Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kavitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den anledning att brahmanske och buddhistiske
invandrare, som (tidigast omkr. 500 e. Kr.) i märklig
sämja till Java öfverförde indisk religion och kultur,
funno landets eget tungomål, den till en främmande
språkstam hörande javanskan, alltför litet utbildadt
för att kunna användas till de nya lärornas utbredande
och derför måste söka ett annat medel. Det af dem
medförda sanskrit var dock med sin utomordentliga
formrikedom och sina invecklade regler alltför
svårt att någonsin kunna bibringas lärjungarna, och
derför skapades ett nytt språk, till största delen
bestående af rena sanskritord, hvilka deklinerades
och konjugerades som javanska, och hvilkas satsfogning
skedde med javanska partiklar och efter det javanska
språkets lagar. På detta sålunda blott till skrift
och läsning afsedda språk författades sedan dels
en mängd öfversättningar af berömda sanskritverk,
brahmanska och buddhistiska arbeten, dels ock
inhemska poetiska alster. På sjelfva Java är
kavi-språket numera bortglömdt, men på den ö. derom
belägna ön Bali, hvars inhemska språk, balinesiska,
är på det närmaste beslägtadt med javanskan, och
dit de indiske lärarna och deras lärjungar tidigt
öfverförde de nya lärorna och skrifterna, förstås
det ännu af lärde och prester, ehuru desse numera
liksom de indiske för sina arbeten begagna det rena
sanskrit, och skall för icke så längesedan ännu
nyttjats af inhemske diktare. Kaviliteraturen,
hvaraf den på Bali befintliga är rikare än den på
Java, omfattar 1) sanskritverk med kavi-parafraser:
alla fyra Veda-samlingarna, dock ej fullständigt,
Brahmana-purana och en stor del af Pancatantra (jfr
Indiens språk och literatur); 2) rena kavi-verk:
öfversättningar af de stora, af folket såsom
heliga skrifter ansedda episka dikterna Ramayana,
Uttara-khanda och Parva (afdelningar af Mahabharata),
flere s. k. sjastra, vishets- och lefnadsregler,
såsom t. ex. Niti-sjastra (utg. af Roorda, 1856),
samt slutligen flere efter de sanskritiska originalen
efterbildade kavi-dikter, såsom Vivaha, Brata-juddha
o. a. – Jfr Lassen "Indische alterthumskunde"
(bd IV); W. v. Humboldt: "Über die Kawi-sprache"
(3 bd, 1836–40). H. A.
Kavitet (af Lat. cavare, urhålka), urhålkning, håla,
hålighet, fördjupning, tomt rum inuti en solid kropp.
Kavitetsdjur (se Kavitet), Coelenterata
(af Grek. koilos, ihålig, och enteron, tarm),
"hålighetsdjur", "hål-djur", djurverlden näst
lägsta hufvudafdelning, stående i utvecklingsserien
närmast öfver Protozoa ("ur-djuren"). Dessa djur
hafva en strålformig (radiär) byggnad, ordnad efter
grundtalen 4 eller 6, med en för matsmältning och
saft-(blod-)omlopp gemensam kroppshåla, i hvilken
det periferiska kanalsystemet inmynnar. Till
kavitetsdjuren föras numera följande djurklasser:
1. Spongiae (Porifera)
l. Svampdjuren (förr vanligen räknade bland
protozoerna), 2. Polypi (Anthozoa), Polyper
l. Koralldjur, 3. Hydromedusae l. Polypmedusor
(Polypmaneter) och 4. Ctenophora l. Kam-maneter.
Kavitetsdjuren hafva en blöt, mjuk,
slemmig kropp (hos koralldjuren med en kalkstomme). Deras
utveckling företer ofta en s. k. generationsvexling,
i det att ett yngre utvecklingsstadium är alldeles
olika det fullt utbildade. De under utveckling stadda
individerna simma ofta fritt omkring, fästa sig sedan
å lämplig plats och ombildas till fastsittande djur,
ofta med förgrenade stammar, liknande växter, hvarför
dylika djur äfven bära det gamla namnet zoophyta
("djurväxter"). Fortplantningen sker dels genom ägg,
dels genom knoppbildning. En del kavitetsdjur bilda
sammansatta polypstockar, bestående af en mängd med
hvarandra förenade individer. Andra äro enkla djur,
som antingen simma fritt omkring, såsom maneterna,
eller äro fästa vid föremål, men kunna å dessa
förflytta sig, såsom sjöanemonerna. Alla kavitetsdjur
lefva i vatten, de allra flesta i hafvet. O. T. S.
Kayoten (Koyoten) l. Prärivargen, Canis ochropus,
zool., hör till familjen hunddjur (Canidae) inom
rofdjurens ordning och däggdjurens klass. Han står
mellan vargen och räfven, men närmare den förre;
om denne påminner den starkare bålen, om räfven
deremot den spetsiga nosen. Halsen är kort och
stark, öronen tämligen stora och breda, pelsen
rikhårig, färgen ofvan smutsigt gulgrå, på halsens
och svansens öfre sida samt längs ryggen mörkare,
undertill ljusare. Kroppens längd uppgår till 1
m., svansens till 40 cm. och höjden öfver bogarna
till 55 cm. Kayoten är utbredd öfver Nord-Amerika,
hufvudsakligen på Missouris slätter, i Columbia,
Kalifornien och vestra Mejico. Han är mycket
rofgirig, listig och djerf. Af indianerna hålles han
i halftamt tillstånd och användes af dem stundom
till dragdjur. Hans skinn är alldeles värdelöst.
C. R. S.
Kayser, Karl Johan Henrik, dansk statistiker, född
i Köpenhamn d. 20 Dec. 1811, tog 1834 medicinsk
examen och blef 1841 med. doktor. Ar 1842 utnämndes
han till andre läkare vid barnbördsinrättningen och
1843 vid Frederiks hospital i Köpenhamn samt skötte
derjämte egen praktik; men på samma gång egnade han
sig åt statistiska studier (förnämligast rörande
sjelfmord, oäkta börd och kriminella förhållanden)
samt blef 1848 professor i statistik vid Köpenhamns
universitet. 1852–54 och 1861–64 var K. folketingsman
och fyra gånger finansutskottets referent. 1865 måste
han, till följd af bruten helsa, taga afsked från
sin plats. Han dog d. 28 Aug. 1870. K:s förnämsta
arbete är Om arbejdets ordning, en fremstilling
af den politiske ökonomies grundsätninger (1857,
2:dra uppl. 1865; "Om det menskliga arbetet i dess
förhållande till ekonomiens grundsatser", 1868).
E. Ebg.
Kaystros (nu Karasu l. Kytsjyk Menderes), fordom namn
på en flod i Mindre Asien, hvilken upprinner på berget
Tmolos (Bos Dag) och i vestlig riktning genomströmmar
det forna Lydien och Jonien, hvarefter den utfaller
i Egeiska hafvet n. om Efesos. Dess mellan Tmolos
och Messogisbergen sig utbredande floddal, af de
gamle kallad Kaystru Pedion (Kaystros-slätten),
utmärker sig genom en utomordentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
