Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstantinopel (Turk. Istambul l. Stambul, af den kringboende grekiska befolkningens uttryck is tan polin, "till staden"), hufvudstad i Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det osmanska rikets högsta verldsliga och
andliga myndigheter. I administrativt hänseende
bildar det ett eget vilajet, som jämte hufvudstaden
och dess förstäder omfattar de smärre orterna
på ömse sidor om Bosporen samt Prinsöarna. –
Undervisningsväsendet räknar omkr. 1,000 lägre
och 500 högre turkiska skolor, alla afgiftsfria.
I de förra läras religion, läsning, skrifning
och räkning; i de senare, hvilka benämnas médrese
och vanligen äro förbundna med moskéerna,
utbildas mest teologer och rättslärde (úlema).
Dessutom märkas en marinskola, en akademi för
matematik, ingeniör- och artillerivetenskaperna,
en medicinsk skola, ett grekiskt gymnasium, en
skogs- och en bergsskola. En af de bästa
läroanstalterna är lycéet i Galata, hvilket vanligen
stått under fransk ledning. De offentliga
biblioteken, omkr. ett dussin, hysa dyrbara
koranmanuskript jämte astrologiska och historiska
arbeten samt österländsk vitterhet. Det nära
Atmeidan belägna (stats)tryckeriet, inrättadt 1727,
var länge det enda inom den muhammedanska verlden,
till dess dylika kommo till stånd äfven i
Persien och Egypten. Numera utkomma i K. öfver
70 tidningar, bland dem 20 franska, 16 turkiska,
13 armeniska, 12 grekiska och 1 på hvart och ett
af tyska, engelska och italienska språken.
Välgörenheten, så varmt anbefalld af koranen, har ett
vackert uttryck i "imareterna", eller fattigköken, åt
hvilka hvart och ett kan bespisa 2–3 tusen fattiga,
utom en mängd studenter, tjenare vid moskéerna och
andra, som der dagligen erhålla kost. För
sjuke och husville finnas många betydande
inrättningar, af hvilka må nämnas en anstalt
för sinnessjuke samt ett stort militärhospital,
inrättadt på europeisk fot. – Industrien i
K. får icke bedömas efter europeisk måttstock. I
stort drifves endast tillverkningen af mjöl (vid
ångqvarnar under fransk och engelsk ledning); öfriga
industrigrenar höja sig icke öfver det hvardagliga och
rent handtverksmässiga. Äfven större anläggningar,
såsom gjuterier, maskinverkstäder, bryggerier m. fl.,
arbeta endast för platsens behof, statens verkstäder
för hären och flottan. För handeln eger K. genom
sitt läge de gynsammaste förutsättningar. Det
är Levantens stora basar, stapelplatsen mellan
Europa och Österlandet. Beräkningar, så godt
de med den bristfälliga kontrollen kunnat göras,
stanna vid en totalomsättning af 340 mill. kr.,
hvari utförseln ingår med endast en fjerdedel.
Den anmärkningsvärda bristen på egen industri
gör K. till den yppersta marknad för utlandets i
hela dess mångfald. Väfnader (i synnerhet
bomulls-), kolonialvaror, stenkol och styckegods
utgöra jätteposter, till hvilka sluta sig alla
tänkbara manufakturalster. I utförseln går K.
provinsernas ärenden. Främst märkes spanmål,
som trots den ryska konkurrensen utskeppas
i växande mängd, dernäst silke, bomull, tobak,
sjöskum och rosenolja. K:s handelsbörs är belägen
i Galata. Skeppsfarten visar stigande siffror;
antalet in- och utlöpande fartyg uppgår till
16,000, med en drägtighet af öfver 6 mill. tons.
K. är utgångspunkten för åtskilliga betydande
ångbåtslinier, af hvilka de
flesta underhållas af utländska bolag. Jernvägar
finnas mellan K. samt Adrianopel och Filippopel på
den europeiska samt mellan Skutari och Ismid på den
asiatiska sidan. Turkiets första bank grundlades i
K. 1849 och uppgick 1853 i Banque impériale ottomane,
hvilken ständigt arbetat med stora svårigheter. –
Lifvet i K. är mycket enformigt och saknar,
utom i Pera och Galata, alla de förströelser man
är van att finna i en europeisk hufvudstad. Ett
sällskapslif i vanlig mening hafva turkarna icke
kunnat utbilda. Deras käraste samlingsställen
äro kaffehusen, hvilka, liksom baden, äro starkt
besökta. Promenader äro icke i osmanens smak och
derför afsedda platser för den skull få, hvaremot
utfärder i båt på Bosporen äro mycket omtyckta. Ett
starkt afbrott i det vanliga lugnet bilda de
bullersamma Ramadan- och Beiramfesterna.
Historia. K. har vuxit upp ur det gamla
Byzantion. Efter en lång tid af förfall började
dess blomstring å nyo under Konstantin den store,
som gjorde staden till medelpunkt i sitt rike under
namn af Nea Roma (Nya Rom), hvilket snart utbyttes
mot Konstantinopolis (Konstantins stad). Den 11
Maj 330 invigdes den nya hufvudstaden med en rad af
halft kristna, halft hedniska festligheter. Präktiga
byggnader uppfördes, och inflyttningar gynnades
på alla sätt. Efter rikets delning 395 blef K. de
östromerske kejsarnas residens. Från denna tid
föreligga underrättelser om tvänne jordbäfningar, åren
401 och 447. Bland den hastigt hopade befolkningen,
hvilken saknade all nationel enhet, bildades partier
och utbröto oroligheter. Dessa nådde sin höjd under
Justinianus I i det fruktansvärda Nika-upproret
532, hvarvid en stor del af staden lades i aska och
30,000 menniskor omkommo. Denne herskare kan anses
såsom K:s andre grundläggare. Den förstörda staden
reste sig i ny glans, en mängd kyrkor uppfördes,
bl. a. Hagia Sofia, och befästningarna förstärktes. De
senare pröfvades flere gånger med framgång såväl mot
avarer och perser som mot araberna, hvilka med stor
förlust nödgades upphäfva tränne belägringar 668 och
717. Kejsarna residerade ända från Konstantin d. store
till Komnenerna (midten af 11:te årh.) i slottet vid
Bosporen, hvilket vid sistnämnda tidpunkt bildade ett
af fästningsmurar från sjelfva staden skildt aggregat
af byggnader från olika åldrar och sträckte sig öfver
en yta af 400,000 qvm., d. v. s. större än den, som
i Paris upptages af Tuilerierna och Louvre med till
dem hörande gårdar och parker. Slottsområdet låg
till sin mindre del inom den nuv. seraljens mur;
det sträckte sig till större delen söder om denna
mellan Sofiakyrkan, Hippodromen (hvars nordöstra
smalsida var innesluten
i palatsets omfattningsmur) och stranden samt
inneslöt bl. a. 4 kyrkor, 3 kolossala gallerier,
2 bad, en mängd breda gångar, kolonnader,
terrasser och, utom egentliga kejsarebostaden
(Palatium sacrum), 8 dels med denna sammanhängande,
dels fristående palats, såsom Chalke, Daphne,
Magnaura, Kenurgion och det längst österut belägna
Bukoleon (som hade sitt namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
