Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koptiska språket, skriften och literaturen - Kopula l. satsband, gramm., log. - Kopilation, förening mellan tvänne personer af olika kön, sammanvigning; köttslig beblandelse - Kopulativ, sammanbindande, förenande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undanträngas af arabiskan och fann sin enda tillflyktsort i
de många koptiska klostren. Ännu i 9:de årh. var hon
i allmänt bruk, men upphörde att allmänt förstås
under 12:te årh. och kan anses hafva fullkomligt
dött ut i det 17:de. Enligt traditionen dog den
siste, hvilken talat koptiska som sitt modersmål,
1633. Som liturgiskt kyrkospråk har koptiskan,
ehuruväl äfven af presterna föga förstådd, bibehållit
sig ända till vår tid, och under de sista decennierna
har man sökt genom skolundervisning sprida bland
kopterna någon kännedom om deras urgamla språk,
ehuru med ringa framgång. Detta öfver hela Egypten
enhetliga kyrkospråk är uteslutande bygdt på den
nederegyptiska dialekten, hvarför man ofta med
namnet koptiska förstår blott denna språkform. –
Den koptiska literaturen är nästan uteslutande
biblisk eller kyrklig och har för oss intet annat
intresse än rent språkligt och teologiskt. Dess
blomstringstid räckte från 3:dje till 7:de årh.,
men inom nederegyptiska dialekten något längre. Af
den saidiska literaturen äro, utom ett antal
grafinskrifter, blott ofullständiga pergamentrullar
och ickereligiösa papyrusurkunder i behåll. De
flesta af dessa handskrifter, af hvilka de äldsta
gå tillbaka till 4:de och 5:te årh., befinna
sig ännu till stor del outgifna i Turins, Roms,
Neapels och Oxfords bibliotek. De nederegyptiska
handskrifterna äro betydligt yngre; ingen går
längre tillbaka än till 9:de årh. De äldsta och
bästa hafva påträffats i de koptiska klostren vid
natronsjöarna, finnas nu i Vatikanen och utgöra en
nästan fullständig bibelöfversättning. Äfven i den
mellanegyptiska dialekten fanns säkerligen bibeln
i sin helhet öfversatt, men deraf ega vi blott få
rester qvar. Redan i 10:de och 11:te årh. började
kopterna sjelfva författa läroböcker öfver sitt
till klostren undanträngda språk, och yngre koptiska
handskrifter ega vanligen en arabisk öfversättning
i marginalen. Joannes, biskop af Semennud, skref
Es-sullam, "stegen", en sakligt ordnad koptisk-arabisk
ordbok med grammatisk inledning (blott nederegyptisk,
se Dulaurier, "Grammaire copte-arabe de Séménoudi"),
Ibn Assal, en alfabetisk ordbok och Athanasios,
biskop af Kus, en fullständig grammatik öfver såväl
öfver- som nederegyptiska dialekten, naturligtvis
också affattad på arabiska. Emellertid vittna alla
inhemska arbeten om en högst empirisk och torftig
kännedom af språket. I Europa infördes den koptiska
språkvetenskapen af Kircher, som utgaf Semennudis
och Ibn Assals ordböcker jämte grammatik med latinsk
öfversättning under titeln "Lingua aegyptiaca
restituta" (Rom, 1643). Under 1700-talet befordrades
detta studium hufvudsakligen af Lacroze, Woide,
Tuki, Georgi m. fl. och i vår tid af Quatremère,
Zoega, Lagarde, Revillout, Stern. Af de förnämsta
utgifna literaturalstren nämnas här endast några
få: 1. Öfveregyptiska: Zoega, "Catalogus codicum
copticorum . . in museo borgiano Velitris ..." (1810;
denna för den saidiska literaturen ovärderliga
skattkammare innehåller äfven en mängd utdrag af
neder- och mellanegyptiska handskrifter), Revillout,
"Le concile de Nicée d’après les textes
coptes" (1880), "Papyrus coptes, actes et
contrats" (1876; högst intressanta urkunder
ur klosterarkiv i byn Djeme i öfre Egypten),
Stern, "Sahidische inschriften" ("Zeitschrift für
aegypt. spr.", 1878). 2. Nederegyptiska: Lagarde,
"Der pentateuch koptisch herausgeg." (1867),
Revillout, "Apocryphes coptes" ("Etudes égyptol.",
VII, 1876). 3. Mellanegyptiska: Engelbreth,
"Fragmenta baschmurica" (1811). – Se vidare:
Quatremère, "Recherches critiques et historiques
sur la langue et la littérature de l’Egypte"
(1811); Peyron, "Lexicon linguae copticae" (1835)
och Stern, "Koptische grammatik" (1880; det i alla
afseenden förnämsta arbetet inom koptisk filologi).
H. A.
Kopula (Lat. copula, band) l. satsband, gramm.,
log., kallas i satser med "öppet" predikat det ord,
som förenar predikativet med subjektet till en
sats, t. ex. huset är gammalt. Predikatet består
således i detta fall af kopula (är) och predikativ
(gammalt), och sjelfva predikationen uttryckes
genom kopulan, som alltså måste vara ett verb,
men ett verb utan eget innehåll. Predikatets
innehåll uttryckes nämligen genom predikativet,
dess form genom kopulan. Som kopula tjenstgöra
i svenskan vara, blifva. Är predikatet "slutet",
ligger den predikativa formen i sjelfva verbet,
t. ex. huset brinn-<i><er.</i> I satser sådana som "han
heter Fredrik" kunde heter anses som kopula, men
betraktas vanligen som predikat (hvarvid Fredrik blir
predikatsfyllnad). – Kopulan angifver ej nödvändigt
identitet emellan subjekt och predikat, utan blott
att det förra faller inom det senares logiska sfer,
t. ex. hästen är ett däggdjur (det gifves äfven
andra däggdjur än hästen). Deremot förefinnes sådan
identitet i omdömet Gud är allvetande, ehuru den ej i
sjelfva detta omdöme angifves eller tänkes. Härtill
fordras egentligen tvänne logiska omdömen, ehuru
dessa kunna uttryckas med en enda sats t. ex. Gud
ensam är allvetande. Denna sats är uttrycket för de
tvänne omdömena Gud är allvetande och intet väsende,
som ej är Gud, är allvetande.
Kopulation (Fr. copulation, af Lat. copula, band,
förbindelse), förening mellan tvänne personer af olika
kön, sammanvigning; köttslig beblandelse. Bot. a)
En metod för ympning, bestående deri att den vilda
stammen och ympqvisten skäras med ett långt snedsnitt
sålunda, att de dervid uppkomna ytorna passa noga
ihop, hvarefter de sammanfogas och hopbindas samt
ympvax pålägges. – b) Cellsammansmältning. Se
Cellbildning, sp. 144, och Alger, sp. 439.
Kopulativ (Lat. copulativus), sammanbindande,
förenande. – Kopulativ konjunktion, gramm., en
koordinerande konjunktion, som uttrycker samband
eller likhet. Sådana konjunktioner äro och, både-och,
så väl-som, dels(-dels), icke blott-utan äfven. –
Kopulativa satser äro sådana sins emellan grammatiskt
förbundna satser, hufvudsatser eller bisatser af
samma grad, som genom sin förbindelse uttrycka en
samstämmighet eller likhet i innehållet, t. ex. Regnet
strömmar, och åskan går; Jag hoppas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
