Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Skabb...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åKoRsTm:N.-sgmdIF Il ARI)É.
sar, svartbrun kropp, svart hufvud, 8
ben med dubbla lolor samt en ganslca
rörlig, af sex leder sammansatt »tjert,
som i ändan är försedd med en lcrökt
gifegadd, med hvillcen han gifver högst
farliga styng. Skorpionerna lafva af
andra insekter men försmå ej heller att
smppäta djur af sitt eget slägte. Mao-
pertuis hade omkring moo af dam till-
samman i ett glas, och inom få dagar
voro blott 14 qvar, hvilka hade dödat
och uppslukat alla de öfriga. En Imona,
som han inneslöt i att glaslcärl, uppslem-
kade sina egna ungar strax efter deras
födelse. Blott en enda lyckades Icomma
undan genom att taga »in tillflykt till
modrens rygg och hämnadas snart sina
bröder genom» att i sin tur döda den
gamla. Man berättar att denna förfär-
liga insekt tillochmed, då den är i fara
och ej kan komma undan, är i stånd
att stinga sig sjalf till döds. Emxmot så-
dana djtmr skyddade Jehova sitt folk
öknen, 5 NI. 8: m5, jfr Akrabbim. 1
Ha. 2: 6 liknas judarna vid skorpionar.
1 Ln. 10: 19 utlofvas de sjuttio lärjun-
gar hjalp och seger öfvar ornmar och
skorpioner. Att få en skorpion istället-
för ett ägg nämnas i Ln. 1 1~ 12 som
något försloräckligt. Gräshoppor med
skorpiongaddar nämnas i Up. ~: 3 f.
såsom den femte af da sista plågorna.
Om Rehabaams »skorpionar» eller pi-
skor, 1 1<. 12: II, se Gissel.
Skorsten, sa Hus, sid. 183. »Sot af
skorstenan», 2 NI. 9: 8, rättare: »ugusaska».
Skotsmål, Ap. 25: 2!. »Paulus
hade skotsmål», d. ä. han vädjadle till
kejsarens domstol; jfr v. m m. Till en
romersk medborgares rättigheter hörde
äfven enligt den Valarislca lagen (af
Roms år 245) att kunna vädja till
högre rätt.
Skrifkonst. Skrift. Bolcstafsskrift
och slcrifkon»t tror man hafva utgått från
att samnitiskt folk, ty det s. lc. fenicislca
alfabetet, från hvilkat nästan all bok-
stafsskrift i både äldre och nyare tider
leder sitt ursprung, motsvarar heltoch-
hållet de på strupljud så rika semitiska
språken» karakter. Israeliteruas bok-
stafsskrift var också af semitiskt ur-
sprung, sådan dan ter sig på moabi-
tiska och faniciska minnesmärken, på
fornassyriska sigillstenar, på mackaba-
iska och feniciska mynt och insloriftar
______________ 4~ 1
o. s. v.* Da äldsta hittills funna min-
nasmärkana med sådan gammal ebraislo
skrift äro konung Mesas »moabitiska
sten» (se sid. 294); inskriften på den
zmdonislce loonungen Eschmuna zars sar-
Icofag från 5:e årh. f. Kl., samt assyriska
sigillstenar, funna i Ninava, från 8:e
och 7:e årh. f. Kl. Ur denna fornse-
roitiska skrift utvecklade sig under ti-
dernas lopp da särskilda arameiska alfa-
beten, palmyranska, nabateiska etc.,
och slutligen efter fångenslcapens tid
den s. k. abreiska qvadratslcriftan, på
hvilkan da äldsta bibelhandskrifter äro
skrifna. Att slcrifkonstan var af gam-
malt känd hos ebreerna synas af berät-
telsen om Judas sigillriug, m NI. 38:
m8, och deraf att deras arbetsförmän
Egypten just horn ett namn som be-
tyder skrifvara (Schoter). Se sid. 6i,
62, sam»t Tafor.
Skrift, den heliga, sa Bibel.
Skriftlärde. Då efter babyloniska
fångenskapen profetian utslocknade inom
Israel, vände sig dan forskande anden
med så mycket större ifver till beva-
randet och ganonsträngandet af de he-
liga slorifter som voro gifun; de som
egnade sig åt denna sysselsättning och
som dermad äfven blafvo de inflytelse-
rikaste männen inom» förboudsfolket un-
der saklan närmast före och efter Kr.,
voro de skrzjdärde, ab. soferina, eg.
»skrifvares. Den förste som» kallas
sskriftlärd> är presten Esra, »en skrift-
lärd man, väl kmuenig i Mosas lag»,
Esr. 7: 6, angelägen att begrunda och
hålla Herrens lag och att »undervisa
lag oclm rätt», 7: mo; Na. 8: m. 1
Artabsastas bref kallas han »dan i him-
melen» Guds lag fullärdas, Esr. 7: 12,
21. Efter honom uppträdde sedan den
ene skriftlärda efter dan andre, en hvar
samlande lärjungar loring sig, en byar
lägganda sina tolloningar och förklarin-
gar till de föregående». Trots förbudet
5 NI. 4: 2 lada» sålunda till Herrens
bud. en Isel mängd tillsalser, bud och
stadgar. Dessa extra laghucl, hvilka da
skriftlärde räknade till 613 (248 bud
och 365 förbud), gjordes till hufvudsak
och upphöjde» öfver den mosaiska la-
gens ord. De judiska stadgarna och
traditionerna samlades och uppteckna-
de» sedan i dan s. k. Mischna (d. ä.
Se t- ex. den jmmdiska sikeln på sid. 362.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
