Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalb, Johann von - Kalb, Charlotte von, född Marschalk von Ostheim - Kalbe an der Saale, kretsstad i preussiska regeringsområdet Magdeburg - Kalcedon. Se Chalcedon - Kalcedon, miner. Se Chalcedon, miner. - Kalchas, son af Thestor från Mykene - Kalcinera, förbränna, inaska, upphetta vid lufttillträde - Kalcit. Se Kalkspat - Kalcium (Calcium), kem., den metalliska radikalen i kalk, framställd af Davy 1808 - Kalckreuth. 1. Friedrich Adolf von K. - Kalckreuth. 2. Stanislaus von K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att taga kännedom om deras militära ock politiska
tillstånd. År 1777 åtföljde han Lafayette till
Amerika och erbjöd sin tjenst åt de upproriska
kolonierna. Såsom generalmajor kämpade han i spetsen
för en division under fälttågen 1777–80, men blef i
slaget vid Camden d. 16 Aug. 1780 dödligt sårad och
dog 3 dagar derefter.
Kalb, Charlotte von, född Marschalk von
Ostheim, har blifvit mycket omtalad inom
Tysklands literatur-historia, i synnerhet genom
sitt förhållande till Schiller. Hon föddes 1761,
förlorade tidigt sina föräldrar och tillbragte en
glädjelös ungdom än här, än der hos slägtingar och
bekanta. Kall och likgiltig till det yttre, vardt
hon i sitt inre alltmer lidelsefull och nervöst
orolig. Genom familjeintriger förmåddes hon 1783
att ingå äktenskap med sin svågers broder, majoren
H. von Kalb. Detta konvenansgiftermål blef henne
så mycket mer motbjudande, som hon kort derefter
passioneradt förälskade sig i Schiller, hvilken hon
införde i Weimars hof- och skaldekrets. Den energiska
och mångsidigt bildade fru v. K. inverkade icke så
litet på Schillers skaldskap. I hans tidigare lyrik
finnas spår af deras förhållande, och fru v. K. har
bl. a. varit förebild för prinsessan Ebolis karakter i
"Don Carlos". Förbindelsen bröts oåterkalleligt, då
Schiller 1790 gifte sig med Lotte v. Lengefeld. Sedan
intogs fru v. K. af en svärmisk kärlek till skalden
Hölderlin, som någon tid var hennes sons informator,
och derefter till Jean Paul, hvilken hon äfvenledes
introducerade i Weimar, och som i "Titan" tecknat
henne i "titaniden" Linda. 1806 blef hon enka. Sin
förmögenhet hade hon redan då förlorat och hon
tillbragte sin ålderdom i armod. Fullständigt blind
1820, togs hon i beskydd af prinsessan Marianne
och fick bo i kongl. slottet i Berlin till sin död,
1843. Der dikterade hon för sin dotter tankar, dikter
och lefnadsminnen (sedan utkomna under titeln
Charlotte och i romanen Cornelia) i ett dunkelt,
siarelikt och konstladt språk.
Kalbe an der Saale (till skilnad från K. a. d.
Milde), kretsstad i preussiska regeringsområdet Magdeburg,
prov. Sachsen, är beläget på venstra Saalestranden
vid Berlin–Frankfurt-jernv. Staden är säte för en
kretsdomstol samt har 3 kyrkor och liflig industri i
jern, kläde, papper, socker, tobak och tegel. 8,521
innev. (1880).
Kalcedon. Se Chalcedon.
Kalcedon, miner. Se Chalcedon, miner.
Kalchas, son af Thestor från Mykene, berömd
forngrekisk siare, hvilken enligt Homeros åtföljde
grekerna till Troja och förutsade så väl krigets
långvarighet som Apollons vrede och de olyckor,
hvilka med anledning deraf hotade grekerna. Då han
slutligen såg sig öfverträffad i siarekonst af en viss
Mopsos, dog han af grämelse eller beröfvade sig sjelf
lifvet. Enligt Strabon hade han en helgedom (heroon)
i Daunien (Apulien), der orakelsvar kunde vinnas,
om man offrade en svart vädur och derefter lade sig
att sofva på dess fäll. A. M. A.
