Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karr, Jean Baptiste Alphonse - Karreby - Karrebäksminde - Karrek - Karren - Karret - Karrier - Karrikatur - Karring - Karriol - Karronad - Karroo - Karroodoorn - Kars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
K., har framträdt med åtskilliga literära arbeten.
Karreby. Se Karleby.
Karrebäksminde, lastageplats i Karrebäks socken, i sydvestra delen
af Själland, vid Susåns utlopp i Vordingborgs-bukten,
7,5 km. s. v. om Nästved, hvars uthamn det är.
E. Ebg.
Karrek, skeppsb., en fartygscert, den mest
betydande under 1300–1500-talen. En karrek
kunde lasta ända till 400 tons. Karreken hade
i början 3 däck och var försedd med 2 master;
men sedermera ökades däckens antal, fartygen
fingo för- och akterut höga uppbyggnader,
s. k. kastell, och masternas antal ökades till 4.
J. G. B.
Karren, T., geol., kallas de på ytan af
Schweiz-alpernas kalkstens-, dolomit- och gipsberg
flerestädes förekommande djupare eller grundare,
bredare eller smalare, raka eller slingrande fåror
och urhålkningar, hvilka stundom löpa så tätt
intill hvarandra, att endast skarpa ryggar eller
kammar qvarstå emellan dem. Dessa rännformiga, ofta
hoplöpande urhålkningar följa allestädes bergytans
olika lutningsriktningar på skilda ställen och hafva
bildats genom den kalkupplösande (måhända tillika
afnötande) inverkan af utför bergsluttningarna
rinnande regnvatten och snösmältvatten. De områden,
som äro på sådant sätt fårade, benämnas karrenfält
(T. karrenfelder). Fårornas bredd och djup vexla
från några få centimeter till öfver 1 meter. Karren
hafva, i mycket liten skala, iakttagits äfven inom
Sverige på ytan af hufvudsakligen kornig kalksten.
E. E.
Karret. Se Karet.
Karrier (-är; Fr. carrière, rid- l. körbana, af
Lat. carrus, fordon), det snabbaste lopp en häst
kan göra; "fyrsprång"; fortkomst på ämbetsmannabanan
eller i allmänhet på ens lefnadsväg.
Karrikatur (Fr. caricature l. charge,
Ital. caricatura, af Med. Lat. carricare, af
carrus, fordon, således egentl. lägga på en vagn,
lasta, öfverlasta, öfverdrifva), en öfverdrifven,
vrängd och förlöjligande framställning af en person
eller en tilldragelse. Karrikaturen synes förekomma
under så godt som alla konstperioder. Ramses III
utgör föremålet för förlöjligande teckningar i
en urgammal egyptisk handskrift. Vrångbilder af
mytologiska och historiska ämnen (t. ex. AEneas’
flykt från Troja) äro kända från grekiska och
romerska vas- och väggmålningar. Medeltidens,
i synnerhet det senare skedets, anonyma
konstnärer prydde ofta handskrifter af allvarsamt
religiöst och historiskt innehåll med högst
skämtsamma och mot ämnet föga svarande randbilder
(s. k. "drôleries"). Äfven å mera monumentala
framställningar, t. ex. takmålningar och ornamentala
skulpturer, förekomma dylika bilder ej sällan. Man
tänke bl. a. på kragstenarna i koromgången till
Upsala domkyrka samt på medeltidsmålningar i svenska
landskyrkor, t. ex. Ösmo i Södertörn, Kungshusby i
Upland. Bland de store renaissancekonstnärerna har
Lionardo da Vinci särskildt gjort sig känd såsom
karrikaturtecknare. I och med den utbredning, som
träsnittet och kopparsticket
erhöllo på 1500- och 1600-talet, träder karrikaturen
af och till i den religiösa och politiska samt den
sedeskildrande satirens tjenst, vare sig i form af
flygblad eller som bok-illustration. Hela denna
riktning kulminerar i den berömde engelsmannen
William Hogarths (1697–1764) verksamhet, hvilken
tillika bildar utgångspunkten för en ny, liffullare,
konstnärligare, på verklighetsstudier mera grundad
riktning. Karrikaturen tages systematiskt och
regelbundet i det politiska lifvets tjenst och har i
synnerhet i England genom James Gillray, John Leech
och de tre tecknarna Cruikshank nått en betydande
höjd. Bland franska karrikaturtecknare må nämnas
Grandville, Gavarni och Cham. Slutligen må erinras
om den illustrerade skämtsamma tidningspressen,
"Charivari", "Punch", "Fliegende blätter" m. fl.,
hvilken i de flesta andra land funnit mer eller
mindre lyckliga efterbildningar. – Man kan inom
karrikaturkonsten urskilja olika riktningar eller
skolor, hvilka dock låta hänföra sig till två
hufvudtyper: den, som företrädesvis framhåller den
enskilda vrångbilden genom våldsam disproportion
mellan kroppsdelarna, och den, som utan att
egentligen i någon våldsammare grad vanställa den
enskilda gestalten skildrar löjliga och befängda
situationer. Den förra har företrädesvis sitt hem
i Frankrike, den senare i England och Tyskland.
Upk.
Karring, sjöv., den lilla krusning, som här och der
(vid vindstilla) uppstår på vattenytan till följd af
en svag vindfläkt. L. H.
Karriol (Fr. carriole, af Lat. carrus, fordon), lätt,
ensitsigt åkdon på fjädrar och två höga hjul.
Karronad, sjöv., en först vid Carron (se d. o.) i
Skotland tillverkad kort, slätborrad kanon, som
fordom begagnades ombord på fartyg, men numera är
oanvändbar till krigsbruk. Kanalen är vanligen icke
mer än 8 kaliber lång, och kanonens vigt är 56 till 75
gånger kulans. Krutkammaren är af konisk form. s. k,
spetskammare. I stället för tappar har karronaden
på undre sidan en tapphylsa, som genom en tappbult
förenar den med lavetten. Kalibern på de ännu i
förråd befintliga svenska karronaderna är 15 1/2 cm.
L. H.
Karroo [-ru], slätt i Kaplandet (se d. o.).
Karroodoorn, farmak., tekn. Se Kap-gummi.
Kars, befäst stad i Armenien, fordom hufvudort i
ett sandjak i turkiska vilajetet Ersirum, sedan
1878 hufvudstad i ett särskildt område (18,586,5
qvkm., 95,000 innev.) i ryska Kaukasus, ligger 1,848
m. öfver hafvet på östligaste sporren af Soghanli
Dag, vid Kars Tsjai, ett tillflöde till en af Aras’
bifloder. 3,665 innev. (1880). Säte för en armenisk
biskop. I stadens nordvestra del, vid floden, ligger
det gamla citadellet, som genom sitt läge vid de stora
stråkvägarnas möte förr var en vigtig strategisk
punkt. Det belägrades förgäfves af ryssarna 1807,
men d. 5 Juli 1828 togs det af dem, under Paskievitjs
befäl. Under Krimkriget (1853–56) förvandlades
K. under engelska officerares ledning till en stark
fästning, som motstod Muravievs stormning d. 29
Sept. 1855, men d. 27 Nov. s. å. genom hungersnöd
tvangs att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
