Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klimatisk kurort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klinckowenström samt Balthasar, Joakim och Brand
1690 med namnet Klinckouström, men
deras ätter förblefvo ointroducerade. Från den
äldste af dem, Johan, härstammade den tyske
historiemålaren Friedrich August v.
Klinkowström (f. 1778, d. 1835) och dennes son
Joseph (f. 1813, d. 1876), den såsom en af
Wiens störste andlige vältalare ryktbare jesuiten,
och från samma håll leder den preussiska
grefliga ätten v. Klinckowström sitt
ursprung. – En kusin till Martin K:s fader,
Fredrik Klinckow, assessor i Wismarska
tribunalet, f. 1631, d. 1685, adlades 1682 under
namnet Klinckow von Friedenschildt och
introducerades å svenska riddarhuset.
Klinckowström, Rudolf Maurits, friherre,
militär, politiker, författare, son af Axel Leonhard
K. (se föreg, art.), född på Graneberg, Gryt
socken, Södermanland, d. 8 Aug. 1816, genomgick
krigsakademien å Karlberg och utnämndes 1836 till
underlöjtnant vid Ingeniörkåren. Från 1844 till
sitt afskedstagande ur krigstjenst (1866) tillhörde
K. generalstaben och avancerade derunder till kapten i
Ingeniörkåren (1849) och öfverste i armén (1864). År
1851 blef han adjutant hos Oskar I, var 1852–59
stabschef i 2:dra militärdistriktet och 1859–65
militärattaché i Wien. Sedan 1851 är K. ledamot
af Krigsvetenskapsakademien. – Med undantag af
riksdagarna 1859–60 och 1862–63 deltog K. såsom medlem
af ridderskapet och adeln i alla ståndsriksdagar
från 1844 samt var vid flere af dem ledamot af
statsutskottet. År 1877 valdes han af Elfsborgs läns
landsting till ledamot af riksdagens Första kammare
och har inom densamma varit en outtröttlig motionär
och debattör i landtmannavänlig och protektionistisk
riktning. K., som gjort flere militära studieresor i
utlandet, har äfven uppträdt som författare i militära
och politisk-ekonomiska ämnen. År 1845 skref han i
Krigsvetenskapsakademiens tidskrift Om fältarbeten,
inlemnade 1849 till landtförsvarsdepartementet ett
detaljeradt förslag till generalstabens ombildning,
utgaf s. å. Historiska uppgifter rörande svenska
generalstabens organisation samt utarbetade 1855–56
Krigsbryggematerial för svenska armén och 1858 de
tre första delarna af "Tjenstgörings-Reglemente för
armén". 1867 utgaf han en broschyr om Jordbrukets
nöd och hjelp och 1875 en dylik om Grundskatterna
samt rustning och rotering. K. har dessutom utgifvit
"Tidskrift för svenska ingenieurer" (1850–52; i
förening med F. W. E. C. Leijonancker), "Arkiv till
upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes
historia" (bd I, 1854), "Riksrådet och fältmarskalken
m. m. grefve Fr. Axel v. Fersens historiska skrifter"
(8 delar, 1867–72) samt "Le comte de Fersen et la
cour de France" (2 bd, Paris 1878).
Klingenberg, Povl, grundläggare af det danska
postväsendet, föddes i Hamburg (året okändt), inkom
kort före 1648 till Danmark och blef krigskommissarie
i Nörrejylland. 1652–53 införde han ett ordnadt
postväsende i hela den danska staten, blef 1654
amiralitetsråd, användes äfven i diplomatiska
beskickningar, i
synnerhet till Holland, och adlades 1669. 1678–85
var han direktör för "postamtet" i Danmark och
till 1694 i Norge. Äfven hans dödsår är okändt.
E. Ebg.
Klingenstierna, Samuel, matematiker och fysiker,
sonson af biskopen Z. Klingius (adlad Klingenstierna),
föddes d. 18 Aug. (g. st.) 1698 på Tollefors i Kärna
socken, Östergötland, blef student i Upsala 1716
och egnade sig der åt lagfarenheten. Af en händelse
kom han att taga kännedom om Gestrinius’ edition af
Euklides’ elementa och fattade derigenom håg för
matematiken, i hvilken vetenskap han till en början
erhöll enskild undervisning af A. G. Duhre, som den
tiden var bosatt i närheten af Upsala. Sedan gjorde
han sig på egen hand förtrogen med de förnämsta
arbetena inom den högre matematiken och antogs
1720 till medhjelpare vid recensionerna i "Acta
literaria Sueciae", men begaf sig redan s. å. till
Stockholm, der han inskrefs såsom tjensteman i
Kammarkollegium. Då emellertid hans håg fortfarande
stod till matematiken, återvände han 1723 till
Upsala och öppnade der en matematisk skola. Såsom
helmfeltsk resestipendiat företog han en utrikes
resa, först till Marburg, der han under Kr. Wolf
studerade experimentalfysik, derefter till Basel,
hvarest han lefde i förtroligt umgänge med Jean
Bernoulli, samt slutligen till Paris och London,
på hvilka båda ställen han välvilligt mottogs
af de förnämste då lefvande matematici. Under
sin vistelse i Marburg utnämndes han, genom Wolfs
bemedling, 1728 till professor i matematik vid Upsala
universitet. Återkommen till Upsala 1731, egnade
han sig med nit och framgång åt sin akademiska
lärareverksamhet. Då de matematiska ämnena 1750
fördelades på tvänne professurer, öfvertog K., enligt
eget val, fysiken, men erhöll redan 1752 beständig
tjenstledighet jämte pension för att uteslutande
kunna egna sig åt matematiskt författareskap
och särskildt åt utarbetande af en kurs i
artillerivetenskapen. Denna kurs blef dock aldrig
fullbordad, enär K. 1756 kallades till informator för
kronprinsen Gustaf, en befattning, hvarifrån han på
grund af tilltagande sjuklighet erhöll befrielse
1764. 1756 hade K. erhållit kansliråds-, 1762
statssekreteraretitel. Död i Stockholm d. 26 Okt. 1765
och begrafven å Lofö kyrkogård vid sidan O. v. Dalin
under en för dem gemensam, af Lovisa Ulrika uppförd
minnesvård. K. var ledamot af Vetenskapsakademien,
Vetenskapssocieteten i Upsala och "Royal society" i
London samt korresponderande ledamot af "Académie des
sciences" i Paris. – K. G. Nordin skref hans "Minne"
(i "Sv. akad:s handl. ifrån år 1786", V, 1813).
K. ådrog sig den vetenskapliga verldens uppmärksamhet
först genom två små uppsatser i "Acta literaria
Sueciae" (1723) rörande ett sätt att bestämma
atmosferens höjd och rörande en förbättrad
konstruktion af termometrar; det var också såsom
fysiker och särskildt i egenskap af optiker, som han
förvärfvade sig sin europeiska ryktbarhet. Newton hade
nämligen med stöd af sina experiment uppställt en lag
för ljusstrålarnas dispersion, hvilken, om den varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
