- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
917-918

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klädesholmen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då i bildsnideri. År 1834 blef han lärjunge
af bildsnidaren Renn i Imst, som skapat det
nyare träbildhuggeriet. Från 1843 arbetade han
sjelfständigt och sysselsatte sig förnämligast
med kyrkliga bildverk i trä och sten. Så utförde
han på 1850-talet bilder för domen i Augsburg,
Kristus och apostlarna för en kyrka nära Landshut
o. s. v. Han vardt sedan lärare i modellering i
slöjdskolan i München, men fortsatte derjämte sin
praktiska verksamhet som konstnär. Hans hufvudarbete
är ett högaltare för den restaurerade Frauenkirche i
München, med framställning af Jungfru Marias kröning,
berömd för skönhet och adel i uppfattningen. K. blef
1862 professor vid akademien i München. Död
derstädes 1881.

Knafahólar, en grupp af uppkastade högar, något
n. om Keldur vid östra Rangå i Rangarvalla syssel på
Island. Der lade sig, enligt Njåls saga, Starkad och
Egil med tillsammans trettio man i bakhåll för Gunnar
från Hliðarendi och hans bröder Kolskegg och Hjort. I
den följande striden på en udde i ån stupade Hjort,
men bröderna fällde fjorton man, hvarefter de öfriga
flydde. C. R.

Knallbygden, folklig benämning på de sju härad
af Elfsborgs län: Ås, Vedens, Kinds, Marks,
Bollebygds, Gäsene och Redvägs, hvilkas allmoge,
de s. k. "knallarna", var berättigad att i landet
kringföra och försälja sina egna eller ortens
tillverkningar. Jfr Gårdfarihandel.

Knalle. 1. Sjöv., torkadt svart rågbröd i
skorpform. Sådant bröd begagnas i allmänhet till
skeppsbröd å svenska fartyg. – 2. Se Gårdfarihandel.
L. H.

Knallgas, knall-luft, hydro-oxygengas, kem., en
blandning af 2 volymer vätgas och 1 volym syrgas,
som vid antändning under våldsam explosion förenas
till vatten. Under förbränningen alstras en betydlig
mängd värme, enligt Thomsen 68,357 kalorier för hvarje
molekyl (18 gr.) vatten, som bildas. Då man vill
undvika den häftiga explosionen vid gasblandningens
ögonblickliga förbränning och i stället, för
tekniska behof, önskar erhålla en småningom skeende
förbränning, nyttjar man s. k. knallgasbläster
(se d. o.). P. T. C.

Knallgasbläster l. knallgasblåsrör, en kemisk
apparat, som består af ett metallrör, hvilket
omsluter ett annat, vid spetsen med en skärm omgifvet
rör. Genom det inre röret ledes syrgasen, och
genom det yttre får vätgasen strömma. Antänder man
gasblandningen (knallgasen) vid apparatens mynning,
förbrinner den, i samma mån den bildas, med en
liten, föga lysande låga, som emellertid utvecklar en
betydlig hetta. Med ett sådant blåsrör kan man smälta
platina, lerjord, kiselsyra m. fl. svårsmältbara
ämnen samt upphetta kalk till hvitglödgning och
sålunda framkalla ett intensivt ljus (kalkljus,
Drummonds ljus). Större apparater, konstruerade efter
samma principer, användas till smältning af större
massor platina, destillering af silfver o. s. v.
P. T. C.

Knallgaspistolen, detsamma som Elektriska pistolen
(se d. o.).

Knallguld, ett explosivt guldpreparat, sannolikt
guldoxid-ammoniak, An2 O3 4NH3, kändt redan af
alkemisterna, erhålles, om en neutral lösning af
guldklorid fälles med ammoniak. I torrt tillstånd är
knallguldet ett gulbrunt eller grönaktigt pulver,
som med yttersta våldsamhet exploderar vid rifning
eller slag. Det nyttjas till förgyllning af porslin.
P. T. C.

Knallhatt (tändhatt) kallas en liten med tändsats,
vanligtvis knallqvicksilfver och krut, fylld
kopparhatt, som, anbringad på ett gevärs tändhattstapp
eller i patronen, antänder gevärets krutladdning vid
hanens nedfallande. H. W. W.

Knall-luft. Se Knallgas.

Knallmannit l. nitro-mannit, kem., mannitens
salpetersyre-eter, bildas vid inverkan af koncentrerad
salpetersyra på mannit och är ett häftigt explosivt
ämne. P. T. C.

Knall- och fall-rör l. perkussionsrör. Se Brandrör.

Knallpulver, kem., en explosiv blandning af 1 del
svafvel, 3 delar salpeter och 2 delar pottaska.
P. T. C.

Knallqvicksilfver, knallsyra, kem., upptäckt
af Gay-Lussac och Liebig 1824, bildas, då 3
delar qvicksilfver lösas i 36 delar kall, stark
salpetersyra, hvarefter 17 delar alkohol tillsättas
och sedermera ytterligare 17 delar alkohol. Det
gråhvita kristallpulver, som dervid erhålles, är
mycket giftigt och högst explosivt. Det nyttjas till
fyllnad i knallhattar. Sammansättningen motsvarar
formeln C(NO2) Hg CN eller qvicksilfversaltet
af den i fritt tillstånd obekanta knallsyran,
nitro-acetonitrilen. P. T. C.

Knallsilfver, kem., erhålles af silfver på samma
sätt som knallqvicksilfver och är ännu iner explosivt
än detta. P. T. C.

Knallsyra. Se Knallqvicksilfver.

Knap, sjöv., en aflång knapp af ek eller annat hård t
illustration placeholder

träslag, fastsatt på lämpliga ställen å fartyget för
fastgöring af tågändar. Fig. 1 visar en större sådan,
ett s. k. krysshult. – Benämningen knap nyttjas
äfven för klotsar, fastsatta å rundhult m. m. för att
utgöra stöd för stroppar, surrningar m. m. Se fig. 2.
L. H.

Knapadel (af Fornsv. knaper, T. knappe, egentl. samma
ord som knabe, tjenande adelsyngling, väpnare),
lägre adel i allmänhet, speord på obemedlad
adel; ståndspersoner, hvilkas bördsfåfänga står i
alltför stort missförhållande till deras inskränkta
lefnadsvilkor (knapherrskap).

Knape (T. knappe, Isl. knapi, tjenare, gosse),
egentl. gosse (T. knabe); en riddares tjenare,
väpnare. Se Armifer.

Knape, Anders Hansson, donator, föddes i Uddevalla
d. 3 Jan. 1720, började sin bana som sjöman, bosatte
sig på 1750-talet i sin födelsestad som köpman och
skeppsredare samt förvärfvade en ansenlig förmögenhet,
af hvilken större delen genom donationsbref af d. 10
April 1772 af honom och hans hustru, Katarina Heggart,
anslogs till en barnhusinrättning vid Gustafsberg
nära Uddevalla (se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free