Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord Q-R - Romare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 Röt »löK. - ROKELSE.
tas som syndoffer; prestan skulle stänka
af dess blod mot helgedomen sju gån-
ger, hvarpå kon med bud och allt jemte
cederträ, isop och skarlakausröd ull för-
brändes till aska. Askan skulle förvaras
på rent ställe utom lägret, till stänkelsa-
vatten för Israels barn, 19: 9. Dan
skulle så blandas i ett kärl med rin-
nande vatten. 1 detta doppades ett
isopknippe, hvarmed man bestänkte dan
orane, saväl som det hus, der dan döda
legat, tillika med allt husgeråd, v. iS.
Jfr Davids bön i Ps. 51: 9 samt Eb.
9~ 13 f. Man har anmärkt, att detta
är det enda offer, der djurets färg är
föreskrifven; kanske sasom en sinne-
bild af den blodröda skulden, Es. 1:
x8; enligt andra en sinnebild af lif-
vet, som gifves i döden för att bryta
dödens magt. » Men icke ens Salomo vis-
ste orsaken bestämdt», säga rabbinerna.
Rödlök, se Lök.
Röfva snart, hasta till byte (ab.
Maher-schalal hasch-bas), Es. 8: 1, 3,
det namn, som Esaia skulle gifva en
af sina tre söner, såsom an profetia
om att konungen af Assyrian snart skulle
infalla i de tio stammarnes rike och
Synen och derigenom befria Juda från
dess vedersakare, Rezin och Pekab.
Såväl profeten sjelf som hans barn skulle
vara tecken i Israel, iS. Om »profe-
tissan> i v. 3 jfr sid. 378.
Röjelseoffer, se under Horeri.
Rökelse. Rökverk. Att röka el-
ler på kol afbränna välluktande ämnen
var af ålder i österlandet mycket van-
ligt: i forntiden såsom nu genomrökte
man kläder o. s. v., sina gästers skägg,
bar rökelse framför bröllopståg, mo-
narker och vid andra högtidliga till-
fällen. Hedningarne bevisade ock sina
gudar denna ära, se i Kl. Ix: 8; 2 Kr.
25: 14; Ja. i: i6; Ile. 6: 13. Afven
det gamla förbundets sinnehildliga
offertjenst står röka och oj/ra nära till-
samman. Rökverk var i lagan före-
skrifvet i) för den dagliga gudstjensten,
då rökelse tändas på rökelsealtaret om
morgonen före och om aftonen efter
det dagliga brännoffret, 2 M. 30: 7 f.;
a) i sammanhang med åtskilliga spis-
offer (3 M. 2: f.; 1 5. 26: 19); och
3) isynnerhet som en särskild helig
handling, då öfverstepresten på den
stora försoningsdagen frambar rökelse
det Allraheligaste (3 M. 16: 12). Kolen
fingo blott hemtas från brännofferaltaret
och bäras i kolpannan in i det Heliga
(3 M. 6: 12; 4 M. 16: 46); att röka
med främmande eld (3 M. lo: i), d!
ä. tagen på annat håll, eller ock med
främmande rökverk (2 M. 30: 9) var
en svar förbrytelse. Blott prester fingo
frambära rökelse i helgedomen, 2 Kr.
26: 18 f. Jfr noten, sidan 373.
Det heliga rökverket, som vid döds-
straff icke fick användas annat än till
gudstjensten, bestod enligt 2 M. 30:
34 af följande starkt välluktande ingre-
dienser eller »specerier» (eb. sammim):
x) nataf, myrradropp eller storax-gummi;
2) sehekelet, skalet af vissa musslor, äf-
ven kalladt sjönagel eller djefvulsklo
(Blotta 6yzantin~, hvilket vid förbrän-
ning sprider en stark lukt (Sv. stakté);
- vidare, 3) helknak eller galban, ett
starkt gummi, samt slutligen 4) >ren
rökelse>~, leöonah, ("rökelse" i egent-
hg mening), en högst dyrbar, välluk-
tande och vederqvickande kåda eller
harts af hvitgul färg och bitter smak,
som hemtades från det i Arabien (jfr
Es. 6o: 6; Ja. 6: 20) och östra Afrika
förekommande Salakiträdet (Boswellia
serrata). Denna rökelse var en af de
vise männens skänker till Jesusbarnet,
Mat. 2: II, och nämnes i Hö. 3: 6
bland bilderna af brudens skönhet och
behag. Vidare om de särskilda Bos-
wellia-arterna etc. se art. Rökverk i
Bibl. för Bibl. Fornk. p. 350 f.
Rabbinerna säga att vid rökverkets
brännande en prest bar fram rökverket
ett kärl, kalladt kaj (sked), en annan
de glödande kolen på fyrfatet. Denne
skakade kolen på altaret, under det den
förre strödde rökverk derpå. Under det
rökelsen skedde, stod folket bedjande
förgården (Lu. 1: io). Såväl härutaf
som af Davids ord: »Min bön gälle
inför dig såsom ett rökoffer», Ps. 141:
2, sluter man till rökelsens sinnebild-
liga betydelse, framställande Guds folk
sasom ett bedjande folk och dess bön
såsom honom välbehaglig, då den tän-
des med kol från altaret, då den upp-
går i Jesu namn, Jh. x6: 23 f., såsom
också prestens framträdande i helge-
domen förebildade Kristi verk i den
himmelska helgedomen, Ro. 8: 34; Eb.
9: 24. 1 Up. 8: 3 f. omnämnes rökelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
