Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord P - Påle i köttet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3S6 5AI.E-PA5IC.
Påle i köttet, se Paulus, sid. 357.
Påsk eller Pasah, d. ä. förbi jå-
ende eller förskoning (gr. paska, ab.
pesab), 2 M. 52: ss, namnet på den
högtid som Israels barn befaldes att
fira till minne af den natten då Gud
lät sin engel slå Egyptens förstfödda
men skonade eller gick förbi Israels hus
och förde dem ut ur träldemens hand.
2 M. 12: 12 f. Påtiondedagenimå-
naden Abib eller Nisan valde hvarje
husfader ett felfritt, årsgammalt ham
eller kid, 2 M. 52: 5; jfr 2Kr. 35: 7;
på fjortonde dagen, mellan båda aft-
narna eller vid solnedgången, 5 M. 56:
6, slagtade han det, strök dess blod
med en isopqvast på husets dörrträn
och dörrposter, stekta djuret helt och
förtärde det jemte sitt husfolk samma
natt, natten mellan 14 och s5 Nisan,
tillika med osyradt bröd och beska ör-
ter (Sv. bitter salso, 2 M. m2: 8).
Var hushållet för litet för ett lam,
så skulle granufolket shsta sig till, v.
4. Alla husets medlemrmmar skulle äta
deraf, dock endast de omskurne. Om
någon främling som bodde bland Israel
ville vara med, så måste han låta ens-
skära sig, s2: 48. Man skulle äta på
stående fot, Ichädda som till resa, med
fötterna skedda och staf i hand, redo
att i hvilket ögonblick som helst bryta
upp och hamna Egypten. Djuret skulle
ätas helt, intet deraf bäras ut, och det
som blef qvar, shculhe brännas upp.
Så åts det första påskalammet i Is-
raels hyddor sista natten i Egypten.
Och då Herren såg blodet på dörrarna,
gick han förbi dem. 2 M. 12.
Denna påskhögtid gafs nu med det-
samma Israel till åminnelse till evig tid,
2 M. 12: 14, 24. Efter besättningen
Klanaan skulle påskahammet ej mer slag-
tas och ätas i hvarje hus, utan allenast
vid den gemensamma helgedomen, 5
M. 16: 2 f., och iställetför att stryhcas
på dörrpesterna stänktes dess blod på
altaret, 2 Kr. 3o: m6; 35: ss. De som
för hevitisk orenhet eller af andra skäl
ej kunde fira påsken i rätt tid, skulle fira
den i följande månad; den som för-
suminmada festen skulle utrotas. 4 M.
9: 6 f. Jfr 2 Kr. 30. Förphigtada till
påskans firande vore enligt 2 M. 23:
57 endast männen. Några af rabbi-
nerna utsträckta detta bud äfven till
qvinnorna.
1 påskalainmet, en institution som
är äldre än offerlagen, finner man för-
enada de båda drag som sedan utmärkte
syndoffret och fridsoffret hvart för sig.
Påskalammet var ett offer, 2 M. 12: 7,
som a ena sidan genom blodsbastän-
hcelsan vittnade om förskoning, å ammdra
sidan genom det gemensamma ätandet
vittnade om folkets gemenskap med Gud
och med hvarandra. Genom dessa kän-
netecken i stort såväl som genom flera
enskilda detaljer, såsom att intet af
dess ben skulle brytas, 12: 46; Jh. 19:
36, var påskalammet en förebild till
Kristus, »vårt påskaham», s Kor. 5: 7
(jfr 50: 7), som också offrades i Jeru-
salem just vid den samma tiden, då
de tusentals hamman slagtadas af da
offranda skarorna i Jerusalems tempel.
Af några ställen, såsom 5 M. s6:
f. (om får och fä), och 2 Kr. 35: 7 f.
(om hans, kid och nötkreatur), synes, att
vi(l påskhögtiden offrades utom de egent-
liga påskalammen en stor mängd andra
offerdjur, förmodligen såsom friviljeof-
fer och fridsoffer. Såsom särskildt
märkliga beskrifvas följande påskhögti.
der: den sens firades i Gilgal under
Josna, Jos. 5: se; påskhögtiden under
Hishda, 2 Kr. 30; påskfasten under
Josia, 2 Kl. 23: 21 f.; 2 Kr. 35; slut-
higen den somn firades af de från Babel
återkomna, Esr. 6: 59 f.
För påskmåltidens firande utbildade
sig under tidernas hopp en särskild ri-
tual. Då måltidan var redo och man
skulle börja att äta, iskänhctas en bä-
gare vin, som välsignades af husfadren
med en tacksägelse och dracks af säll-
skapet i ordmming. Så tvådde man hän-
derna, smakade af de bittra örterna
och började läsningen af påsktaxten,
den afdelning af lagen som handlade
om den första påsken och utgången ur
Egypten. Nu iskänktes den andra vin-
bägaren, hvarvid husfadrams, tillfrågad
af sin son om fastens betydelse, svarade
med 2 M. 12: 26 f. Darpå sjönges
psalmarna 513 och 154 (början af »»Hal-
hel» eller »Lofvet», såsom psalmerna 113
-s m8 kallades, »lofsånqen», Mat. 26:30),
hvarpå välsignelse uttalades öfver de
sönderbrutna osyrade kakorna och det
stekta hammet. Nu hade man sig ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
