Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kiel, hufvudstad i preussiska prov. Schleswig-Holstein - Kiel, Friedrich - Kielce, rysk-polskt guvernement, begränsadt af Galizien samt guvernem. Radom och Piotrkow - Kieler, Laura - Kiel-kanalen. Se Eiderkanalen - Kielland, Alexander Lange
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas i K. jerngjuterier och maskinfabriker, mjöl-,
benmjöls- och oljeqvarnar, tobaksfabriker m. m. Den
kejserliga marinens skeppsvarf med dockor ligga skilda
från staden på östra sidan af Kielviken. I början af
Jan. hålles årligen en stor mässa, den s. k. "Kieler
umschlag". – K. omnämnes redan i 11:te årh. såsom
stad och inträdde i 14:de årh. såsom medlem af
hansan. Efter hertigdömena Slesvigs och Holsteins
delning (1544) hörde K. till den gottorpska delen
och blef efter Slesvigs förening med Danmark (1721)
hertigarnas af Holstein-Gottorp residens, men kom
genom det s. k. mageskiftet 1773 till den kungliga
danska delen af Holstein. Historiskt märkligt är
K. genom den derstädes d. 14 Jan. 1814 ingångna freden
mellan Danmark och Sverige samt mellan Danmark och
England; i den förra afstod Danmarks konung till
Sveriges konung sina anspråk på Norge och afträdde
Sverige till danska kronan svenska Pommern.
Kiel [kil], Friedrich, tysk tonsättare, f. 1821,
försökte sig redan tidigt i pianospel och komposition
på egen hand samt fick sedermera undervisning i teori
af Kummer i Koburg (1838–39). 1842–44 öfvade han sig
i de strängaste kontrapunktiska arbeten under Dehn i
Berlin, hvarest han senare blef kompositionslärare,
1866 vid Sternska konservatoriet och 1870 vid den
nygrundade högskolan för musik. Såsom lärare åtnjuter
K. ett betydande anseende, hvarom många elever
(bl. a. svenskarna V. Svedbom och E. Sjögren) bära
vittne. Såsom tonsättare har han vunnit rykte att vara
en bland samtidens mest framstående i den klassiska
stilen dels genom sina instrumentalkompositioner,
dels och i synnerhet genom sina kyrkliga verk, bland
hvilka oratoriet Christus (uppf. 1874) samt de båda
Requiem (1862 och 1881) anses efter Mendelssohns
och Cherubinis vara de förnämsta i sitt slag uti
strängt kyrklig stil. Så långt efterklassiken kan
ersätta den verkliga klassiken, så långt bristen
på ursprungligt skapande geni kan fyllas genom en
eminent talang i förening med både lärdom, klarhet
och kraft i konceptionen, förtjenar kanske K. sitt
namn såsom samtidens främste kyrkokompositör.
A. L.
Kielce [kje’ltse]. 1. Rysk-polskt guvernement,
begränsadt af Galizien samt guvernem. Radom och
Piotrkow. Areal 10,093 qvkm. 614,711 innev. (1880),
alla polacker, med undantag af omkr. 67,000 judar och
några tyska kolonister. Landet genomskäres i ö. och
v. af de yttersta förgreningarna af Karpaterna och
bildar den vackraste delen af Polen. Det har ganska
stora mineralrikedomar, hvilka dock ej blifvit i
någon större mån bearbetade. – 2. Hufvudstad i nämnda
guvern., i berglandet omkring Lysa Gora. Omkr. 9,600
innev. Staden hade förr mycket rika kopparverk,
hvilka nu äro öfvergifna.
Kieler [kiler], Laura, norsk-dansk författarinna,
föddes d. 9 Jan. 1849 i Tromsö, hvarest hennes fader,
Smith Petersen, var fogde. Under sin ungdom uppehöll
hon sig tvänne år i Kristiania, besökte sedermera
Köpenhamn och
Stockholm (1870) samt reste derefter på kontinenten och
uppehöll sig en tid i Dresden i Ibsens hus. Efter
faderns död (1872) bosatte hon sig jämte sin moder i
Köpenhamn, hvarest hon (1873) ingick äktenskap med
V. Kieler, adjunkt vid lärda skolan i Hilleröd. 1869
utkom hennes första arbete, en af Ibsens "Brand"
föranledd berättelse, Brands döttre. Sedermera följde
Skitser (1875) och Everil (1876), hvilket senare
arbete hon påbörjat under en längre utländsk resa och
efter hemkomsten fullbordat med sådan ifver, att en
längre tids hvila blef for henne nödvändig. Derunder
fann hon, vägledd af barndomsminnen, ett eget
och nytt område för sitt författareskap: lifvet
på gränsen mellan skandinavernas och lapparnas
uppehållsplatser, och så uppstodo de två särdeles
originella berättelserna André fra Kautokeino
(1879; öfvers. till svenska 1881) och Laurekas
Korhoinen (1881). I sitt senaste arbete, Min broder
amtmannen (1882) skildrar hon lifvet inom den norska
ämbetsmannaklassen för en mansålder sedan. Genom
1883–84 års finanslag har hon af danska staten
erhållit en lifstidspension på 600 kr. C. R.
Kiel-kanalen [kil-]. Se Eiderkanalen.
Kielland [tjällan], Alexander Lange, norsk författare,
föddes i Stavanger d. 8 Febr. 1849, blef student 1867
och tog juridisk examen 1871. Derefter köpte han
det vid Stavanger belägna Malde tegelbruk, hvilket
han sjelf skötte till år 1881, då han sålde detsamma
och bosatte sig i Köpenhamn. 1883 vände han tillbaka
till Norge. Någon anställning i statens tjenst har
K. aldrig innehaft eller sökt. 1878 vistades han
under några månader i Paris och hemsände derifrån
ett proverb, På hjemvejen ("På hemvägen"), hvilket
trycktes i "Nyt norsk tidsskrift". 1879 utgaf han
Novelletter ("Novelletter", 1881), 1880 romanen
Garman & Worse ("Garman & Worse", s. å.), Nye
novelletter ("Nya novelletter", 1881) och For scenen,
innehållande tre dramatiska småstycken: det förut
nämnda "På hjemvejen", Hans majestäts foged och Det
hele er ingenting ("Bubblor", 1883), 1881 romanen
Arbeidsfolk ("Arbetare", s. å.) och "julberättelsen"
Else (öfvers. till svenska 1883), 1882 romanen Skipper
Worse ("Skeppar Worse", s. å.) och To novelletter fra
Danmark samt 1883 romanen Gift ("Gift", s. å.). 1884
utkom en af K. och dansken E. Brandes gemensamt
verkställd dramatisering af romanen "Garman &
Worse". – K. har redan från sitt första framträdande
haft att glädja sig åt en mycket stor läsekrets. Hans
språk är lekande lätt och elegant; han eger en målande
kraft och en åskådlighet i uttrycket som ingen annan
norsk författare. Men hans produktion lider af en
ofta blott alltför lågt liggande realism, en satir,
som onekligen stundom är qvick och skarp, men lika
ofta orättvis och förfelad. Särskildt gäller detta om
hans teckningar af den norska ämbetsmannaverlden. De
bilder han från den upprullar kunna finna gillande
endast inför en politisk partifanatisms, men icke
inför ett nyktert, opartiskt omdömes domslut. Hans
skildringar af lifvet och naturen på Norges vestkust
äro deremot lefvande verklighetsbilder, fulla af kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
