Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kappel - Kapper, Siegfried - Kappgåsen l. Hönsgåsen - Kappland - Kappsejsa - Kapriciös - Kaprifikation - Kaprifoliebusken - Kaprinsyra - Kapriol - Kapris (nyck) - Kapris och Kaprisbusken - Kapsali - Kapsel - Kapsicin - Kapsikol - Kapska elgen - Kapska sandråttan - Kapson - Kapstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derstädes d. 11 Okt. 1531. Zwingli, som deltog i striden,
stupade.
Kapper, Siegfried, österrikisk författare, f. 1821,
i närheten af Prag, af judiska föräldrar, studerade
medicin i Prag och Wien. Efter börjad läkarepraktik
företog han upprepade resor i de sydslaviska landen,
beskrifna i Südslawische wanderungen (1851), och
gjorde sig nära förtrogen i synnerhet med Serbiens
folklif, språk och literatur. Som frukter af
dessa studier utgaf han en episk dikt, Fürst Lazar
(1851), Gesänge der serben (serbisk folkpoesi i tysk
öfversättning; 2 bd, 1852; utdrag ur denna samling
i Laboulayes "L’Allemagne et les pays slaves")
samt Serbische nationalpoesie (2 bd, 1871). Han var
sedan 1854 bosatt i Böhmen (fr. o. m. 1863 i Prag)
och utgaf ett par topografiska arbeten rörande
detta land. Redan 1846 utkommo på tsjechiska
hans Ceské-listy (Tsjechiska blad). K. skref för
öfrigt romaner och en historisk-politisk studie:
Christen und türken (1854), öfversatte Königinhof-
och Grünberghandskrifterna (1859) samt utgaf en
samling dikter (Gusle, 1874). Han dog i Pisa 1879.
Lll.
Kappgåsen l. Hönsgåsen, Cereopsis Novae
Hollandiae, zool., hör till de egentliga andfoglarnas
familj och ordningen andfoglar bland simfoglarna. Hon
har mycket undersätsig kropp, tjock och kort hals,
litet hufvud, mycket kort, stark, vid roten hög näbb,
som ända inemot den böjda och liksom afstympade
spetsen är betäckt med vaxhud, långa tarser, korta
tår med djupt inringad simhud och stora, starka klor,
breda vingar, med mycket utvecklade skulderfjädrar,
och kort, afrundad stjert. Fogeln är vackert askgrå,
skimrande i brunt och på ryggen försedd med runda,
svartbruna fläckar; armpennornas yttre hälft,
stjerten och dess undre täckfjädrar äro brunsvarta,
näbben svart, med gröngul vaxhud, och benen
svartaktiga. Hela längden stiger till 90 cm. Kappgåsen
är hemma i södra Australien och på de der utanför
belägna öarna. Hon lefver mestadels på land, simmar
ogerna och tämligen dåligt samt flyger tungt. Hon kan
lätt tämjas och fortplantar sig utan svårighet i tamt
tillstånd, hvarför hon också underhållits på en mängd
gårdar i Australien; man gör det dock numera icke så
ofta som förr, emedan kappgåsen är ytterligt trätgirig
och ofördragsam. Köttet lär vara synnerligen godt.
C. R. S.
Kappland, förr svenskt, ytmått = 1/32 tunnland =
1,750 qv.-fot = 154,27 qvm.
Kappsejsa (Eng. capsize), sjöv., vända omkull, kantra
rund; nyttjas stundom i betydelsen kantra (om fartyg).
R. N.
Kapriciös [-sjös] (Fr. capricieux), nyckfull,
ombytlig, beroende af sina egna hugskott. Se Kapris.
Kaprifikation. Se Ficus.
Kaprifoliebusken. Se Caprifoliaceae.
Kaprinsyra (af Lat. capra, get, emedan K. framstälts
ur smör af getmjölk), kem., en enbasisk, fet syra,
C9H19 CO2 H, som i rent tillstånd bildar färglösa,
vid 30° smältande nålar, hvilka utmärkas af lukt
af svett. P. T. C.
Kapriol (Fr. cabriole, egentl. bocksprång,
af Lat. caper, bock), luftsprång, lustigt hopp;
danssprång, i synnerhet sådant, under hvilket benen
slås emot hvarandra; i skolridt ett hopp, som hästen
gör genom att stegra sig och derefter slå bakut.
Kapris (Fr. caprice, egentl. någonting oväntadt,
liksom bockens språng, af Lat. caper, bock), nyck,
plötsligt infall, hugskott.
Kapris och Kaprisbusken. Se Capparis.
Kapsali, hufvudstad på ön Cerigo, vid södra
kusten. 1,214 innev. (1879). Biskopssäte.
Kapsel (af Lat. capsula, litet skrin), beteckning
på åtskilliga föremål, i hvilka något ligger
inneslutet, t. ex. ett cylinderformigt bleckhölje
kring målarefärger, ett lösligt, smakfritt, vanligen
äggformigt gummi-hölje kring vissa medikament,
hvilka det förutan vore obehagliga att nedsvälja,
m. m. – I botaniken förstås med kapsel ett torrt
frögömme, bildadt af flere sammanvuxna fruktblad
och innehållande ett större eller mindre antal
frön, hvilka genom frögömmets öppnande kunna
utspridas. Kapselns öppnande kan ske på flere sätt,
t. ex. genom små rundade hål, såsom hos vallmon och
blåklockan, genom tänder, då fruktbladens spetsar
spricka från hvarandra i ringa utsträckning, såsom hos
nejlikor och gullhvifvau. samt med valvler (klaffar),
då fruktbladen spricka upp nästan hela vägen från
kapselns spets till dess bas. Bristningsställena
äro på förhand antydda genom särskilda anatomiska
anordningar, och bristningen åstadkommes efter regeln
genom väfnadernas uttorkning, hvarigenom andra
spänningsförhållanden uppkomma, hvilka förorsaka
uppsprickningen. Några kapslar kunna i regnväder
genom den upptagna fuktigheten åter tillsluta
sig. Balsaminens kapsel är, i motsats till det vanliga
förhållandet, saftig; dess bristning åstadkommes
derigenom att de yttre lagren i kapselväggen upptaga
mera vatten än de inre och derigenom svälla mer än
dessa senare, hvilka sålunda tvingas att brista i
sina fogar. Härvid hoprulla kapselvalvlerna sig med
stor kraft och hastighet samt utslunga fröna. Hos
bolmörten, kungsljuset m. fl. öppnar sig kapseln med
ett lock, i det kapselns öfversta del blir liksom
kringskuren (capsula circumscissa). En sådan kapsel
har ofta en urnelik form. – Jfr Balja, Baljkapsel,
Skida. O. T. S.
Kapsicin. Se Capsicum.
Kapsikol. Se Capsicum.
Kapska elgen. Se Eland.
Kapska sandråttan. Se Strandgräfvaren.
Kapson (T. kappzaum, af Fr. caveçon, af Lat. caput,
hufvud), halfcirkelformig nosgrimma af jern, hvilken
användes vid hästdressyr. – Lägga kapson på någon,
tvinga någon att hålla sig i styr.
Kapstaden (Eng. Cape Town), hufvudstad i Kaplandet
i Syd-Afrika, vid Table bay och norra sidan af den
halfö, som bildas af det 1,082 m. höga Table mountain,
50 km. n. om Goda-Hoppsudden. 33,239 innev. (1875)
i den egentliga staden och 12,000 i förstäderna,
af de mest olika nationaliteter: jämte holländare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
