Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kosak Luganskij ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och latin) tryckt 1707 i 2:dra bandet af Montfaucons
"Collectio nova patrum graecorum".
Kosmer (Grek. kosmoi l. kosmioi, ordnare) kallades
i de forngrekiska staterna på Kreta de ämbetsmän,
hvilka stodo i spetsen för statsstyrelsen. Kosmerna,
hvilka man brukat jämföra med eforerna i Sparta,
ehuru motsvarigheten ingalunda är fullständig,
voro till antalet tio. De valdes för ett år,
men blott ur vissa privilegierade slägter, och
inträdde efter ämbetsårets slut i "de gamles råd"
(gerusia). Aristoteles antyder, att missnöjet med
detta exklusivt aristokratiska styrelsesätt ofta nog
framkallade revolutionära rörelser, hvilka ledde till
kosmernas förjagande. Det dermed inträdande anarkiska
tillståndet kallades akosmia. A. M. A.
Kosmetik (Fr. cosmétique, af Grek. kosmein, ordna,
pryda). 1. Konsten att bevara och befordra kroppens
skönhet, 2. Skönhetsmedel (för hyn, tänderna, håret,
skägget o. s. v.); särskildt namn på ett slags hår-
och skägg-vax.
Kosmisk (Gr. kosmikos, af kosmos, verld),
som angår verldssystemet och de deruti rådande
naturkrafterna; som försiggår eller har sitt
ursprung utom jorden och dess atmosfer, vare sig på
någon annan himlakropp eller uti rymden. Kosmiskt
stoft l. meteorstoft, sådana stoftsamlingar,
som A. E. Nordenskiöld 1870 fann på bottnen af
vattenfyllda fördjupningar i Grönlands inlandsis
("kryokonit"), senare på snö i Sverige och
Finland samt 1872 på Spetsbergens is. Detta stoft
innehåller rikligt magnetiska beståndsdelar, uti
hvilka man utom metalliskt jern uppvisat fosfor och
kobolt. G. Tissandier har i Frankrike ur luften
uppsamlat ett kosmiskt jernstoft, som han anser
härröra från söndersprungna meteoriter.
Kosmodemjansk, stad i ryska guvern. Kazan vid
Volga. Omkr. 8,000 innev.
Kosmogoni. Se Kosmologi.
Kosmografi. Se Kosmologi. – Kosmografiska sällskapet
var ett vetenskapligt samfund, som stiftades i Upsala
1758 (se Bergman, T. O.). Geografen D. Djurberg
(d. 1834) qvarstod slutligen såsom dess ende ledamot.
Kosmologi (af Grek. kosmos, verld, och logos, ord,
lära), vetenskapen om verldsalltet. Olika delar af
denna vetenskap har man kallat kosmogoni (af
Grek. gonos, härkomst), läran om verldens ursprung
och uppkomst, kosmosofi (af Grek. sofia, vetande),
en på metafysiska grunder samt på myter uppställd lära
om verlden, kosmografi (af Grek. grafein, skrifva),
allmän verldsbeskrifning o. s. v. – Kosmologien
är af alla vetenskaper om ting den, som tydligast
har sin rot i den menskliga kunskapsförmågan eller
omedelbarast är beroende af dennas beskaffenhet. Så
snart det menskliga kausalitetsbehofvet gjorde sig
gällande, blef det en nödvändighet att söka förklara
orsaken eller ursprunget till verldsalltet eller öfver
hufvud att finna någonting ursprungligt, orsakslöst
såsom grund till allt det betingade. Under den tid
man ännu ej viste, att det obetingade
endast ar en idé, omsatte man denna, det rena förnuftets
produkt i bilder, tillgängliga för åskådningsförmågan,
och sålunda uppstodo flerfaldiga kosmologiska och
kosmogoniska läror, hvilka, såsom härstammande från
ett metafysiskt ursprung, måste erhålla en religiös
anstrykning. En mer vetenskaplig karakter antog
kosmologien i Grekland, ehuru den äfven der till
en början var uteslutande kosmosofi. Öfver denna
nivå synas först filosoferna af den joniska skolan
hafva höjt sig. Thales (7:de årh. f. Kr.) antog
vattnet vara det ursprungliga, ur hvilket all annan
materie utbildats. Hans lärjunge Anaximander intog
en något högre spekulativ ståndpunkt, i det han
antog det ursprungliga vara det obegränsade. Detta
"det obegränsade" (Grek. apeiron) tänktes emellertid
af honom icke som en abstraktion, utan som något
materielt, med sinnena förnimbart. Först hos den
doriska skolans filosofer, hos Pythagoras och hos
eleaterna fattades det obegränsade såsom endast
ett begrepp, hvarigenom en rationel kosmologi
uppstod. Från den eleatiska skolan utgrenades
emellertid en annan, som omsider intog en nära nog
motsatt position till den förra, nämligen atomisternas
skola, hvilken utbildades af Levkippos och Demokritos
(f. omkr. 460 f. Kr.) samt lärde, att atomerna äro
det ursprungliga. – Ända in i slutet af det 18:de
årh. trodde man sig medelst ren spekulation eller
medelst dialektik kunna finna det kosmologiska
problemets lösning; men då visade Kant, att man på
denna väg ovilkorligen måste komma till motsägande
resultat, att dessa motsägande kosmologiska idéer,
som han benämnde antinomier, ej kunde undvikas, samt
att dialektiken ej erbjöd något medel att reda sig ur
motsägelserna, enär dessa just äro betingade af våra
själsförmögenheters beskaffenhet. Det låter sig lika
väl dialektiskt bevisas, att t. ex. verldsalltet haft
en början i tiden, som att verldsalltet icke haft
någon början, att verlden är begränsad, lika väl,
som att verlden är obegränsad. Kosmologiens karakter
ändrades dock småningom, i det sträfvandet att
lemna en verklig naturförklaring mer och mer gjorde
sig gällande. Redan Anaximenes, en af den joniska
skolans filosofer, antog luften (eller måhända
något ytterst tunt ämne öfver hufvud) vara det
ursprungliga. Den moderna kosmogonien hvilar på ett
liknande antagande. Man förutsätter ett tillstånd,
der materien ännu ej är sammanhopad i verldsklot,
utan spridd i rymden, då dess täthet i sjelfva
verket är ytterligt ringa, äfven i förhållande till
luftens. Att visa huru verldsklot och himlakroppar
uppstå, utbildas samt inkastas i sådana banor som dem,
hvilka de nu beskrifva, är den moderna kosmologiens
uppgift. Inom dessa gränser är kosmologien en ren
naturvetenskap, ehuru i öfvervägande grad deduktiv,
enär de kosmologiska fenomenen mestadels försiggå
i alltför långa tidrymder, att vi genom direkta
iakttagelser om deras förlopp skulle kunna vinna
kunskap om desamma. – Af nyare tiders kosmologer
har Svedenborg måhända först tittalat sig om
verldsfenomenet såsom en utvecklingsprocess. Hans
föreställningar voro dock så omtöcknade af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