Kalcinera, förbränna, inaska, upphetta
vid lufttillträde så starkt och länge, att
förbränningsåterstoden ej vidare förändras. Ordet betecknar
egentligen den upphettningsproccss, hvarigenom,
kalksten (kolsyrad kalk) brännes till (osläckt) kalk
(Lat. calx), men användes numera ofta i förstnämnda
allmännare betydelse. S. J-n.
Kalcit. Se Kalkspat.
Kalcium (Calcium), kem., den metalliska radikalen
i kalk, framställd af Davy 1808, erhålles genom
elektrisk sönderdelning af smältande klorkalcium,
är en hvit, starkt glänsande och smidig metall,
af egentlig vigt 1,6, smälter i rödglödgningshetta
samt är icke flyktig. Det oxideras hastigt i fuktig
luft och sönderdelar vatten vid vanlig temperatur
under stark vätgasutveckling. Det är en tvåatomig
metall, hvars atomvigt, 40, tecknas Ca. Kloriden
eller klorkalcium, Ca Cl2, erhålles genom lösning
af kalk eller krita i klorvätesyra och afdunstning
af lösningen. Den förekommer i hafsvatten och
kristalliserar med 6 molekyler vatten i stora
prismer, hvilka äro deliqvescenta och i vatten lösas
under stark temperatursänkning, hvarför saltet nyttjas
till köldblandningar. Upphettas den kristalliserade
kloriden, bortgå 4 mol. kristallvatten, och en
hvit porös massa återstår, hvilken till följd af
sin stora hygroskopicitet nyttjas till torkning af
gaser. Vid rödglödgning smälter saltet och ger
efter afsvalning en hård, kristallinisk massa af
smält eller vattenfritt klorkalcium. Kalciumfluorid,
Ca Fl2, bildar mineralet flusspat. Med syre ger
kalcium en saltbildande oxid, kalk (se d. o.), och en
superoxid, Ca O2. Svafvelkalcium, Ca S, erhålles som
biprodukt vid sodafabrikation efter det leblancska
förfaringssättet och är ett hvitt ämne, som efter
belysning med solljus fosforescerar i mörkret. Det
är nästan olösligt i vatten, men sönderdelas deraf
efter en längre tids kokning uti kalciumsulfhydrat,
Ca(SH)2 och kalkhydrat. Kalciumsulfhydratet är
lösligt i vatten och till sina egenskaper svagt
alkaliskt. Bestrykes hårbeklädd hud med lösningen,
kunna håren efter några minuter med lätthet
bortskrapas. P. T. C.
Kalckreuth [-röjt]. 1. Friedrich Adolf von K.,
grefve, preussisk fältmarskalk, f. 1737, trädde 1752
i preussisk krigstjenst och hade 1790 avancerat till
general-löjtnant. Under kriget med Frankrike utmärkte
han sig genom, skicklighet och mod, särskildt vid
belägringen af Mainz (1793), hvilket han tvang att
kapitulera. 1795 blef han öfverbefälhafvare öfver
trupperna i Pommern och 1806 guvernör i Thorn och
Danzig samt kavallerigeneral. Efter preussiska arméns
nederlag vid Jena och Auerstädt (14 Okt. 1806) erhöll
han öfverbefålet och dermed det kinkiga uppdraget att
leda dess återtåg. 1807 öfvertog han kommandot i det
af fransmännen belägrade Danzig, men nödgades d. 24
Maj s. å. dagtinga. Utnämnd till fältmarskalk, afslöt
han freden i Tilsit s. å. 1810 blef han guvernör i
Berlin, och denna post innehade han till sin död,
1818. – Paroles de feldmaréchal K. utgåfvos 1844 af
hans son Friedrich v. K. (f. 1790, d. 1873), som
äfven gjorde sig känd genom dramatiska dikter. –
2. Stanislaus von K., grefve, den föregåendes
sonson, son till grefve Wilhelm v. K.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
