Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaleidoskop, fys., ett af D. Brewster 1816 uppfunnet instrument - Kalenberg, fordom tyskt furstendöme - Kalendarium, den latinska formen för ordet kalender - Kalendegille. Se Gille - Kalender. 1. Astron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordning alstra en bild i denna såsom från ett verkligt
föremål. Denna andra bild kan i sin ordning gifva en
tredje o. s. v. Men dessa bilder aflägsna sig alltmer
från föremålet och falla slutligen inom de speglande
ytornas vertikalvinkel, alltså bakom båda speglarna,
då de ej längre kunna afspeglas. Emedan hvarje bild
ligger lika långt bakom spegeln som föremålet framför
densamma, komma alla bilderna af en och samma punkt
att ligga på en cirkelperiferi. Två från den lysande
punkten och dess bild till spegeln dragna linier
äro derför alltid lika stora, och således äfven de
linier, som tänkas dragna till den för båda speglarna
gemensamma punkten eller vinkelspetsen. Denna
är alltså centrum i den cirkel, på hvars periferi
föremålet och alla bilderna ligga. Beträffande antalet
bilder gäller, att om vinkeln mellan speglarna är
1/n af 4 räta och om n är ett helt tal, så erhållas
n-1 bilder. Om vinkeln är 60° eller 1/6 af 4 räta,
uppkomma således fem bilder, som tillsammans med
föremålet göra en symmetrisk sexsidig stjerna. – En
modifikation af instrumentet är debuskopet
(se d. o.). L. A. F.
Kalenberg, fordom tyskt furstendöme, omfattade södra
delen af nuv. landdrosteiet Hannover och hade en areal
af 2,250 qvkm. Furstendömet, som hade sitt namn efter
borgen K. (nu en ruin), grundades 1491 och tillföll
1584, sedan fursteätten, Braunschweig-Kalenberg,
utdött, linien Braunschweig-Wolfenbüttel. Sedan 1705
har dess område varit förenadt med Hannover.
Kalendarium (sv. pl. kalendarier), den latinska
formen för ordet kalender, användes, särdeles
i äldre arbeten (se Annaler, sp. 813), i samma
betydelse som kalender. Numera nyttjas ordet
företrädesvis, då tvetydighet bör undvikas; så
t. ex. talar man om kalendariet i "Statskalendern",
då man vill utmärka den del af denna kalender,
som innehåller de kronologiska uppgifterna. –
Kalendarium perpetuum, Lat., "beständig
kalender". Se Kalender 2. – Kalendariografi
l. Kalendografi (af Grek. grafein, skrifva), läran
om sättet att uppgöra almanacker l. kalendrar. –
Kalendarisk l. kalendariografisk, hörande till
kalendern eller till kalendariografien. G. E.
Kalendegille. Se Gille.
Kalender (af Lat. calendae, den första dagen i hvarje
månad). 1. Astron. Med kalender förstår man stundom
sammanfattningen af alla reglerna för tidmätningen
och tidräkningen; i denna mening sammanfaller
således läran om kalendern helt och hållet med
kronologien. Vanligen begagnas dock ordet kalender i
inskränktare mening för att beteckna sammanfattningen
af de regler, genom hvilka årets längd och dess
indelning för borgerligt bruk bestämmas, samt dertill
hörande uppgifter rörande vissa tilldragelser, hvilka
i viss mån äro af kronologisk natur (t. ex. religiösa
fester). Stundom delar man kalendern i två delar,
den civila kalendern och kyrkokalendern, af hvilka
den senare innefattar hvad som särskildt har afseende
på de religiösa festerna och högtiderna. (Jfr
Computus ecclesiasticus.) – Af sjelfva definitionen
följer, att för olika folkslag eller olika religioner
kalendern gestaltar sig på olika sätt. Också talar
man stundom om svenska kalendern, ryska kalendern,
protestantiska kalendern o. s. v.; dock brukar man
vanligen åt de särskilda slagen af kalender gifva
särskilda namn blott då, när väsentliga olikheter
mellan dem förekomma och de derjämte erhållit en viss,
mer eller mindre utbredd, officiel giltighet. I denna
betydelse af ordet har man att i första rummet bland
olika slag af kalender nämna julianska kalendern och
gregorianska kalendern. Enligt julianska kalendern
l. gamla stilen indelas året i 12 månader, med
omvexlande 30 och 31 dagar utom i en månad (Februari),
hvilken i allmänhet har 28 dagar, d. v. s. året
kommer att i allmänhet bestå af 365 dagar. Men
då det astronomiska årets längd enligt julianska
kalendern är bestämd till 365,25 dagar, blir det
nödvändigt att hvart fjerde år tillägga ytterligare en
dag. Denna dag, skottdagen, inskjutes vid den 24:de
dagen i Februari månad; och då denna dag hos romarna
kallades "ante diem sextum kalendas martias", så fick
skottåret hos dem namnet "annus bissextilis", emedan
det kom att innehålla tvänne "dies sexti". Julianska
kalendern infördes på befallning af Julius Caesar år
45 f. Kr. Då Kristi födelse begagnas såsom epok för
tidräkningen, är det bestämdt, att skottåren skola
inträffa på de år, hvilkas årtal äro jämnt delbara
med 4. Så äro t. ex. enligt denna kalender åren 1600,
1700 och 1884 skottår. – Gregorianska kalendern l. nya
stilen skiljer sig från den julianska hufvudsakligen
genom en noggrannare bestämning af årets längd,
hvilken här är fastställd till 365,2425 dagar. Med
anledning häraf måste skottårens antal något
inskränkas, och detta sker derigenom att år med jämna
hundratal räknas såsom skottår, blott då deras årtal
med afskiljande af de två nollorna äro delbara med
4. Så är t. ex. enligt denna kalender väl året 1600,
men deremot icke åren 1700, 1800 och 1900 skottår, så
att på detta sätt på 400 år erhållas 3 skottår mindre
än enligt julianska kalendern. Gregorianska kalendern
infördes på befallning af påfven Gregorius XIII år
1582 och har småningom blifvit antagen i de flesta
civiliserade land, i Sverige 1753 (jfr Kronologi).
Bland öfriga slag af kalender må nämnas den
muhammedanska, den judiska och den franska
republikanska kalendern. Om den muhammedanska
kalendern se art. Hedjra. Enligt den judiska kalendern
består året, som är ett månår, i allmänhet af 354
dagar, fördelade på 12 månader med omvexlande 29 och
30 dagar. Månadernas namn äro: Tischri, Marcheschvan,
Kislev, Tebeth, Schebat, Adar, Nisan, Ijar, Sivan,
Tammuz, Ab, Elul. För att återföra festerna till samma
årstider tillägges tid efter annan en skottmånad,
Veadar, på 30 dagar, så att i allmänhet skottåret
får en längd af 384 dagar. För öfrigt finnas inom
den judiska kalendern en mängd speciella regler
och undantagsföreskrifter. – Enligt den franska
republikanska kalendern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
