- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
545-546

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kauri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kautsjuken med svafvelantimon eller svafvelarsenik
åstadkommer vulkanisering. Numera behandlas
kautsjuken vanligen med en blandning af 40
delar kolsvalla (eller petroleum-eter) och 1 del
klorsvafvel, upphänges sedan i ett lagom varmt rum,
der kolsvaflan får afdunsta, och kokas slutligen
med kalilut, för att öfverskott af svafvel må
bortskaffas, hvarefter varan tvättas ren från alkali
och är färdig. En annan, för mindre föremål särdeles
lämplig metod består i att vulkanisera kautsjuken
genom upphettning under högt tryck med en lösning af
svafvelkalium. På sådant sätt vulkaniserad kautsjuk är
svart, under det att den vanliga är grå. Enär stycken
af vulkaniserad kautsjuk ej klibba samman och ej låta
sig förenas medelst lösning af kautsjuk i kolsvafla
(det vanliga kittet för kautsjuk-föremål), måste de
saker, som skola vulkaniseras, först göras färdiga af
vanlig kautsjuk. – Den vulkaniserade kautsjuken är,
som bekant, ett material, hvilket inom den moderna
industrien fått den mest mångsidiga användning man
gerna kan tänka sig; det skulle vara lika fåfängt
som onödigt att söka uppräkna de tusentals olika
föremål, från buffertarna på jernvägsvagnarna till
småbarnens skrikdockor, som deraf tillverkas. –
En särskild modifikation af den vulkaniserade
kautsjuken är den s. k. horniserade kautsjuken,
äfven benämnd ebonit (se d. o.) eller hartgummi, som
beredes på ungefärligen samma sätt, men der man genom
att mångdubbla tillsatsen af svafvel och ännu mera
genom att i den varma kautsjuken inknåda främmande,
pulverformiga substanser af de mest olika slag
(stundom till en mängd af ända till 80 proc. af det
hela) åstadkommer ett material, som genom sin hårdhet,
elasticitet och förmåga att antaga glans vid polering
fått en mycket stor användning af helt annat slag
än den vulkaniserade kautsjukens. De nyssnämnda
egenskaperna göra nämligen eboniten till ett godt
surrogat för horn och fiskben, på samma gång som
den mycket begagnas till billigare galanterivaror
(imiterade stenkolsarbeten o. d.). S. J-n.

Kavaj, en stor, lång och med dubbla rader knappar
försedd tröja, som allmänt brukas af sjömän.

Kava-kava (kaoua-kaoua), kavarot, bot. farmak.,
erhålles af Macropiper methysticum Miqu. (Piper
Först.), en till nat. fam. Piperaceae K. Br.,
kl. Diandria L., hörande örtartad växt, som förekommer
å Stilla hafvets öar. Växten har skarpa narkotiska
egenskaper, och af roten, Radix avae, beredes
en tinktur, som ansetts verksam mot kronisk
reumatism. Med kokosmjölk bereda polynesierna
af växten en rusgifvande dryck, Ava. Bitar af
roten tuggas, enligt uppgift, vid infödingarnas
sammankomster, hvarigenom en ymnig salivflytning
åstadkommes. Man berättar, att denna saliv uppsamlas
i en skål jämte de tuggade bitarna af roten, hvars
stärkelse genom saliven omsattes till dextrin och
socker, som snart öfvergår i alkoholjäsning. Denna
alkoholhalt lärer tillgodogöras vid beredning af
en rusdryck. O. T. S.

Kavala, stad i turkiska vilajetet Saloniki, vid
Egeiska hafvet midt emot ön Thaso. Omkr.

5,000 innev. K. anses vara forntidens Neapolis,
der Paulus landsteg på sin väg från Samothrake
till Filippoi (Ap.-gern. 16: 11). Neapolis var då
hamnstad till Filippoi, liksom K. nu är Seres’ hamn. I
K. föddes 1769 Muhammed Ali, pascha af Egypten.

Kavaljer (Fr. cavalier, Sp. caballero, egentl.
ryttare, riddare, af Lat. caballus, häst; jfr
Chevalier). 1. Uppvaktande adelsman vid furstehof;
man med belefvenhet och fint skick; herre, i motsats
till dam; en dams ledsagare, beskyddare eller förare
i dansen; kurtisör, sprätt.
– 2. K. l. högverk, befästningsk.
Se Cavalier.

Kavaljererna (Eng. the cavaliers), politiskt parti i
England under 1600-talet. Det stod på konung Karl I:s
sida i striden mot parlamentet. Jfr England, sp. 554.

Kavalkad (Fr. cavalcade, af Ital. cavalcare,
rida, af Lat. caballus, häst), högtidligt tåg till
häst (i synnerhet det, i hvilket den i Peterskyrkan
krönte påfven ledsagas till Lateranen), festligt
ryttarefölje.

Kavalleri (Fr. cavalerie, af Lat. caballus, häst)
l. rytteri, krigsv., kallas det af de tre vapenslagen,
som strider till häst. Dess förnämsta egenskap är
på grund deraf snabbheten, med hvars hjelp det på
kort tid tillryggalägger det afstånd, som skiljer
det från fienden, för att derefter, med begagnande
af den med hastigheten förenade stötkraften, stöta
omkull honom och med de blanka vapnen, sabel eller
lans, nedgöra honom. Kavalleriet kan sålunda endast
uppträda anfallsvis; och blott då, när dess anfall
sker öfverraskande, förmår det uträtta något mot
nutidens eldvapen, förda af pålitliga trupper. Den
betydelse, som kavalleriet härigenom förlorat
på slagfältet, har det återvunnit utom detsamma,
der det till följd af sin rörlighet väl lämpar sig
för alla företag, som måste utföras hastigt och på
något afstånd från de öfriga trupperna. För att
kunna utveckla sjelfständighet nödgas det vid
dylika företag stundom med en del af sin styrka
sitta af och strida till fots, hvadan ett eldvapen,
karbin eller gevär, måste tillhöra kavalleristens
beväpning. Kavalleriet är för sin verksamhet beroende
af marken. Det är derjämte dyrt att anskaffa och
underhålla samt svårt att utbilda, hvadan det icke
kan skapas i hast. I de stora arméerna uppgår det
till 1/8–1/10 af infanteriets styrka. Största delen
af kavalleriet utgöres numera af det s. k. lätta
kavalleriet (dragoner, husarer och hästjägare),
till hvilket de med lans väpnade ulanerna äfven
måste räknas; men derjämte finnes i de stora arméerna
ännu något tungt kavalleri (kyrassierer), utrustadt
med kyrass och metallhjelm samt afsedt endast för
anfallet på slagfältet. Kavalleriets grund-enhet
är sqvadronen, med en stridande styrka af 100–150
man. 4–6 sqvadroner utgöra ett regemente (i Sverige
äfven kalladt bataljon), 2–3 regementen en brigad
och 2–3 brigader en division (fördelning).
– Kavalleri förekom, vanligen till ganska stort
antal, hos forntidens alla österländska folk, och i
synnerhet gjorde parternas och skyternas kavalleri
sig bemärkta. I Grekland finner man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free