Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar län - Kalmar recess - Kalmar regemente - Kalmarsjukan - Kalmar slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vålades på 1500- och 1600-talet genom de stora dels ärftliga,
dels personliga förläningar, som gjordes inom
Kalmar län. – Se N. I. Löfgren: "Kalmar och dess
stift i Småland, landskaps-beskrifning" (1828–30).
K. S.
Kalmar recess, ett i Kalmar d. 7 Sept. 1483 utfärdadt
beslut af Danmarks råd och fullmäktige, å Danmarks
och Norges vägnar, samt af riksföreståndaren Sten
Sture m. fl. "fullmäktige uppå hela rådets och alla
menige Sveriges rikes innebyggares vägnar". Enligt
detta beslut, som hvilade på de grunder dansk-norske
fullmäktige i Halmstad i Jan. 1483 fastställt för
konung Hans’ erkännande i Danmark och Norge, antogs
konung Hans till konung äfven i Sverige, men på
vilkor, som så inskränkte konungens myndighet,
att den i Sverige aldrig varit mindre under
medeltiden. Det stadgades bl. a., att konungen
skulle regera riket med gode inländske män och
endast åt sådane öfverlemna högre ämbeten och län,
att rådet, i hvilket inga andra än infödde riddare
och svenner fingo intagas, skulle kompletteras
icke efter konungens eget fria val, utan efter
menige rådets råd. Konungen skulle icke utan rådets
samtycke ega förläna någon med eller afsätta någon
från slott och län eller att afhända eller pantsätta
någon del af riket, börja krig eller draga främmande
trupper in i landet. Det förbjöds konungen att hafva
hos sig flere än 4 icke inländske hofmän, då han
vistades i Sverige. Vidare förbehölls (ett lån från
Halmstadsbeslutet) undersåtarna rätt till resning,
om konungen utan laga dom beröfvade någon frihet
eller egendom, och gafs stormännen rätt att befästa
sina gårdar samt att vägra konungen inträde på sin
gård, om de voro anklagade inför honom. Recessen,
som dessutom innehåller flere dels unionella, dels
hvart rike särskildt angående vigtiga bestämmelser,
finnes tryckt i J. Hadorphs, "Then andra delen til
Rijm-Crönikorne hörande" (1676).
Kalmar regemente (N:o 20) erhöll vid
indelningsverkets genomförande i likhet med de
öfriga småländska regementena endast 1,100 nummer,
af hvilka 347 tillhöra Kalmar, 401 Jönköpings
och 352 Kronobergs län. Till understöd åt svaga
rotar erhåller regementet årligen 86 kub.-fot
kronotiondespanmål, hälften råg och hälften
korn. 950 nummer äro besatta med korpraler och
soldater; 72 äro anslagna till volontärer och spel,
och 78 hållas vakanta. Regementets verkliga styrka
utgör 43 officerare, 41 underofficerare, 51 spel, 48
volontärer och 950 öfrigt manskap. Mötesplatsen är
vid Hultsfred. Till 1884 vapenöfvades en del af
beväringen ännu på Kulltorp. Regementet följde
de tre Karlarna på deras krigståg och skar sina
skönaste lagrar vid Pultava, der det helt och hållet
gick förloradt vid anfallet på de ryska skansarna.
C. O. N.
Kalmarsjukan. Se Dragsjuka.
Kalmar slott, gammalt kungligt slott och fäste,
beläget på en liten holme straxt s. om staden
Kalmar. I granskapet af det nuvarande slottet, på
höjden af Skansbacken, byggdes den första borgen,
ovisst när, och bar länge namnet S:t Eriks slott. Det
utgjorde ännu 1611 ett
af stadens starkaste värn, och dess bottenvåningar
kunde ännu 1756 användas till krutkällare. Redan
i slutet af 1100-talet hade en ny borg befunnits
behöflig, och denna byggdes vid stadens hamn enligt
tidens befästningssätt med endast sträckmurar
och torn, utan andra bonings- eller förrådshus
än de, som fingo plats i tornen. Tid efter annan
uppfördes boningslägenheter mellan tornen, med
begagnande af sträckmurarna såsom yttermurar. På
sådant sätt tillkom en del af norra flygeln omkr. år
1300. Magnus Eriksson företog 1337 en betydlig om-
och tillbyggnad af slottet, hvarvid åtminstone
bottenvåningarna till de andra flyglarna uppfördes,
och utanför slottet byggdes ytterligare en ringmur
med småtorn samt ett framskjutande portvärn. Ett nytt
skede i slottets byggnadshistoria vidtog 1536 och
fortgick med kortare af brott till 1592, hvarunder
slottet uppfördes till sin nuvarande storlek och
praktfullt inreddes, till största delen genom Johan
III:s försorg. Redan i början af detta skede byggdes
jämte de stora salarna i norra flygeln, men utanför
den gamla sträckmuren, åtskilliga boningsrum, de
s. k. frökenrummen, hvarigenom tydligen angafs,
att hufvudbyggnadens ändamål numera icke var att
verksamt deltaga i försvaret. Också började Gustaf
I 1545 att i stället för den yttre ringmuren uppföra
den ännu befintliga vallen, i de fyra hörnen försedd
med starka rundtorn, "postejer", hvart och ett
innehållande 3 till 4 batterier, samt åt landsidan
förstärkt med täckta gevärsgallerier för vallgrafvens
skydd. Dessa befästningsarbeten fullbordades i början
af 1600-talet, då slottets bestyckning uppgafs till
287 kanoner. I Kalmarkriget 1611–12 led slottet
betydligt och förlorade all bestyckning. Det
återställdes sedermera och var ännu på Karl XI:s
tid ett praktfullt slott och rikets starkaste fäste;
men mot slutet af 1600-talet upphörde det att vara
konungaboning och landshöfdingebostad, och efter Karl
XII:s död fick det äfven såsom fästning förfalla. Det
18:de årh. hade icke ett sådant lynne, att det vårdade
sig om en gammal öfvergifven konungaboning. "1777
voro styckegluggarna i vallhufvuden förfallna,
tornöfverbyggnaden upprutten och nedblåst,
skottvåningarnas bjelklag förstörda och murarna
delvis ramlade, kanonbäddarna på strykvärnen förfallna
och bröstvärnen störtade. Efter denna tid upphörde
slottet att längre vara fästning". I stället blef
det kronobränneri. Detta inrättades 1780 i forna
kungsköket i vestra flygeln mellan Vattentornet
och Kuretornet, hvarest 8 ugnar ännu bära vittne om
vandalismen. Den ofvanför liggande Gröna salen (länge
orätt benämnd "unionssalen", ty den s. k. unionsakten
afslöts antagligen i den i staden belägna S:t
Kristofers gillestuga) blef magasin för bränneriet,
och hvalfven i Kuretornet genombrötos för att lemna
plats för bränneriets vattenledning. Praktrummen
lemnades till sköfling; de konstrikt snidade taken
och panelningarna sönderbrötos eller öfversmetades
med limfärg, och slottets flesta lägenheter användes
till fängelser. – Med 1850-talet randades en ny tid
för den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
