifter
för svenska varor. Sedan han efter återkomsten
förordnats som ledamot i Konvoj-kommissariatet och
sjöförsäkringsöfverrätten, erhöll han 1822 befallning
att i egenskap af svensk-norskt ombud afresa till
Marokko för att bilägga tvister mellan sultanen
och svensk-norska konsuln. Han vistades derunder
dels i Tanger, dels i den af upproriska arabstammar
belägrade fästningen Mogador. K. tillvann sig till
den grad sultan Solimans bevågenhet, att denne
skänkte honom nästföljande års "presentmedel",
utgörande 20,000 spanska piaster. Oaktadt K. var
obemedlad och hade full rätt att mottaga denna gåfva,
öfverlemnade han den dock till Konvoj-kommissariatets
kassa. K. blef 1823 befordrad till öfverstelöjtnant,
1841 till konteramiral, 1850 till vice-amiral och
1857 till amiral. Från K. utgick bl. a. förslaget
att i Stockholm anlägga en reparationsdocka. 1848
verkställdes lyckade försök med af honom uppfunna
undervattensminor, som antändes med elektriskt
batteri. Vid verldsexpositionerna i London (1851) och
Paris (1855) erhöll han medalj för af honom uppfunna
vindmätare. K. utgaf Om ångmaschiner och deras
användande, hufvudsakligen till sjös (1833), Kort
framställning af svenska skärgårdsflottans bedrifter
(1845) och Sveriges förhållande till babaresk
staterna i Afrika (1856). I Krigsvetenskapsakademien,
hvars styresman han var 1842–43, höll han flere
värderika och om djupa kunskaper vittnande föredrag
samt nekrologer, som äro införda i akademiens
tidskrift. För "Tidskrift sjöväsendet" författade
han derjämte åtskilliga värderika artiklar. K. var
ledamot äfven af Vetenskapsakademien. Han
dog i Stockholm d. 24 Jan. 1858.
L. H.
Kreusa (Lat. Creusa), en dotter af konung Priamos
i Troja, förmäld med Aineias (Aeneas). Vid Trojas
intagande och förstöring omkom hon under flykten.
A. M. A.
Kreuth [kröjt], kurort i bajerska alperna,
regeringsområdet Oberbajern, 10 km. s. om Tegernsee,
omkr. 820 km. öfver hafvet. Det är hufvudsakligen
en klimatisk kurort, men har god vassla, soolbad
(hvartill användes moderlut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
