Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kef ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en areal af 22 qvkm., och hela atollens omkrets
utgör 15 km. Omkr. 400 innev. Kokosnötter äro
hufvudprodukten. Öarna upptäcktes 1609 af W. Keeling,
togos 1856 under britiskt skydd och äro sedan 1878
förenade med guvernementet Ceylon.
Kef l. El-K. (hårdt k), befäst stad i Tunis,
omkr. 150 km. s. v. från staden Tunis. Omkr. 12,000
innev. K. är identiskt med den gamla romerska kolonien
Sicca Veneria, som på grund af sin Venus-kult antages
hafva varit en fenicisk anläggning. Ruiner af den
gamla staden finnas.
Kefalalgi (hårdt k; af Grek. kefalé, hufvud, och
algos, smärta), med. Se Hufvudvärk.
Kefalas [kefala’s], Konstantinos, en bysantinsk lärd
i 10:de årh., hvilken med begagnande af äldre källor
verkställde en omfattande, i 15 böcker fördelad,
samling (antologi) af grekiska epigramm från vidt
skilda tider. Denna värderika samling, hvilken en
längre tid var försvunnen, men år 1606 återfanns i en
det pfalziska biblioteket i Heidelberg tillhörande
handskrift ("Codex palatinus") och med anledning
deraf brukar benämnas "Anthologia palatina", bildar,
förstärkt med från annat håll hemtadt material, den
af F. Jacobs (1813–1817) utgifna "Anthologia Graeca".
A. M. A.
Kefalhematom (hårdt k; af Grek. kefale, hufvud, och
haimatoun, fylla med blod), hufvudblodsvulst. Se
Hematom.
Kefallenia. Se Kefalonia.
Kefalometer (hårdt k; af Grek. kefale, hufvud,
och metron, mått), anat., namn på instrument, som
användas till uppmätning af hufvudets diametrar och
omfång. Till bestämmande af det lineära afståndet
mellan tvänne olika punkter på hufvudet nyttjas
antingen en cirkelpassare, med böjda ben och
graderad skala, eller ett par parallella stänger,
förenade medelst en vinkelrätt mot dem ställd skala,
på hvilken den ena stången kan föras fram och tillbaka
samt fixeras med en ställskruf. Till uppmätande af
hufvudets horisontalomfång och båglinier duga vanliga
mätband. F. B.
Kefalonia (hårdt k; Forngrek. Kefallenia, nu
officielt: Kefallenias, Ital. Cefalonia), näst Korfu
den största af de Joniska öarna, belägen midt emot
Patras-viken och i ö. skild från Ithaka genom det
7 km. breda Viskardo-sundet. Areal enl. Strelbitsky
688,8 qvkm. Ön är till större delen uppfylld af berg;
det högsta, fordom kalladt Ainos (nu Elatovuni,
Ital. Monte nero), når en höjd af 1,620 m. Troligen
är det denna ö, som hos Homeros kallas Same l. Samos
och betecknas såsom tillhörande Odyssevs’ rike. Under
den historiska forntiden bildade den en tetrapolis,
d. v. s. var delad mellan fyra sins emellan
oberoende städer: Same, Pale, Krane och Pronnoi,
hvilka dock aldrig höjde sig till större betydenhet
och tidtals voro underkastade främmande välde. Under
peloponnesiska kriget (431–404 f. Kr.) intogs ön af
athenarna, men gick snart åter förlorad. Af kejsar
Hadrianus skänktes den å nyo till Athen. Från
395 e. Kr. tillhörde den det bysantinska riket,
och i sammanhang med upprättandet af det latinska
kejsaredömet (1204) kom den
under Venezias skydd. År 1479 eröfrades den af turkarna,
men återtogs 1500 af venezianerna, hvilka den
sedan tillhörde under nära tre århundraden. Efter
den venezianska republikens upplösning (1797) har
K. delat samma öden som de öfriga Joniska öarna (se
d. o.). För närvarande bildar den tillsammans med
det öster derom belägna Ithaka en förvaltningskrets,
en s. k. nomarki, inom konungariket Grekland med
en areal af 785 qvkm. Innevånarnas antal uppgick
1879 till 80,543. – I likhet med de öfriga Joniska
öarna har K. ett synnerligen mildt och angenämt
klimat, men jordens bördighet är medelmåttig
och spanmålsproduktionen ej tillräcklig för
behofvet. Deremot odlas ädla trädfrukter med fördel,
och bland exportartiklar märkas i synnerhet olja, vin
och korinter. Hufvudsakliga näringsfång äro handel
och sjöfart, hvartill läget och de förträffliga
hamnarna särskildt inbjuda. Hufvudstaden Argostoli,
på vestra sidan, med 7,871 innev. (1879), är säte för
ärkebiskop och förvaltningsmyndigheter. Den förstördes
1867 nästan fullständigt genom en jordbäfning, som
härjade en stor del af ön. A. M. A.
Kefalopagi (hårdt k; af Grek. kefale, hufvud,
och pageis, sammanfogad), anat., den form af
tvillingfosters sammanväxning, då hufvuden äro
hopvuxna till ett, men kropparna för öfrigt fria.
F. B.
Kefalopoder (hårdt k; af Grek. kefale, hufvud, och
pus, fot). Se Hufvudfotingar.
Kefalos (hårdt k; Lat. Cephalus), Grek. hjeltes.,
en forn-attisk heros, son af Hermes och Herse
eller af Deion och Diomede, förmäld med den attiske
konungen Erechthevs’ dotter Prokris, älskades af Eos
(morgonrodnaden, Aurora), hvilken skänkte honom
förmågan att ombyta gestalt. Deraf begagnade sig
K. för att pröfva sin makas trohet. Då hon ej
bestod profvet, föranledde detta äktenskapets
upplösning. Makarna försonade sig dock å nyo med
hvarandra; men då Prokris fortfarande svartsjukt
bevakade sin makes steg, blef hon under en jagt
af våda dödad af hans kastspjut. K. dömdes af
Areopagen till ständig landsflykt och drog till
Thebe, der han deltog i ett fälttåg mot teleboerna.
A. M. A.
Kefalotrib l. Kefalotlib (hårdt k; af Grek. kefale,
hufvud, och tribein, eller thlibein, krossa),
med., ett obstetriskt instrument, liknande en grof
tång, som nyttjas vid svåra förlossningar till
att krossa eller sammanklämma ett förut perforeradt
fosterhufvud för att underlätta dess nedförande genom
ett trångt bäcken. Instrumentet är konstrueradt
af Kiwisch och modifieradt af Braun m. fl.
F. B.
Keferstein [kef-], Christian, tysk geognost, f. 1784,
d. 1866, utgaf bl. a. Geschichte und literatur
der geognosie (1840), ännu ett hufvudarbete på
detta område, och Mineralogia polyglotta (1849),
en sammanställning af mineralnamn från inemot 100
olika språk, samt, med beskrifvande text, kartverket
Deutschland, geognostisch-geologisch dargestellt
(1 bd; 1821– 31), föregånget af en geognostisk
öfversigtskarta öfver Tyskland (1821), den första i
sitt slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
