Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karakteristika - Karaktersbyggning - Karaktersdans - Karaktersdrama - Karaktersfullmakt - Karaktersmask - Karaktersrol - Karales - Karamanien - Karamell - Kara Mustafa - Karamzin, Nikolaj Michailovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhjelp bestämmas. För ett tal större än 1 är
nämligen karakteristikan alltid en enhet mindre
än de hela siffrornas antal. För ett egentligt
decimalbråk åter är den negativ och numeriskt lika
med antalet nollor före den första verkliga siffran i
decimalbråket, den hela nollan äfven inbegripen. Så
äro t. ex. för logaritmerna till talen 1101, 9,
0,7 och 0,00035, karakteristikerna 3, 0, -1 och
-4. – 2. Om en kontinuerlig följd af buktiga ytor af
samma slag är gifven, så kallas den kroklinie för
karakteristika, utefter hvilken två konsekutiva ytor
skära hvarandra. G. E.
Karaktersbyggning (se Karakter) kallas ofta
hufvudbyggnaden på en väl bebyggd landtgård;
manbyggning; Fr. corps de logis.
Karaktersdans (se Karakter), dans, som särskildt
är eller varit i bruk hos en viss nation eller
menniskoklass eller under en viss period ; dans, som
är afsedd att uttrycksfullt åskådliggöra en vana,
ett själstillstånd eller lynnet hos en tidsålder,
en klass eller ett folk.
Karaktersdrama (se Karakter), ett skådespel,
i hvilket hufvudintresset icke ligger så mycket
på framställandet af en handling, med dess
bevekelsegrunder och följder, som på en så vidt
möjligt fullständig skildring af hufvudpersonens
karakter, med ständig hänsyn till en hos honom
förherskande böjelse, passion eller vana, så att han
blifver representant för någon typisk grundriktning i
menniskosinnet. Handlingen i ett dylikt drama blifver
ofta något utdragen genom dröjandet vid nya sidor
i hjeltens skaplynne. Exempel på karaktersstycken
äro Shakspeares "Richard III" och "Timon of Athens",
Molières "Le misanthrope" och "Le malade imaginaire",
Holbergs "Erasmus Montanus" och "Den stundeslöse".
Karaktersfullmakt (se Karakter), fullmakt å
karakter, namn, heder och värdighet af ämbete
eller tjenst, med hvars innehafvande ej följer
lön på stat eller tjenstgöringsskyldighet. För
sådan fullmakt erlägges särskild bevillning.
A. D. H.
Karaktersmask (se Karakter), förklädnad, som
framställer en viss personlighet (ur lifvet, dikten,
historien) eller är hemtad från ett visst stånds eller
en annan tidsålders drägt. Motsats: fantasikostym.
Karaktersrol (se Karakter), i ett drama en
sådan rol, i hvilken den framställda personens
inre, individuella väsende får ett mångsidigt,
genomfördt uttryck. Situationerna i stycket tjena då
merendels blott till att från alla riktningar belysa
hufvudfiguren. Denna är af skalden tecknad utförligt
och noggrant, hvilket ej hindrar, att skådespelaren
får en svår uppgift, då han skall sammansmälta de
karakteristiska smådragen och tillägga nya för att
afrunda figuren. Som exempel på karaktersroller må
nämnas Shakspeares Hamlet och Falstaff, Molières
Tartuffe och Harpagon, Göthes Faust och Tasso, Ibsens
Brand och Fru Inger til Östråt.
Karales. Se Cagliari.
Karamanien, hos åtskillige geografer benämning
på södra kusten af Mindre Asien, mellan Taurus
och Medelhafvet, omfattande de forna landskapen
Lycien, Pamfylien och Cilicien l.
södra delen af det nuv. vilajetet Konia. Namnet
betecknade ursprungligen ett turkiskt rike,
Karaman, som grundlades n. om Taurus (Kappadocien
och Frygien, med Ikonium till hufvudstad) efter det
seldsjukiska rikets i Ikonium fall (omkr. 1300), och
med hvilket för en kort tid äfven kustlandet var
förenadt. Sedan detta rike efter ett våldsamt krig
1462–72 störtats af de osmanske turkarna, hvilkas
farligaste motståndare i Mindre Asien de karamanske
furstarna voro i halftannat århundrade, fortfor
landet att vara ett paschalikat med staden Karaman
(forntidens Laranda), n. om Taurus, vid Gyndere Su,
som hufvudort. Paschalikatet omfattade dock endast
det inre af landet n. om bergskedjan Taurus och ej
någon del af kusten.
Karamell (Fr. caramel, af Sp. caramelo), brändt
socker, en genom smältning af socker vid högre
värmegrad erhållen, mörkbrun, egendomligt, men
icke obehagligt luktande honings-tjock massa,
hvilken vid afsvalning stelnar och blir hård,
svartbrun och glänsande samt genom värme åter
kan blifva tjockflytande. Äfven den hårdnade
massan kallas karamell. Genom sockrets smältning
vid hög värme har dess kristallisationsförmåga
gått förlorad. Karamellen drager lätt fuktighet
till sig samt är lättlöst i vatten och svårlöst
i sprit. Sockret har genom bränningen fått en
brytning i sötman. Denna massa nyttjas ensamt
eller med mångahanda tillsatser till åtskilliga
sockerbagerialster. Inom medicinen nyttjas
karamell till upptagande af vissa medikament, såsom
pepparmynta, terpentin och caragheen. I tekniken
brukas karamell såsom "sockerkulör", hvilken endast
är en vattenlösning af karamell, till färgning af
ättika och andra tekniska fabrikat, eller i form af
"fuchsinkarameller" till färgning af rödvin o. s. v.
Kara Mustafa, turkisk storvesir under sultan Muhammed
IV, blef 1676 storvesir. Efter att hafva utan framgång
fört krig mot Ryssland 1677–81, ryckte han 1683, för
att befästa Tökölys makt, såsom turkisk vasallkonung i
Ungern, med en här af omkr. 300,000 man mot Wien. Från
Juni till Sept. s. å. belägrade han Österrikes
hufvudstad, men nödgades upphäfva belägringen,
sedan han d. 12 Sept. vid Kahlenberg blifvit i grund
slagen af en polsk-tysk här under Johan Sobieski
och Karl af Lothringen. Återkommen till Turkiet,
afrättades han i Belgrad på sultanens befallning
den 25 Dec. s. å. Han var utan fältherreduglighet,
men öfvermodig och högfärdig.
Karamzin, Nikolaj Michailovitj, berömd rysk
författare, f. 1766 i guvernementet Simbirsk,
sattes vid 14 års ålder i Schadens pension i Moskva
samt trädde 1783 i militärtjenst, men lemnade
den snart för att egna sig åt literaturen. År
1789 företog han en resa genom Tyskland, Schweiz,
Frankrike och England, beskrifven i hans "Bref från
en rysk resande", som först grundlade hans literära
rykte. Efter återkomsten till Ryssland grundade
K. Moskva-journalen (1791–92), hvari början af den
nyssnämnda brefserien trycktes. Han utgaf sedan en
kalender under titeln Aglaja (1794–95), innehållande
vittra uppsatser af olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
